Okej, jag vet att jag sa att jag skulle sluta men det har vi alla och ändå går det inte. Kan inte sluta tänka på det kan inte sluta sakna det och det är helt otroligt. Första gången jag känt så mycket! Det går inte heller att förklara känslan och det går verkligen inte att förklara hur lycklig och glad man är för deras skull.
Dom är som Adam och Eva ni vet när något är ment to be?
Jag är så jävla stolt över den här tjejen och så himla glad för deras skull. Det finns ingen som dessa två och det är därför dom är så unika.
Avslutar med en bild på mig och Ines för att lätta på stämningen innan man börjar gråta igen.
