Vilket ståhej det blev kring mitt inlägg om mammor som har tappat sin stil!
Men jag gillar det, det finns ju något härligt med att uppröra för det betyder att man kommit åt något som är lite känsligt…
Jag tycker om att vi är olika och att vi tänker olika. Här är några av reaktionerna på mitt inlägg:
Maria: Jag förstår precis vad du menar!! Nu har jag en 2,5 åring, o när jag tänker på mammaledighrten med pösiga träningsbyxor, illasittande tshirtar o gamla munktröjor så blir jag lite irriterad på mig själv. Hur svårt kan det va? Som du säger, när man tar på sig kläder kan man ju helt enkelt välja lite finare? Jag mådde dåligt tillochfrån under min mammaledighet o är övertygad om att lite finare kläder hade hjälpt för att höja självkänslan…
Stina: För mig är det också en ekonomisk fråga. Jag har inte haft råd att investera i en ny garderob åt mig själv. Använder kläder jag hade innan & under graviditeten.
Ditt inlägg får mig inte att direkt må bättre om mig själv.
Sanna: Tack Claudia!!!
Jag förstår precis vad du menar, och JAG behövde läsa detta. Har förlorat min stil och ”klätt ner” mig, mycket pga extrakilon efter senaste graviditeten. Har tänkt såååå många gånger ”imorgon tar jag tag i detta”, dvs klä på mig i de kläder jag skulle ta på mig om jag skulle träffa vännerna, ta på mig mascara och lite rouge så JAG känner mig fin!…
Anna: jag tänker lite att det är ju rätt tragisk om vår lycka sitter i vårt utseende. Blir man verkligen gladare av fina kläder och fixat hår?? Det tror absolut inte jag.
Det finaste av allt det här är att det finns plats för oss alla. Det finns plats för dom i noppriga tights och för oss andra;). Det finns inget allmänt rätt och fel utan alla får göra som dom vill.
Men jag vill ändå understryka några punkter där jag känner att vissa har missförstått mig.
* Det handlar inte om konsumtion. Jag förstår absolut att man inte har råd med en ny garderob när man blir gravid eller ammar, själv köpte jag två par gravidjeans på HM och fick en gravid/amnings tröja av min svärmor i present, det var allt, sen tänjde jag på mina gamla kläder med mina 25 extra kilon:).
* Sen förstår jag inte skräcken som folk verkar ha när det kommer till att prata om att göra sig fin, fixa sig, anstränga sig utseendemässigt, det blir alltid en så otroligt infekterad diskussion. Varför?
Jag vill vara fin för mig och för min man, oh, nu hör jag hur det gnisslar i några stugor i landet när jag skriver det här, fin för sin man? Så sexistiskt! Så larvigt! Så sorgligt! Förtryck!
Jag bryr mig inte om gnisslet, jag vet bara med mig att jag älskar att vara fin för min man, det får mig att må bra, och inget hänger på det, inte hans kärlek inte hans uppskattning, ingenting mer än min egen känsla.
* Till er som har blivit besvikna på mig när jag skrev det här inlägget; otroligt tråkigt att ni tog det så, jag menade inte att se ner på någon eller att dissa någon utan bara för att peppa och få folk att bli medvetna om dom själva och deras rätt att känna sig fina. Och är det så att man inte känner att det är något problem för en så tycker jag att man bara kan skrolla vidare och se min nya blonda page istället:). Jag bestämmer ju självklart inte vad någon annan gör i sitt liv, jag tycker bara om att finnas här och inspirera om någon känner sig vilse.
* Vissa har varit upprörda och fått det att låta som om man bortprioriterar sitt barn om man bryr sig om det yttre…det här beror ju på vilken tid man lägger på sitt yttre, men dom max 10 minuter jag lägger per dag gör Chloe något annat, leker med sin vadderade bok i min walk in closet eller ligger i sitt rum och leker med klossar eller sover. Jag tror inte att hon lider. Eller jag VET att hon inte lider.
Happy me, happy Chloe.
Så. Nu fortsätter vi med våra liv. Vissa i mjukiskläder, vissa i något annat. Jag kommer att flexa, ibland mjukis ibland heels. Men hur vi än går vidare så är det ju inte någon idé att hetsa upp sig. När allt kommer till kritan så är vi alla individer och bestämmer över våra egna liv.
Och det viktigaste av allt är kärlek och respekt.
