Pinsamt. Glömde plånboken när jag skulle träffa Anna från Baby & Barnmässan så det var bara att fråga om jag möjligtvis kunde bli bjuden på lunchen. På klingande göteborgska (Anna alltså) beställde vi exakt samma rätt på Resturang East. Vi hoppas kunna arbeta närmare på mässan under nästa år och satt och bollade idéer. Att jag och Katarina måste finula ut en vass plan som de äter med hull och hår står klart. Vi ruvar på en del idéer tillsammans under lunchen och har ett trevligt möte. På slutet pratar jag nästan också Göteborgska. Varför blir det så?