Nu vet jag vad jag vill och jag har efter en del betänketid bestämt mig.
Men först; tack för alla kloka ord och all input som ni har kommit med. Ni är kloka och jag uppskattar era inlägg.
Vi tog delar av helgen och pratade igenom hur vi ska göra med barnen och våra liv, hur vi ser på framtiden och vad vi vill, VI vill, ja, det är inte alltid självklart i dom här diskussionerna eftersom det är ett speciellt ämne och som alla kan relatera till och därför kan alla tycka till.
Vi ser att vi förmodligen åker tillbaka till USA snart. När Manuel har filmat klart så har vi inte direkt något som håller oss här och ju kallare det blir desto mer lockar stranden, palmerna och det där livet som vi har därborta…
Jag tror absolut inte att Chloe skulle må dåligt av förskola, det hade ju isåfall bara varit att avsluta. Men jag tror på att vi som familj, nu när vi har möjligheten, blir väldigt starka av att leva tillsammans och skapa vår vardag.
Så vi har bestämt att fortsätta såhär ett tag till, att båda barnen blir hemma med oss. Det blir att aktivt skapa playdates, inte förlita sig på att det finns barn på lekplatser, finns det det så är det en bonus. Men planerade playdates några gånger i veckan blir det som vi måste se till att styra upp.
När det kommer till det här med långvariga relationer så tror jag inte att det är jätteviktigt, inte när det kommer till vänner och 3,5 -åringar. Jag tror att det är viktigt med relationer med andra människor, absolut, men andra barn…njae. Jag har en vän som jag känner från det att jag var liten. En enda, alltså som jag umgås med idag. Sen hade jag inte en enda kusin. Våra barn har 5 kusiner dom är födda inom loppet av 4 år, 1 som är 1, 3 som är 2 och en som är 4 år, och dom träffar vi ofta så där finns ju långvariga relationer, så för den sakens skull tror jag inte att det skulle vara ett skäl till förskola.
Hur som helst. Nu gör vi det här. Nu fortsätter vi det här sociala experimentet, haha! Hoppas ni fortsätter att följa oss på resan.
Puss! // C
Tack o lov!
Heja er att ni går på det som känns rätt för er och er familj! Det kommer att bli bra? Hade vi bott i Sthlm hade jag bjudit in er på en playdate! Må gott! Kram
Hej Claudia! Jag är 61, har två vuxna pojkar som inte har gått på dagis/förskola. Vi gick på kyrkis ca två förmiddagar i veckan fram till lekskolan började det år dom fyllde sex. Vi hade Mormor som barnvakt ca en gång per vecka när våra jobb krockade. Det har blivit fina, sociala personer med stort kompisumgänge som har haft jobb sen dom gick ut gymnasiet, båda har också gjort lumpen. Jag tycker du/ni gör helt rätt, gå efter magkänslan. Era flickor får ju enormt stor social träning som dom har med sig hela livet. Lycka till med livet, go girl!
Det är så härligt att du är så öppen och delar med dig. Man får vara med i hur du tänker och vad du kom fram till. Det är givande! Jag kommer fortsätta följa dig och et liv. Det är spännande och kul! Heja er <3
Hej Claudia! Har tre barn. Yngsta fyller snart tre och har ännu inte börjat förskolan. De andra två är snart sex respektive 4,5 år. De började förskola när de var drygt 3 år och går 15 timmar veckan, ibland mindre.
Förstår dina tankar och funderingar…jag upplever inte att mina barn har haft ett sådant fantastiskt utbyte av förskolan som jag trodde. Jag tänkte att det skulle vara bra för dem att träffa kompisar några timmar i veckan, att det skulle bli en aktivitet för dem. Jag tror att de får vana av att vara i grupp med andra barn, ta instruktioner av andra vuxna osv. Men jag upplever inte alls att de formar djupa relationer med de andra barnen. De verkar inte alls ha behov av vänner på det sättet, däremot har de väldigt tight relation till varandra, alla tre. Så ja…jag hade på ett sätt lika gärna kunnat ta dem ur förskolan, då de faktiskt verkar få det de behöver bara genom att vara hemma. Äldsta tjejen har en kompis som hon älskar att leka med, men hon finns inte på förskolan. I övrigt är alla barnen supernöjda med att vara med sina syskon, föräldrar och andra vuxna som de träffar genom oss. Visst leker de med barn när tillfälle bjuds, men det där med att forma djupa relationer ser inte jag riktigt att de gör. Men men, nu är de sina få timmar i förskolan och jag känner ändå att det blir lite annat än att bara vara hemma (jag har inte hälften av din energi vad gäller att hitta på saker haha!) samt social träning i liten skala. Men tror nog som du att det inte är så viktigt med starka relationer till andra barn i den här åldern, tror ändå att närmsta familjen är viktigast och finns det syskon/kusiner/vänners barn så tror jag inte det är så farligt om de inte går på förskolan!
Personligen känner jag mindre och mindre för förskolan sedan mina barn började där….har inte samma iver att introducera lillasyster till förskoleskolvärlden, men kommer nog ändå skola in för 15 timmar om ett år och se om hon tycker om det! Dock kommer vi fortsätta jobba som vi gör nu, så att någon alltid är hemma. Så skönt med en kravfri vardag tycker jag 🙂 Bävar för förskoleklass och skolplikt, då vi är fria att göra lite som vi vill nu. Kommer att kännas konstigt att behöva anpassa hela familjen efter skolans tider!
Lite sent med detta ämne men jag måste bara inflika att jag tycker det är intressant hur det inte känns som att det finns ett val i Sverige, jag bor utomlands och är hemma med mina tjejer som är 2 och 4 och det ses inte som något konstigt alls. Men när vi är på besök i Sverige får vi alltid så många kommentarer allt från kvinnofällan till att det kommer bli fel på barnen – medans jag här där vi bor har många kompisar som jobbar men även som är hemma och ingen skulle någonsin komma på tanken att döma andra för deras val. Vi vet ju vad dom är bäst för just vår familj 🙂