Ecochicas

Ja, det här med second hand kontra nytt är förstås en av mina käpphästar, men inför det här årets vintersäsong är jag mer förundrad än nånsin över såväl priserna som tänket hos de dyra butikerna när det gäller kidsens ytterplagg. En kedja har livs levande ”ytterplaggsexperter” (eh?) i affärerna och den ytterst invecklade forskning man hänvisar till, som lett fram till klädernas alla funktioner och finesser, får molekylärbiologi och partikelfysik att framstå som rena barnleken. Men det är klart, ska man motivera föräldrar att lägga bortåt två tusenlappar på plagg som räcker en säsong krävs förstås mer än ”varmt och vattentätt”.

Jag bojkottar. Tycker det mestadels är trams. Men jag försöker hålla mej uppdaterad på konsumentsajternas overalltester för att undvika sånt som inte håller kylan eller vätan borta. Sen scannar jag second handmöjligheterna eller köper i god tid på rea.

Nånstans känner jag mej lite som en hycklare eftersom jag trots allt drar nytta av andra föräldrars vilja att betala dyra pengar för ytterkläder. För dessutom – om kvaliteten nu är så in i bänken tokbra som det hävdas lär ju funktionen vara nästintill opåverkad när min unge tar över plaggen efter nån säsongs användning.

I år rustade jag Doris för vintern så här:

Vinterjacka från Åhléns rea i våras/försomras – 125 kronor (halva reapriset, hade kostat 500 från början). Fix-täckbrallor i toppskick från Loppi-säljaren Madeleine, 115 kronor inklusive frakt. Och så Mikkline-overallen från Erikshjälpen för 65 pix. Summa summarum: 305 kronor. Och jag ger mej den på att Doris inte kommer att vara vare sej blötare eller kallare än barnen i 2000-kronorsstassarna den här vintern. (Dessutom tror jag att plaggen kommer att hålla måttet även när det är dags för uppföljarens tur om sisådär tre år.)