Idag fick jag en för mig väldigt speciell kommentar.
Hej!
Vill bara berätta att jag tycker mycket om din blogg, den har inspirerat mig i mitt föräldraskap. Jag är nybliven tvåbarnsmamma, har två tjejer en två-åring och en tre-månaders. Två-åringen har gått en stund på förskola, då jag jobbade mellan barnen och tanken var egentligen att storasyster skulle fortsätta på förskolan och att jag enbart skulle vara hemma med lillasyster. Din blogg ”öppnade” dock mina ögon och fick mig att inse att man (jag) inte måste göra som alla andra. Jag och min man valde därför att ta hem även vår stora tjej och det är verkligen det bästa jag gjort. Så tack för att du inspirerat och skriver så fint om förskolan snäckan.
Wow, vilken grej! Och vilken ära att ha inspirerat dig till det här beslutet.
Varje dag som jag är med mina tjejer så känner jag att wow…jag vill inte missa en minut av det här.
Att se deras utveckling och kunna följa varenda litet steg i den är den bästa grejen jag har beslutat mig för i livet.
Jag vill bara klargöra att jag vet mycket väl att alla inte har möjligheten eller viljan att välja det här livet, livet som hemmaförälder, och jag har inga moraliska betänkligheter kring vad som är rätt och fel MEN på senare tid så har jag träffat på en del mammor på lekplatsen och andra ställen där jag och förskolan Snäckan (;), haha) hänger som jag pratar med och som när jag berättar att jag är hemma med tjejerna och att Chloe inte ens är inskriven på någon kölista för förskola får stora ögon…och många säger, åh, det skulle jag också vilja men…dom måste väl få lite social träning, eller hur, hon/han kan ju inte bara vara hemma hela dagarna…eller?
Idag är det mer en regel att barn ska gå på förskolan, det bara är så.
Man är så inkörd på det spåret, så är det, barn börjar förskolan när dom är 1,5-2 år ungefär och sen när dom är 6 så är det sex-års och sen skola. Det är turordningen.
När vi fick Chloe skrev vi in henne i förskoleköer både i Malmö och i Stockholm, vi ville ju gardera oss för att hon skulle få en plats. För hon skulle ju gå på förskola. Men månaderna gick och jag minns så tydligt ett samtal som vi hade där vi började spåna kring…men tänk om Chloe inte ska gå på förskola? Måste hon inte det? Kanske inte? Och jag minns att jag kände ett lyckorus i hela magen och kroppen av bara tanken. Får jag spendera hela dagarna med henne då, behöver jag inte gå med en klump i magen och lämna henne till någon annan för att…det ska vara så.
Vi började se över livet, har vi råd med det?
Jag har jobbat hårt och mycket i mitt liv hittills och jag har varit bra på att spara och samma för Manuel…ja, vi har råd. Vill vi, JA, jag vill! Sa jag innan vi ens började diskutera det. Sen var det inte så mycket mer att fundera på. Vi tog beslutet och när förskolorna hörde av sig för introduktionsmöte så tackade vi nej. Vi sa att vi hade ändrat våra planer. Våra barn ska vara hemma med oss.
Men jag ska inte försköna det hela och beskriva livet hemma med barn som ett enda stort rosa moln, ibland är det jättejobbigt, ibland undrar jag verkligen vad jag har gett mig in på, en dag där båda är gnälliga, en dag när jag är trött, en dag när jag bara vill ta en kaffe med en kompis utan att vara lite nervös för att det ska blir gråtkaos precis när man har satt sig ner, när man bara vill vara själv, dagar när Chloe är rastlös och klättrar på väggarna trots parklek och ritstund och sång och dans…det finns dagar, absolut, då det känns lockande, men sen är det dom andra dagarna, majoriteten av dagar och det är dom dagarna som jag är så otroligt glad att jag har valt det här, att jag har KUNNAT välja det här.
Så om det är så att det är någon mer här som funderar…våga! Om man kan och vill så är det så värt det.
