Danijela Pavlica

Alltså jag kan nog inte förstå att det bara är en månad kvar!! Samtidigt som detta har gått så jävla fort så vill man också inget hellre än att bli av med magen nu och ha sin lilla bebis i famnen.

Det är så himla svårt att säga vad som varit lättast/svårast under graviditeten just för att alla faserna är olika och olika jobbiga.

I början trodde jag att jag tex åkt på kristallsjukan men i själva verket var det graviditeten som spökade utan att jag visste om det. Så jag drabbades alltså av grov yrsel och kräktes var och varannan timma typ. Det var det sjukaste jag varit med om någonsin. Fick åka in akut och det första läkaren frågade mig då var. Är du gravid? Men jag nekade och dem uteslöt graviditeten och började ta tester som sen visade sig vara okej. Så där gick jag omkring och trodde jag åkt på kristallsjukan.

Efter de stadiet kom min otroliga trötthet och illamåendet. Jag var ständigt dödstrött och kunde inte hålla ögonen öppna längre! Jag hade inga problem att sova bort en hel dag och kände mig riktigt sliten. Och illamåendet satt verkligen i halsen dag in och dag ut! Jag åt inget och var sjukt känslig för lukter. Detta varade väldigt länge och det var här jag började inse att jag kanske behövde ta ett grav-test.

Sedan kom ömma bröst och dålig hy

Efter det hade jag några spök veckor när inget hände! Då kan jag lova er att man var orolig eftersom man inte kände några symptom men ändå försökte man njuta lite i nuet av att inte ständigt må dåligt eller liknande.

När spökveckorna var över fick jag väldigt spänd mage minns jag och jag ökade kraftigt i vikt! Eller bebisen ökade i vikt hehe jag såg väl ganska så vanlig ut men min mage blev allt större och större. Vi tog lite prover för att utesluta urinvägsinfektion då man sällan har samma symptom som i vanliga fall. Men allt visade sig vara bra och jag fick leva med spänd mage helt enkelt.

Sura uppstötningarna började komma och dessa har jag än idag inte blivit av med tyvärr! Och fy satan vad jobbiga dem är! Jag fick även foglossning som också sitter kvar men jag köpte lite hjälpmedel så som foglossningsbälte som hjälper magen att hålla upp sig. Och dessa har faktiskt hjälpt även om jag var skeptisk.

Har kanske 10000 grejer till att notera men tänker att vi lämnar det såhär så länge! Jag försöker alltid att se så positivt på graviditeten som möjligt även om de ibland varit tufft och det kanske inte är det lättaste att springa runt höggravid.

Dels för att min partner ska tycka att det varit kul process och inte bekymras så mycket och dels för att jag själv ska hålla humöret uppe och vara glad. 🙂

Tänker att jag kanske ska göra ett inlägg framöver där jag går in på mer detaljer kring allt! Men för nu så får detta räcka! Jag är också så sjukt tacksam att jag mått så bra som jag mått och ska verkligen inte klaga.