Kom precis tillbaka från en lunch med Klara. Vi åt på café Pascal vid Odenplan och bra pratade ikapp. Har inte träffat henne på evigheter känns de som trots att vi pratar varje dag.
Hon är verkligen en av dom finaste och snällaste människorna jag känner och vill verkligen ingen illa. Så ödmjuk och fin! Glad att jag träffade den galningen för något år sen. Hon kom in i rummet och fick mig att tystna och jag är aldrig tyst. Hon tog över hela rummet hehe älskar människor som tar för sig.
Efter lunchen skjutsade hon hem mig och så sprang jag upp och hämtade min bok som min vän Michaela Forni skrivit. För jag tänkte att den kunde hjälpa henne lite. Vi är många tjejer som har svårt med känslor och tack och lov att får fina Michaela hjälper oss alla att förstå allt lite bättre och göra allt mer klart.
Nu är jag hemma och ska jobba några timmar men innan kag börjar ska jag umgås lite med Hanna hon ringde nämligen redan när hon va i trapphuset och frågade är du hemma jag kommer upp.