Man kanske inte kan sväva ut så mycket ekonomiskt under några år, man kanske får skippa något som man tidigare haft råd med, man kanske får ta ett extrajobb på helger eller något annat för att lösa det. Men mitt råd är att våga och sätt inte barn i förskolan för att…det ska man väl? Och för att andra gör det.
Jag tror på anknytning och jag tror att vi föräldrar är dom allra bästa pedagogerna för våra barn, iallafall under dom första tre åren. Det är vad jag tror. Men som sagt. Alla har inte möjlighet eller viljan. Och det har jag full respekt för. Men har man det och vill man det. Do it.
Jag kommer iallafall aldrig ångra en enda dag som jag väljer att ha mina barn hemma.
P & K Claudia
Tack för din blogg. Vi hade nyligen bestämt oss att ta vår dotter från förskolan och det känns jättebra beslut. Hon är nästen 2 år och vi väntar barn inom några månader. Men det har inte varit lätt med släktingar och andra personer som tycker att hon borde leka med andra barn vilket är något jag inte kan erbjuda hela tiden. Vet att inlägget är inte nytt men vad hade du gjort du? Vad var en typisk vecka för dig?
Det kommer ett inlägg om det imorgon!
Kram!
Tack för att du står upp för det du tror på, i en värld där alla skolats in i att förskola är det enda alternativet. Alla får självklart välja som de vill, men inte om man ska vara hemma och ta hand om sina barn, så är mentaliteten. Lustigt det där, men så ser det ut.
Älskade din sista mening ”Jag kommer iallafall aldrig ångra en enda dag som jag väljer att ha mina barn hemma.” Så känner jag med. 🙂 Det är bara några få år av hela ens vuxna liv, och barnen får en såå trygg grund att stå på hela livet. Jag har gjort en helomvändning sen jag blev mamma för nästan 8 år sedan nu (har 3 barn är hemma med två yngsta 5 och 1,5 nu stora är i skolan), och blivit väldigt intresserad av barns utveckling och så och det rä så spännande att mer och mer få helt klarhet vad de verkligen behöver. Kan rekommendera Gordon Neufelds kurser ”Power to parent” so´m grund. ÄÄlskade dem!
Härligt att du känner dig nöjd med det val ni gjort! Heja dig! och tvivla inte på det:)! Det är bara vi föräldrar som står upp för våra egna barn det är ingen annan som älskar de lika mycket, som bryr sig lika mycket.
Kärlek till dig!
Åh, tack fina du! Ja, jag njuter verkligen av vårt liv. Tack för tips! Det ska jag kolla in direkt??
Min son 1,5 har precis börjat i förskola. Och han fullkomligt ÄLSKAR att vara där! Han har såå kul! Bara så glad hela tiden. Fantastiska fröknar och massa goa kompisar att leka med. Han springer runt och skrattar. Älskar sångstunderna och allt annat. Han går 2-3 dagar i veckan och är hemma med mig resten då jag valt att jobba 75 procent, Så då får han det bästa, både vara hemma med mig och vara på förskolan. Precis vad han behöver. Bästa beslutet att låta han börja på förskolan och vi är så glada att han trivs!!!!!
Kram
Hej! Håller med dig och tycker att det är uppfriskande att höra en förälder som är föräldraledig och har storasyskonet hemma. Jag har personligen lite svårt att förstå att så många väljer heltid på förskola för sina barn när de är föräldralediga hemma. Blir ju fruktansvärt långa dagar för barnen. Pedagoger i all ära men tror faktiskt barn har det bäst hemma. Vi har turen att kunna ha vår son hemma mycket från förskolan (4år) då pappa är lärare och hemma alla lov samt mormor/farmor är lediga mitt i veckan. Till och med förskolepersonalen säger att det är så lyxigt för sonen att få vara hemma mycket. Heja dig!?
Jag har inte läst här på ett tag och insåg att inlägget inte är helt nytt men tänkte kommentera ändå ?.
