Igår var vi hemma hos några vänner Helene, Orcun och deras underbara son Max, som Chloe nog har som en stor idol. Han är dessutom extremt snäll och låter henne leka med alla hans fina bilar.
H och O är ett par som vi har börjat hänga mer och mer med sista tiden, det är ju något magiskt när man hittar par som har barn som har kul med ens egna och man dessutom har väldigt trevligt på en vuxennnivå.
Men det här är ingen ny vänskap…o, nej.
Helene och jag go waaaaay back. Helene och jag var riktiga bästisar när vi var små, och med bästisar så tänker man då kanske på två små tjejer som leker ibland och har hemlisar…nej, nej.
Helene och jag levde typ ihop, våra föräldrar umgicks jämnt, Helene var dagbarn hos oss (min mamma var hemmamamma en lång period), Helene och jag hade likadana kläder fast i olika färger, jag gick oftast åt det rosa/röda hållet och Helene var mer blå / grön.
Vi reste jättemycket tillsammans med våra föräldrar, det finns många bilder på oss som små i alla möjliga olika städer i världen.
Sen gick vi i skolan ihop, hela vägen upp till nian då jag började i gymnasiet, i högstadiet hittade vi lite nya umgängen på varsitt håll och började utforska nya vänskaper men vi har alltid haft en kontakt om än väldigt sporadisk i perioder.
Det var när vi plötsligt insåg att vi bor grannar i Stockholm (!) (vad är oddsen?) dom bor tvärs över gatan från oss, som vi tog tag i att börja ses igen, det började med en lördagsfrukost som blev en lunch som blev en middag och flera middagar och ja, nu ses vi så fort vi är i Stockholm.
Det är ju något speciellt med gammal vänskap, man vet så mycket om varandra och varandras familjer och även om man inte pratar så mycket om det förflutna så är det som en jättestark vänskapsgrund att stå på. Det är som att man inte kan luras. man känner varandra för väl från grunden på något sätt.
Jag är så otroligt glad och tacksam för min vänskap med Helene. Dels för att vi har en historia men också för att hon är en sån otroligt härlig och genuin och på-riktigt människa.
När jag skrev till henne igår och frågade om jag fick lägga upp bilden på henne och sa vad jag ville skriva om så myntade hon uttrycket Vintage vänskap. Jag tycker att det är ett strålande namn på exakt det vi har. Vi har en vintage vänskap som bli bättre med åren och mer dyrbar. man kan ju faktiskt aldrig skaffa gamla vänner. Heja oss!
Nu ska jag göra mig iordning för att åka på möte med min agent Mathias, det var längesen vi sågs och vi båda kände att det var dags för dels en trevlig lunch men också en avstämning innan Baby C anländer. Hur ska framtiden se ut? Vart är vi på väg? vart är jag på väg?
Såna möten jag älskar!
P & K Claudia
★
