Danijela Pavlica

Alltså först måste jag givetvis börja med att tacka er alla WOOOW vilken respons och feedback vi fått. Ni är ju helt otroliga och får oss verkligen att vilja göra detta ännu mer. Vi spelar in varje måndag och det är verkligen med det största leendet vi kommer till studion på Acast. Bara för att vi vet att vi ska få dela med oss av något till er alla. Och vi släpper varje nytt avsnitt på onsdagar och då är vi ännu pirrigare och lyckligare. Det är en sån pirrig känsla man får i magen (och inte menar jag då bebis) utan det är ni som gör detta.

I veckans avsnitt pratar vi om våra graviditeter. Vi pratar om när jag berättade för Kenza om min graviditet efter att dem precis misslyckats med sitt 2a IVF-försök. Och hur berättar man egentligen något som ska vara så fint och lyckligt för någon som själv misslyckats. Det var det svåraste jag gjort någonsin i mitt liv och vi båda stört bölade även om jag visste att hon givetvis blev glad för vår skull. Det viktiga här är att vara en förstående vän och försöka sätta sig i varandras situationer och förstå varandra. Detta var en sjukt jobbig tid för både mig och Kenza men vi tog oss igenom det precis som riktiga vänner gör. Man får helt enkelt låta det ta den tid det tar. Och några dagar senare efter vår gemensamma resa osv fick jag ett sms av K där de stod att jag kommer att bli världens bästa mamma och att hon är så himla glad för vår skull. Bara ett sånt sms betyder så himla mycket. Att hon tog sig tiden att glädjas mig i sin situation är bland de finaste en människa kan göra. Vi får inte vara så hårda mot varandra och man får absolut inte säga att någon är en elak person som inte kan glädjas andra. Man vet aldrig hur man kommer reagera förrän man själv sitter i den positionen och vi alla är så olika där ute. Visst?