Vi har två grabbar 2 år och den lille är 2 månader. Den stora grabben började på förskola när han va 15 månader och har verkligen gillat det sen första dagen. När vi fick veta att vi väntade barn nr 2 visste vi att jag skulle gå hem 2 månader innan förlossning med graviditetspeng. Och då valde vi att säga upp hans förskoleplats. Ni kan aldrig ana vilket liv det blev på förskolan. Varför ska ni göra det? Han behöver ju aktiveras och stimuleras när du har den nya bebisen…. du behöver ju lugn o ro och knyta an till den nya bebisen. jag kunde inte hålla tyst utan frågade vad dom menade. Menar ni att jag inte kan stimulera o aktivera mitt eget barn själv? Han behöver också knyta an till bebisen, vi som FAMILJ, behöver knyta an TILLSAMMANS.
Nu är jag hemma med grabbarna och vi har aldrig varit så tillfreds med livet som nu. Visst, jag får inte mycket till egentid eller vila under dagen men för mig är det värt det ändå.
Det som bekymrade mig mest i allt är ändå att förskolan tycker att dom tar bättre hand om mitt barn än jag själv…
Låter verkligen härligt, dont get me wrong. Men det är få som kan stanna hemma när föräldrapenningen är slut. Hos oss behöver vi har 2 inkomster för att klara oss och det betyder att sonen går på förskola. Så ser det ut för de flesta. Vi lämnar inte bort barnen för att det är kul. Klart jag vill hänga med min son och dricka kaffe i parken liksom..Jag avundas verkligen dig, det vore drömmen. De som kan borde göra det. Jag och mina 3 syskon var hemma tills skolan började, mamma var hemma med oss och jag har fina minnen av det. Kämpa på!
Det är så skönt att man kan få ha ett eget val. Vi har låtit våra barn vara hemma på heltid när syskon kommit. Det har blivit några år då vi har 5 barn. Det är den bästa tiden! Man får ju lov att aktivera barnen men det behöver inte vara så komplicerat. Snart nog börjar skolan och då blir det lite annat.
Kul att höra att man är en värdelös morsa. Äldste sonen började förskolan vid 1 årsålder och utvecklades i rasande fart så fort han hade börjat där!! Inte en chans att han hade varit lika framåt och utvecklad om jag hade varit hemma längre! Och han gick 15 timmar när lillebror kom, han behövde ju det och självklart fick han va hemma dom dagarna han inte ville gå. Men han hade blivit uttråkad av att inte få stimulansen från förskolan! För jag har inte energin att aktivera så mycket som åtminstone mina behöver. Vilket enligt er ju gör mig till värdelös morsa.
Tur för er att era barn är lätta att aktivera och att ni har superkrafter som gör att ni orkar aktivera dom på rätt sätt.
Enligt er borde jag inte skaffat barn.
Det är du verkligen inte!
Alla barn och föräldrar har olika behov.
Jag har aldrig sagt att det finns något rätt och fel i det här, utan mina tankar och ord handlar om mig och hur jag har valt att leva och att jag är otroligt tacksam över att jag kan göra det. Kram!
Nu tycker jag att du ska läsa om Claudias inlägg, för inget av det du påstår står skrivet där! Jag gjorde precis som dig med mina barn, de började tidigt på dagis och de har båda älskat förskolan. Jag tar inte det minsta illa upp av inlägget, alla gör efter egen förmåga. Läs igen! Släpp ditt dåliga samvete för nu tror jag visst skon klämde.
Alla barn genomgår en rasande utveckling mellan 1-2 år, oavsett om de är på förskolan eller inte. Det är inte pedagogik eller förskola som gör att barn börjar gå och prata, det är inbyggt i dem.
Barn behöver vara på förskola, barn behöver den stimulansen. Det är ju jättekul. Massa kompisar och massa kul att leka med osv. Min son ska börja när han fyller 1,5 år. Då ska jag bara jobba 75 procent så han ska bara gå 2-3 dagar i veckan och vara hemma resten av dagarna med mig. Älskar att vara men min son, det bästa som finns och jag kommer sakna ihjäl mig osv. Men jag vet att han kommer älska förskolan. Han ska börja i förskolan som vi har på gården hemma så det är ju super lyxigt. Men han är aktiv och jag vill inte ta ifrån honom det. Tror det är nyttigt och bra.
