Ok. Jag lovar. Jag ska inte släppa henne med blicken. Inte en sekund. Inte en endaste sekund. Det kan vara förenat med livsfara. Eller nästan. Puh.
Celeste är i den där fasen när kroppen vill mycket, full fart framåt, men fysiken hänger inte riktigt med, vilket resulterar i en hel del fall, framåt, bakåt och åt sidan. Häromdagen skulle hon springa på lekplatsen, vilket hon inte riktigt behärskade och föll med huvudet rakt ner i marken och lyckades bita sig igenom läppen, blödde väldigt mycket men gjorde inte ondare än att hon kunde amma direkt (ibland är amning väldigt behändigt!), för några dagar sedan skulle jag ta en bild på tjejerna när dom satt på två stolar bredvid varandra, jättefint, domnade kul och kramades, plötsligt faller Celeste framåt rakt ner i marken, förstår inte ens hur det gick till och jag var dessutom en halvmeter ifrån, hon klättrar på allt, hon stoppar det mesta i munnen…som sagt. Puh!
Det är intensiva dagar just nu.
Jag ser fram emot lite mer balans och säkrare löpsteg på den här lilla damen…
Puss! / C
★
