Det här är vår spis. Det som hände här hade kunnat sluta i katastrof men vi hade änglavakt…
Jag var vaken tidigare än Manuel idag. Han är lite småkrasslig så han sov lite längre. När han gick upp stod jag beredd att gå ner och handla lite frukost, men jag tänkte att det enklaste var att lämna Chloe hemma så jag väntade tills han vaknat.
Men som vanligt tog det en stund för mig att komma iväg, det klassiska, leta efter plånbok, leta efter nycklar, sätta upp håret…minutrarna gick och när Manuel hade varit uppe i ca 15 minuter står jag redo i hallen när jag plötsligt känner en stark lukt, stickande, jag hinner bara säga – Luktar det inte lite…innan Manuel flyger upp ur stolen där han sitter och springer ut i köket. Han skriker åt mig att stänga in mig med Chloe i vardagsrummet och öppna fönstren.
Det som har hänt är att han har satt på plattan för att koka ägg, men han har satt på fel platta och på den plattan står det en kaffekokare som bara står där för att vi inte orkat ställa in den i skåpet där den ska stå…så den har börjat smälta och flutit ut på hela spisen. Det är alltså plaströk i nästan hela lägenheten…plaströk som är den värsta…
Jag och Chloe stängde in oss i vardagsrummet och höll oss vid fönstren och kände ingenting medan Manuel stackarn fick ta hand om kaoset och dessvärre andades in en hel del rök.
Men allt gick ju efter omständigheterna bra. Vi lämnade lägenheten med alla fönster på vid gavel och först åt vi frukost och sen flanerade runt på stan ända till lunch och när vi kom hem igen luktade det bara väldigt svagt just i köket. Kaffekokaren är slängd och spisen ska vi nog kunna få ren.
Väldigt läskigt…tänk om jag hade hunnit gå ner till affären, Manuel är ju täppt och känner inte lukter så bra, tänk om Chloe hade varit i köket och fått i sig en massa rök…hemskt. Usch, vad fort det kan gå. Vi ska aldrig, aldrig, aldrig ha något i plast stående på spisen igen…Manuel har känt av att han fått i sig rök till och från under dagen men nu är det bättre, känner han fortfarande av det imorgon åker vi till sjukhuset.
Tack änglavakten. Nu har vi lärt oss.
P & K Claudia
Så obehagligt, men skönt att det ni upptäckte det i tid! ?
Skrämmande! Hur noga man än är så händer det ändå. Ett enda ögonblick av obetänksamhet och katastrofen kan vara ett faktum. Vi hade ett tillbud för ett tag sen. Det hade regnat hela natten och efter frukost skulle vi till skogen med hundarna. Släppte ut barnen i trädgården och skulle bara hämta nycklarna, det tog bara några sekunder. När jag kom ut såg jag bara fötterna på ettåringen, hon hade på något oförklarligt sätt lyckats kliva upp på en sten invid vattentunnan, och ramlat med huvudet före ner i tunna – som förstås var full med vatten… Storebror skrek som en stucken gris och gjorde allt för att få upp henne, men tunnan var för hög och lillasyster för tung. Allt gick bra det handlade ju om sekunder, men chocken… Hur kan man vara så korkad har jag tänkt tusen gånger._Trädgården är noggrant inhägnad, ingen farligt finns där i vanliga fall. Vi hade precis ställt tunnan där efter allt sabla regnande den här sommaren, den skulle samla regnet under takrännan. Men vi skulle ha lagt på ett lock och bara ett hål för ett rör ner i tunnan. Man är så noga och skyddar dem med sitt eget liv, men ändå kan det hända. Det händer inte med vattentunnan en gång till, och inte med er spis heller. Men fyy vad det kan gå i repris efteråt, och vilka självanklagelser man kan plåga sig med. Mardröm!!! glad att det gick så bra för er också!
Men Ninna! Så hemskt!
Ja, det kan verkligen gå så fort och det är ju många gånger man har känt att det är någon som vakar över en, en gång i USA kom Chloe gående med ett stort häftstift i munnen som hon hade hittat någonstans i lägenheten som vi hyrde…puh…men som sagt. Vi lär oss. Och vi får inte klandra oss. Vi gör ju självklart vårt bästa…men visst är det galet irriterande när det är något man tänkt på flera gånger…
Skönt att din flicka mår bra! Och din hjälte till son ❥
Kram!
Läskigt! Men en bra påminnelse för oss att tänka oss för en gång extra :-)jag är själv expert.på att lägga grejer på spisen av nån anledning. Min kompis säger alltid: lägg Inga saker på spisen!! Dags att göra så alltid nu känner jag! Kram!
Ja…nu slutar vi lägga och ställa saker på spisen:).
Kram!
Åh fy fasen! Men vad skönt att allt gick bra och precis som du säger….ni lär aldrig göra om det.
Nej! Verkligen inte:).
Kram!
Oj hua, ja är så lätt att olyckan är framme, bra att det gick så bra ändå
Så lätt hänt vilken tur ni hade.
Hoppas ni varit i kontakt med sjukvården för plast är farligt att andas in.
Nämen fy sjutton vad läskigt!! Viiilken tur att det gick bra. Det är rysligt vad fort det kan gå!? Hoppas din man mår bättre imorn. KRAM
Usch och fy, vilken tur i oturen!