Ecochicas

Det går framåt i lilla huset. Furu-trappräcket har målats svart som natten och trappstegen och hallgolvet väntar på att bli ekinklädda. Övervåningen är annars så gott som klar, tack vare de här två övernaturligt fantastiska männen, särskilt den något äldre. I snart tre månader har han byggt och bott och levt i dammet och röran och…

Från dagis till spårvagnshållplatsen är det, tja, kanske 100 meter. Den sträckan tog i dag 25 minuter att avverka. And this is why. Overallen klarade för övrigt det mycket grundliga vattentest dottern utsatte den för med bravur. Snygg är den också.

Den här bilden fick mej att tokinsistera på vitt kökskakel med mörk fog. Behöver jag tala om att vissa familjemedlemmar (nä, inte Doris) motsatte sig detta å det grövsta? ”Det ser ju ut som en utomhusfasad!” Men den här renoveringstiden har uppenbarligen förfinat mina övertalningsskills till, ja, jag vill nästan säga perfektion – och det blanka…

Nä, det blev ingen av dom. Det blev den här i stället, Blomma från Mairo, fast i rött och vitt. Jag tokfyndade (39 kronor rullen – motsvarar typ 80 procents rea) tre rullar på en butik i stan, Iems, för några veckor sen med just hallväggen i åtanke. Men maken har konstrat, ”för mycket polkagris”.…

Men åh! Det här är nog den finaste tapet jag någonsin har sett. Pandor och rävar! Med huvudbonader! Den är given i Doris nya rum. För övrigt blir det vitt, vitt, vitt. Utom på en hög vägg i vår trappa där vi tänkt skoja till det med någon mönstrad tapet. Men förmiddagens besök hos tapethandlaren…

Är det någon mer än jag som tycker att det här med ytterkläder till kidsen känns en aning, tja, ansträngt nuförtiden? Det är andasfunktioner och vindtättgarantier och vadderade byxbakar och lager-på-lager-på-lager-principer och det är framförallt SNORDYRT. Och jag har en vag känsla av att vi föräldrar förts en liten aning bakom ljuset av smarta marknadsförare…