Danijela Pavlica

Okej jag vt att jag delat med mig i podden idag och berättat om min förlossning men tänkte även dela med mig av den i text och visa er lite biler från dagen. 🙂 Så låt oss börja helt enkelt!! 🙂

Kl.01 började värkarna. Jag vaknade alltså mitt i natten och kände en smärta som inte riktigt var hanterlig. Jag låg dock kvar i sängen och försökte andas ut dessa värkar men det blev liksom aldrig bra och jag valde vid det här laget att väcka Babak. I och med att jag hade så ont så bad jag Babak efter ca 20 min att ringa till förlossningen och prata med dem då jag inte kunde prata själv under värkarna. Vi ringde in och blev ombedda att ta tid mellan värkarna och ringa tillbaka om några timmar ca 2-3h.  Så det var vad vi gjorde vi förstod alltså att latensfasen dragit igång och att det nu bara var att stå ut hemma. Babak tappade upp ett bad åt mig och tog verkligen så bra hand om mig (aldrig hänt innan hehe) blev nästan lite chockad hur duktig han verkligen var. Det var som att han hade varit med om de här innan. Hanterade situationen galant.. höll sig lugn bad mig andas och helt plötsligt kom allt vi lärt oss på alla dessa kurser vi varit på till god användning.

Jag fick en gnutta panik i badet då jag insåg att jag hade smutsigt hår och jag ville ju verkligen vara fin och känna mig fräsch på och under förlossningen så mitt i allt bad jag B hjälpa mig att förflytta mig från badkar till dusch för jag ville så gärna tvätta håret hehe. Så mellan alla dessa värkar så stod jag helt plötsligt i duschen och schamponerade hårt. Tog en paus under värken och sen fortsatte jag så tills att jag var helt piffad och klar.

Efter att jag fönat mitt hår och stylat det med min nya dyson airwrap så kände jag mig mer än redo att ringa tillbaka och förklara hur vi haft det sen 01. Klockan var nu alltså ca 04.00 och B ringde tillbaka och berättade att jag hade 3 min mellan värkarna. Kan ni förstå hur detta måste sett ut när jag stod och fixade håret samtidigt som jag typ låg på badrumsgolvet så fort en värk kom!?  Jag undrar verkligen vad Babak tänkte i det ögonblicket. Hur som så pratade han som sagt med barnmorskan på förlossningen och dom bad mig att komma in på en kontroll.

Kl.05.00 var vi framme på BB Stockholm där vi hade ansökt om en plats för att få föda. Efter en kort undersökning av mig sa dom att vi fick stanna för jag var 3cm öppen och hade jämna och täta värkar. Men dessvärre hade dom fullt på BB Stockholm och sa att dem skulle ringa runt till alla andra förlossningsklinikerna och kolla vart det fanns en plats ledig för mig. Som tur är hade dem en ledig plats kvar på Danderyd sjukhus som ligger alltså dörr i dörr med BB Stockholm så vi gick dit och dom tog emot oss med öppna armar.

Allt här emellan gick så galet snabbt känns det som nu hade jag haft värkar var tredje minut i 5h och jag fick äntligen komma in till mitt förlossningsrum med allt bagage. Älskar att barnmorskorna frågade om jag hade planer på att flytta in hehe. Jag fick medicin mot mina sura uppstötningar vi snackade lite om olika alternativ kring bedövning och jag fick lustgasen direkt för att försöka minska värkarna aningen. Ett tips kring lustgasen nu.. även om man kanske e rädd för att må illa eller inte tycker att den hjälper att få bort smärtan så tycker jag att det var ett klockrent sätt att lära sig andas genom en värk istället för att sitta och spänna sig och liknande så fort en värk kom. Och för er som verkligen inte vill andas in lustgas be dem ha på bara syre i masken istället och andas i den för att liksom lära er andas genom värken. Mig hjälpte det massor istället för att inte ha masken och istället typ inte andas och spänna mig. Här fick man liksom slappna av mer genom varje andning. Jag hade dock lustgas i min men på en väldigt svag styrka.

Barnmorskan som tog emot mig skulle egentligen precis avsluta sitt skift och frågade mig som sagt vad jag ville ha för bedövning om jag ville bada osv osv. Jag som alltid varit så rädd för att epiduralen (ryggbedövningen) skulle ta fel så att jag skulle tappa känseln i benen vågade nästan inte att ta den men barnmorskan lugnade mig och sa att dom hade en jätteduktig läkare på plats och att de inte ska bli fel. Hon sa också att de värsta är att du tappar känseln någon timma men sen får du ju tillbaka den och då behöver vi givetvis inte sätta in mer om du inte vill. Och med dem jämna och täta värkarna som jag hade bad jag dem att ringa efter läkaren.

Vid 07.25 så kom läkaren in och skulle sätta min ryggbedövning. Jag var gnuttan nervös vi skämtade lite och allt kändes genast bättre. Jag som var så otroligt fräsch hade ju fixar håret på natten där, haft ansiktsmask, fixade naglarna några dagar innan och sprayade ju mig också några dagar innan. skämtade med läkaren när han skulle tvätta rent området nålen skulle in på och sa faaaan nu spritar du ju bort all min färg så skrattade vi alla. Hur som så satte han epiduralen och jag blev till en helt ny människa alltså.. WOOW så sjukt. Efter en kvart levde jag life. Jag gjorde alltså allt som jag tidigare inte kunde. Jag gick runt, testade lite olika ställningar för att öppna mig mer.. facetimea med vännerna och familjen och bara hade det jävligt gött.

