Pippi i all ära, men när man kan i princip varenda scen i alla filmerna utantill känns behovet av nåt nytt…tja, rätt överhängande. Till min stora lycka börjar dottern förstå tjusningen med ”tora vovven” (Saltkråke-Båtsman, såklart). Farbror Melker alltså, vilken festlig typ, och snusförnuftiga Stina och toppen-Tjorven. För att inte tala om Ruskprick! Nu väntar jag bara på att hon ska börja gilla Bullerbybarnen; min egen all time Astrid-favorit. Faktum är att jag sedan Doris kom får aningen mindre allergiska utslag av folk som vill ge Astrid Lindgren Nobelpriset postumt. För nog tusan var hon genial.
Det är så himla skönt med barnkultur som underhåller kidsen samtidigt som den ger nån typ av vuxenstimulans. På sistone har Doris börjat uppskatta ljuvliga barnrockarna Longkalsongs underfundiga och svängiga låtar. Hur kul som helst! Lyssna/spana in på www.longkalsong.com. Vår favvis är Badvakt – ”Jag har gått i simskola i tio år, det enda jag har fått är skrynkliga lår” är en av många sköna strofer.
