Vi har ju ett ämne i varje podd och även om vi inte alltid är jättebra på att hålla oss till det så blir det en röd tråd igenom hela avsnittet. I sista podden kom Matilda till vår podd-tid och sa, jag tänkte att vi ska prata vänskap! -Ja! var min spontana reaktion, eftersom det är ett kul ämne OCH eftersom vår podd faktiskt handlar i grund och botten om att bli vänner i vuxen ålder.
Men sen började vi prata och jag märkte att det väckte otroligt mycket känslor i mig, rätt mycket jobbiga känslor, besvikelse, saknad och jag insåg att det har varit ganska få relationer med vänner som jag har känt mig 100%-igt trygg i.
Att vara vänner är ett givande och tagande, hela tiden, att vara vänner är att hela tiden se varandra, pusha varandra, aldrig missunna den andra, alltid anstränga sig, att vara vänner ska bara berika aldrig någonsin skava eller göra ont. Då är det kanske en bekantskap som man kan ha till något speciellt syfte men det är inte ren vänskap.
Jag lever med min bästa vän och det är jag så oerhört tacksam för. Manuel och jag har den bästa relationen (obs! absolut inte friktionsfri:)) men den är ärlig och trygg, vi brinner för samma saker, lider med samma orättvisor och njuter av samma saker. Vi har det bra.
Jag har nog valt att leva ett liv ganska sorterat på vänner. Jag har några få som är nära. Det räcker har jag insett nu.
Hur är er relation till ordet vänskap?
När du tänker på din eller dina närmsta vänner, är det bara trygghet och värme du känner då?
Om du inte har lyssnat på podden som handlar om vänskap så rekommenderar jag verkligen att göra det:
Vänskap för mig är trygghet, har vänner som jag känt i snart 35 år, vi behöver inte ses ofta, men vi vet ändå att vi finns där för varandra. Sen har man ”nya vänner ” som man kan umgås med o ha trevligt på andra plan, kompis är väl en vän som man inte pratar i förtroende med utan som man mer hittar på roliga spontana sker med, typ träningskompis, fika kompis.
Men riktiga vänner växer inte på träd, och ordspråket I nöden prövas vännen, är hur sant som helst!
Verkligen!
Det är underbart med dom där vännerna som trots att det gått flera år så känns det som om man träffades igår.
Kram!
Jag gillar er podd, den är så mysig och avslappnad. Kul att ni verkligen verkar uppskatta varandra så mycket också. Höll dock inte riktigt med er helt när ni pratade vänskap om jag minns det rätt. Det där om att det bara skulle vara att ge? Jag känner att det är lite blygsamt och hyckligt att försäkra sina vänner om att man alltid finns för dem men själv inte våga falla tillbaka på dem. Jag hade gått alla extra mil för mina vänner och hade jag inte vågat önska detsamma i gengäld så hade det inte varit den typ av vänskap som jag önskar. Att våga ge av sig själv och även våga ta av andra tycker jag är lika starkt & fint! Vem ska fånga mig i mina fall och boosta mig om inte mina vänner?
När jag tänker på vänskap så tänker jag på en stark och passionerad kärlek. Genuin respekt och uppskattning som är ömsesidig. I en bra vänskap är jag mig själv, jag känner mig sedd och betydelsefull. Och jag ser min vän och uppskattar alla sidor både det fula & det vackra. I en god vänskap gör man varandra till bra människor och ens positiva egenskaper kommer fram. Ärlighet, skratt och en axel att luta sig emot är för mig guldvärt!
Superintressant! Hoppas ni fortsätter med skojiga ämnen där vi lyssnare får reflektera och tänka till. Stor kram till er båda!<3
Nej, jag tycker som du. Jag tycker absolut att det är ge och ta, precis som i vilken relation som helst. Annars blir det ju jättekonstigt.
Imorgon poddar vi igen, Drömmar och Mål ämnet:)!
<3