OJ vad gravid jag blev på bara en vecka. Kanske var det i vecka 27 det hände förra gången också? Jag minns inte. Oavsett känns det hyfsat tungt att behöva vara (minst) så här stormagad, stentrött, konstantkissnödig, hyperlabil, ondryggad och konditionsbefriad i sisådär tretton veckor till. Nån sa uppmuntrande att det nog bara är en extra krävande tillväxtfas bebisen går igenom just nu och jag klänger mej fast vid de orden som en drunknande vid en livboj. Det är en fas. Det lättar. Precis som treårstrotset. Det går över. (Ja, jag agerar min egen Mia Törnblom.) Och den flerbarnsförälder som säger ”om du är trött nu, vänta då bara tills bebisen är ute” åker på en propp. Jag fattar att det blir tufft. Men om jag tänker på det nu blir jag nog aldrig mänska igen.
En helt annan sak: fatta fint tyg jag shoppade upp mej på på Ikea häromsistens!
Ska bli en väggvepa i inre hallen på nedervåningen så småningom tänkte jag.