❤︎
Jag kan helt hålla med. Dock kan jag också se problemet för vissa. Vi hat tre barn och jag har definitivt tappat stilen. Jag försöker, tar på smink och hoppa ur mjukisbyxorna. Men till vardags känns det inte som det är någon ide till större ansträgning. Eftersom våra tvillingar kräks ca 20ggr om dagen vardera vill jag inte använda vad som helst helt enkelt. Och pga det är det inte jätte kul att köpa så mycket nytt just nu heller. Dessutom prioriterar jag inte min träning pga att barnen sover dåligt på nätterna och varje tillfälle som finns går till sömn. Annars orkar jag inte ta hand om alla barn när min skiftarbetande sambo jobbar. Men som jag längtar tills vi är förbi detta!! ☺️
Spännande läsning! För egen del har jag aldrig känt mig så fin under graviditeten men SEN! Inget satt bra även om kilona var borta och jag blev för snål att köpa nytt. Brösten rann, fläckiga kläder av amning och håret, HÅRET!!! Jag tappade massor. Och det gick väl an men stubben som blev var hemsk. Trodde aldrig jag skulle påverkas så men varken kläder eller smink kändes kul med den. Nu är jag gravid igen och känner gör om gör rätt. Att bestämma dagen innan var ett bra tips! Jag ska göra mitt bästa
Jag uppfattade ditt inlägg som ren omtanke, att du tycker det är synd att vi mammor ofta nog sätter oss själva i sista hand när både vi själva och våra närmaste skulle må väl av att vi tar hand om oss och unnar oss lite ”flärd” i vardagen. Inte istället för att vara med våra barn, utan också. För att må bättre och skapa bättre livskvalitet som ju också kommer våra barn till del. Så uppfattade jag ditt inlägg. Om man sen tycker att det ÄR livskvalitet att inte tänka så mycket på det yttre, ja då gör man så. Personligen tänker jag att det ena inte utesluter det andra. Att man trivs med att vara mån och sitt yttre gör ju inte att man har en sämre insida – och det har man inte när man trivs i mjukisbrallor heller. Men jag tror att det är lätt att man som mamma sätter sig själv i sista hand för att man inte känner sig som en bra mamma annars. Det är ju synd, OM det nu är så. Jag blev peppad av ditt inlägg, och av din nya frisyr och hårfärg! Såå fin du är, Claudia! Och vilken absolut underbar mamma du verkar vara!
Tack Ninna! Dina ord värmer!
Jag har alltid på mig mascara och rouge, och nästan alltid lite kajal som ramar in ögat. Känner nig så tråkig och musig utan smink, är inte begåvad men långa mörka ögonfransar!!! Sen tycker jag att du har rätt, man känner sig mycket bättre när man tar på sig lite finare kläder, livet är för kort för att känna sig tråkig. Gillar också att göra mig fin för mannen, även fast han tycker att jag är fin jämt så är det trevligt att anstränga sig lite…
Blev även sjukt inspirerad att fixa frillan, tack 🙂
Go for it! Kram!
Vilken tur att det finns nyblivna mammor därute som kan berätta för oss andra som ”har gett upp” att hen mår såååå mycket bättre av att vara fin. Fin för sig själv och sin man. Tänk om världen inte hade haft alla dessa välutbildade mammor som fastställer sociala sanningar för pöbeln därute. Jag har själv barn och jag VET att han inte bryr sig ett dugg om hur jag ser ut. Däremot älskar han att spendera tid med både mamma och pappa oavsett deras klädval. Suck. Ridå ned.
Som jag skrev, det är väl underbart att vi är olika! Jag lär inte ut något, jag försöker inspirera dom som vill. Och barnen bryr sig inte om vad vi har på oss bara att vi mår bra. Ridå upp.
Fast nu uppfattade ju en stor mängd människor din text som anklagande där mammor som inte lägger ordentligt med tid på att göra sig fina skuldbeläggs. Du kanske borde gå en inspirationskurs för det är inte så man inspirerar människor. Snarare tvärtom, det är så man får andra att känna skam och skuld. Sällan leder detta till någon förändring utan endast till ett sämre psyke för en redan utsatt grupp människor. Så tur att vi är olika ja som inspirerar människor på helt andra sätt än så.
Nu känns det inte riktigt som att det är min text som stör dig längre…skam och skuld? Hårda ord till en förhållandevis snäll text.
Intressant läsning!
Fast i ditt inlägg låter det inte riktigt som att du tycker att det är ok att alla är olika. Du skriver inte att alla får vara och duger som dom är. Du dömer dem som går klädda i tights och munkjacka. Klart folk blir upprörda.
Jag dömer inte, jag säger vad jag tycker. Det är min åsikt. Din är en annan och det respekterar jag Anna.
Det bästa av allt nu kan man bära heels till mjukisbyxan!
Precis!
❤️❤️❤️