”Blinka lilla särna bajs, hu ja ynda blinka bajs.”
En liten bajspaus på nån månad följdes av en fullskalig comeback i samband med nya dagis. Ordet bajs är numera så festligt att Doris nästan trillar omkull av fniss varje gång det uttalas – och det är ofta det. För det är ju så himla användbart. Som i sången inledningsvis.
Efter att ha ignorerat och försökt vara saklig (”Nej, mamma heter inte bajs. Nej, vi ska inte äta bajs i dag.”) tröttnade jag i går: ”Doris, nu är du väldigt tramsig.” Hon skakade bestämt på huvudet: ”Nä, Dois inte tamsig. Ja ä lolig!”
Hmm, en annan typ av strategi alltså. Ska ge den ett försök!
Känner igen det där! Vi är tokinne i bajsåldern nu. Men jag har gett upp. Jag säger ”ja, vi ska äta bajs till middag”, ”ja, korv i bajs är jättegott!” osv. Hela dagarna. Tänker inte ens på det. Får passa sig så jag inte säger det till nån annan. Hihi.