När man bor i en liten by bestående av typ 20 hus och just inget speciellt händer så blir vissa saker och ting väldigt stort. Storstadspulsen och Stockholm känns långt borta. I går fick vi besök av en igelkott. Den kallar vi för Ingegerd. Den verkar vänlig eftersom den kommer till oss varje kväll, trots att Sigge har lyckades skrämma den så illa att vi trodde ett tag att den hade dött i en hjärtattack. Sigge bjussade på hundmat eftersom vi läst att det är något som små kottar gillar. Och det gick hem! Är fortfarande sur på Sigges ohyffsade sätt att hälsa nya gäster välkomna till vårt hus. Men nu känns det iallfall lite bättre.