Fyra dagar och fyra nätter – FYRA! – har jag varit utan Doris. Längsta nånsin. I mitt hormonella tillstånd har det inneburit tårar varenda dag (henne har det såklart inte gått nån nöd på – mormor och morfar, sommarstugan, kaninhoppning, kanelbullefika, lördagsgodis, ja, ni fattar). Till råga på allt fick hon urinvägsinfektion, jag hörde via…