Claudia Galli Concha

Vi har alla en superkraft

Superpower.001

Det bästa sättet att börja en ny vecka på måste ju vara med lite pepp!?

Åh, vad jag önskar att jag hade kunnat tänka såhär under skrämmande många år i mitt liv.
Ibland när jag ser tillbaka på vissa perioder spå kan jag nästan bli arg, arg för att jag la så onödigt mycket tid och energi till att titta på andra, hur andra var, hur andra gjorde, vad andra sa.

Framförallt som skådespelare och i den världen så var det väldigt lätt att gå vilse i det där.
Hur gör hon, hur ser hon ut, vad har hon på sig på en provfilmning?

Helt värdelöst!

Det går aldrig att vara som någon annan, det går aldrig att kopiera någon annan, det säger sig ju självt egentligen. Man blir bara en kopia. En förvirrad kopia. Inspireras av andra människor JA, vara som andra människor NEJ.

Det här ska jag verkligen pränta in i mina tjejer. Dom ska veta att dom är som bäst när dom är sina unika jag. När dom tar tillvara på det som är just dom.

Sedan jag började se mina personliga egenskaper som mina tillgångar så har mer och mer fallit på plats. Jag följer mitt hjärta och min magkänsla och kan lita på den. För jag vet att om jag följer det jag känner så kommer det att bli rätt, om jag gör saker för att jag tror att det är taktiskt rätt utan att jag egentligen vill, då kommer det inte att bli bra. Inte alls. Det kommer bara sluta med en ihålig och dålig känsla.

Nu kör vi den här veckan och lovar oss själva att se våra unika egenskaper som våra superkrafter. Ok!?

Följ vår dag (jag och tjejerna, Förskolan, Snäckan, haha) på InstaStories om ni vill!

P & K Claudia

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mamma till två

    Hej!
    Jag vill bara skriva att jag tycker att du tänker SÅ rätt angående barnen och dess vara eller icke vara på förskolan. För mig är det helt självklart att barnen är hemma med sin föräldralediga förälder. Förstå mig rätt, jag dömer absolut ingen som väljer att lämna sitt barn på förskola, men för mig kändes det så onaturligt att lämna bort min son när jag var hemma med lillasyster. Eller onaturligt är en underdrift, mitt hjärta gick sönder de få gånger vi gjorde så. Vi fick så många negativa kommentarer och nästan ingen positiv feedback alls. Ja, jag upplevde att det upplevdes provocerande! Så fel att normen blivit att vi ’ska’ lämna bort barnen trots att vi är hemma! Nej, njut av barnen när de är små och låt varje familj avgöra vad som är bäst för just dem. Kramar!