Jag har ju nämnt att vi är så in i bomben inredningsoriginella hemma hos oss – ekparkett, vitt-vitt-vitt, fondvägg, rutigt linoleumköksgolv – sånt där man aldrig sett förut, helt enkelt. I samma anda införskaffade vi två – *trumvirvel* – STRINGHYLLOR häromsistens. Hört talas om dom? Snygg liten konstruktion faktiskt. Här är våra (på usla bilder, min kamera strejkar eller hyperblixtrar mest hela tiden numera och jag vet inte hur man fixar det eller om den helt enkelt tänkt pensionera sig):
Ännu en oh-so-unique detalj syns på bild nummer ett: en Josef Frank-tapet! Jo, de går faktiskt att komma över nuförtiden.
Nä, skämt åsido: innehållet i hyllorna är lite mindre strömlinjeformat. Jag har ju som bekant en faiblesse för ting, gärna loppisfyndade och färgglada, och i stringisarna placeras många favoriter. Jag är nämligen en av de där (hopplöst materialistiska) typerna som på riktigt njuter av att kunna kolla på extra älskade prylar varje dag.
Originellt är överskattat! Fint som tusan är det i alla fall! Folk har bra smak helt enkelt. Det är ju en positiv slutsats!