Här någonstans mellan 08.00 tiden och 13.00 får jag också feber vilket inte gjorde mig något men däremot så kände jag mig inte så stark i kroppen. Kände typ att jag behövde få vila lite. Så jag tog en kort nap på 15-20 minuter och tog det mest lugnt. I och med att vi hela tiden fyllde på med epiduralen så kände jag heller inte riktigt när det var dags. ryggbedövningen kan lätt göra så att man skjuter på en förlossning. Kl. 13.00 var jag hela 10cm öppen och men eftersom jag fått feber och inte var så stark så satte vi mig på lite febernedsättnande och vanligt dropp och pausade förlossning kan man väl säga.

Vi märkte också efter ett tag att värkarna började avta lite och valde då att sätta mig på värkstimulerande dropp och sa att vi spontant skulle krysta lite för att se vad som händer.

Vi testade då lite olika positioner först satt jag i sängen med fötterna in mot magen som i en gynekologstol. vi testade att stå på knä och även att sitta på pallen vilket jag föredrog. Jag frågade hela tiden också hur ska det kännas liksom? Gör krystvärkarna ont? Jag förberedde mig verkligen på det värsta. Dom förklarade att det ska kännas som ett enda stort tryck neråt. Som att man behöver gå på toa och ta sig en skit liksom. Jag förklarade att jag känner de trycker hela tiden men tänkte väl någonstans att det skulle bli mer och att jag kanske inte riktigt var där än. För i mina tankar så skulle det göra ont att föda barn. Hörde liksom talas om brännande rinnande vatten och the ring of fire när huvudet skulle passera osv så allt detta satt jag och väntade på kan man säga. Jag vet att jag frågade barnmorskorna flera gånger ifall de snart skulle göra sjukt ont och ifall man får en förvarning eller om de bara helt plötsligt kommer typ göra sjukt ont. Klockan började närma sig 16.00 och jag satte mig på pallen igen för att försöka krysta ut henne.

Jag krystar totalt 11 gånger och sen är hon ute. Jag krystade alltså i exakt 20 minuter och sen var hon här.

16.20 föddes hon och det som var så himla coolt är att jag på 10de krystvärken får ställa mig upp från pallen med hjälp av barnmorskorna och stödja mig lite halvt mot sängkanten för att ta en sista krystvärk och krysta för allt jag hade och få ut henne.

Jag kan seriöst inte beskriva med ord hur jävla coolt detta var. Jag är så jävla tacksam och stolt över alla som var med och så otroligt tacksam för att fin personal jag hade runt om kring mig den här speciella dagen. Får ni chansen att ha praktikanter med eller ny exade barnmorskor ha det.. man blir verkligen så bra omhändertagen och du har alltid något där vid din sida förutom din partner då alltså.

När jag väl dragit ut henne och fått upp henne på bröstet så var det dags för nästa ”födsel” om man kan säga så och det var dags att krysta ut moderkakan. Ni vet den där grejen jag tänkte kapsla in och äta? Ja exakt den rackaren skulle alltså ut. Rätta mig om jag har fel men en moderkaka får bara va kvar i dig i ungefär 1h innan det blir farligt för mamman. Vi försökte två tre gånger men den satt så himla hårt att vi tyvärr inte fick ut den genom att krysta eller dra lite i den. Nu hade jag försökt i 1h 10 min men vi insåg att de inte kommer att gå. Babak fick ta vår dotter och jag fick rullas iväg på operation. Blev så himla ledsen och besviken på mig själv att den satt fast. jag som hade klarat den här förlossningen galant. Fine jag sket på mig men vem gör inte de då? Fullt normalt ju eller kanske bara var en prutt vem vet och vem bryr sig egentligen?

Så in på operation och där möts jag av hur många människor som helst kan inte fatta att dom liksom hade händer i mig och gud vet vad och jag kände nada. Fick så mycket epidural att jag inte kände mina ben eller kändes som att jag var förlamad från brösten och ner. Och detta hade jag då fram till ungefär 10 på kvällen tyvärr. Men hur som helst så klarade vi detta tillsammans.

Och för er som undrar om jag kapslade in moderkakan som jag sa att jag skulle göra så kan jag meddela er att jag var så trött på den efter komplikationerna att jag vad dem slänga den men en bild har jag om ni vill se. Dom sa att jag hade en ovanligt stor moderkaka så här har ni

Jag kan inte förstå att vi nu har en dotter bara en vecka gammal. Jag gråter av att bara kolla på henne och brukar ofta spela upp hennes första små skrik hon gjorde där den 20de på danderydsförlossning. Tillsammans klarade vi detta och jag är så otroligt stolt över att få kalla mig för din mamma.

Till Babak, Tack för att vi gjorde det här och för att du är den du är. Utan dig hade jag aldrig klarat detta. Det är vi nu det var vi då och det är vi för alltid.