Vid det här laget skulle jag ha tagit och lagt upp bilder på magen vecka 22, jag skulle varit framme på vår destination, jag skulle ha packat lite genomtänkt, jag skulle ha lagat en god lunch, jag skulle…
Allt sket sig totalt idag. Jag hade inte tänkt lägga upp det här tråkiga och negativa men samtidigt wtf, jag är ju inte mer än människa och peppen tar slut ibland…även för mig.
Vi är på väg till Båstad. En underbar liten getaway hela familjen. Jag ska jobba lite imorgon men i övrigt ska vi bara njuta av hotell, hotellfrukost, lite tennis och varandra. Planen var att vi skulle varit framme vid halv ett, nu är klockan kvart i två och vi har precis lämnat Malmö. Skit också.
Så vad hände…det har faktiskt med Chloe och sova middag att göra. Vid 10 började hon klia sig i ögonen. Perfekt tänkte jag, hon somnar och jag kan packa och fixa allt i lugn och ro. Vi gick och la oss, läste en saga. Hon låg och bökade runt i 20 minuter och sen ville hon ur sängen. Jag testade att lyfta tillbaka henne. Hon ville inte. Nehej. Då går vi upp. Jag fixade mig iordning och hon gick runt och pillade med sina saker. Tjugo i elva var det dags igen, hon började tröttgnälla och jag la henne, läste saga, hon ammade lite, bökade 20 minuter och sen ville hon upp. Nu började mitt tålamod ta slut eftersom jag även var stressad för packningen…
Upp igen. Nu tog det 10 minuter och jag hade precis hunnit packa hennes saker när hon klamrade sig fast vid mina ben och blundade…sov typ stående. In i sovrummet, bökade 20 min…och sen ville hon upp. Ah! Nu kände jag hur varje liten tålamodsdropoe var slut. I samma stund kom Manuel hem från ett ärende. Jag bröt ihop totalt. Jag grät och grät och grät. Jag kände mig helt slut. Jag ville ingenting. Vår tripp kändes som ett jobbigt projekt. Jag skämdes över att mammatålamodet tog slut. Jag kände mig splittrad i packningen, glömde vad som var med och inte…Manuel sa, släpp allt och sätt dig i soffan.
Det gjorde jag. Jag satt i soffan och fulgrät medan Manuel lagade lunch och roddade runt med Chloe. Haha. Jag behövde det. Efter en kvart torkade jag tårarna, gick till köket och åt med min lilla familj och sen packade vi ihop oss.
Nu är vi på väg. Chloe har somnat i sin stol. Manuel chitchattar med sin bror i telefonen och jag…jag njuter av naturgodis och en stor latte. Underbart!
Det ska nog bli något bra av den här dagen också.
P & K Claudia
Känner igen det där 🙂 Stress kombinerat med en trött bebis som inte får ro att sova. I mitt fall tror jag Ellie känner av när jag är stressad och får därför ingen ro. Känner av att nånting är på gång! Och oj vad många gånger jag satt mig ner och gråtit. Som det är nu är jag med Ellie 24/7 då Jonas kliver upp innan oss och jobbar med huset fram till sena kvällen då Ellie redan somnat. Vissa veckor har jag och Ellie fått åkt och bott hos min mamma då rusten gjort att vi ine kan sova hemma. Och hur underbart det än är att va med sin lilla tös, så blir man trött.. För trött för att tålamoden ska vara på topp hela tiden och man faller i gråt. Tur det går fort över 🙂 Ha en fin minisemester nu ?? och grattis till topp 50, jag är inte alls förvånad 🙂 Kram
Haha, mitt tålamod tar slut mycket snabbare än så! Men så har jag iofs inte någon fin man/pappa som pysslar om oss. Det är jag eller ingen alls. Pappan sitter i soffan och surar över att jag inte pysslar om honom också…
ååh, precis det här känner jag igen <3
Alltså det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit detta inlägg! Min Chloe började också vara trött runt 10. Provade lägga henne i 30 min men hon ville upp. Detta upprepade vi varje timme fram till kl 13 då hon Tillslut efter många om och men somnade. Då hade jag hunnit grina två gånger. Haha tänk så det kan bli. Hoppas ni får en fin semester!
Vilken underbar man du har!❤️
Du ska inte skämmas, det händer alla. Been there done that som man brukar säga. Jag hoppas ni får en fin dag i Båstad. Stor kram!