Som sagt all barn och föräldrar har olika behov och man ska självklart göra det som passar ens situation bäst!
Kram!
Alla barn behöver förskola. Förstår verkligen inte föräldrar som inte ska ha sina barn i förskolan alls. Dom behöver ju inte gå varje dag el så långa dagar osv men förskola behöver alla barn. Hur kan man ta ifrån dom ngt så kul och utvecklande som det bara för att föräldrarna vill vara hemma. Min son storm trivs på förskola och älskar att vara där. Föräldrar kan ju ge massa kärlek osv men kan inte ge allt det som förskolan ger. Det är väldigt kul med variation. Vara på förskolan blandat med att vara hemma. Roligt för alla inblandade att få lite variation.
Kram
Jag tror inte att alla barn behöver just förskola, däremot behöver alla barn stimulans och sociala aktiviteter, men det är ju underbart att din son trivs på sin förskola! Kram C
Åh så sunda tankar! Vi kommer ha vår tjej hemma tills hon fyller 2 år och sen kommer hon gå på förskola 4 dagar i veckan och vara hemma med mig 1 dag. Det känns i plånboken men vad gör det när hon är 25 ❤️ Hade gärna varit hemma längre än så men där tar tyvärr ekonomin emot.. men kanske hoppas på syskon om något år så kan hon vara hemma ännu mer. Det är en gåva både till oss föräldrar och barnen!
Tack för en fin blogg!
Jag har mina flickor hemma, de är 4 år och 18 månader gamla. Storasyster var hemma med mig tills att hon var 2,2 år men gick sedan på fsk i 10 månader, då lillasyster föddes. Storasyster verkade trivas på fsk men var jätteledsen på eftermiddagarna. Vi bestämde oss för att ha henne hemma istället och det är det bästa vi gjort. Tjejerna älskar att vara tillsammans och det är faktiskt lättare att ha båda hemma tillsammans, då de har så roligt ihop!
Jag önskar att jag hade vågat ha stora tjejen hemma hela tiden! Men jag var så rädd att inte orka med två barn, vilket såhär i efterhand var en helt onödig rädsla.
Jag tror också att vi här i Sverige är hjärntvättade att tro att barn skulle behöva vara i en stor barngrupp med några få, utarbetade och underbetalda vuxna, mer än sina föräldrar!
Varje dag leker vi ute en lång stund, målar, sjunger och läser… Nu har jag också börjat ”hemskola” stora tjejen när lillasyster sover middag. De får alla sina behov tillgodosedda och de får bekräftelse och blir sedda av den person som står dem närmast.
Härligt inlägg! Tror många föräldrar överdriver förskolans betydelse och att man som förälder inte skulle vara den bästa på att ta hand om sitt barn. Men viktigt att påpeka att alla inte har ekonomiska möjligheten även om viljan att vara hemma finns. Sen har ju du ett jobb som du kan kombinera med att vara hemma. Barnen kan vara med osv. Arbetar du som sjuksköterska, lärare, på kontor är det inte en möjlighet att ha med barnen. Då blir det tuffare ekonomiskt. Men jag undrar lite hur ni tänker kring Manuel och hans del? Du är hemma skriver du, men är han hemma med barnen? Ska han ta någon föräldraledighet? När är han ensam med Chloe? (Celester är ju för liten än då hon ammar). Att inte ha barnen på förskola behöver inte betyda att mamman är hemma. Det kan lika gärna betyda att pappan är hemma med barnen. Tycker du glömmer bort det lite och ”prisar” de mammor som valt att vara hemma. Men de mammorna ”hindrar” kanske en pappa som väldigt gärna också vill vara hemma och vara föräldraledig själv med barnen.
Du är så bra! Du är en inspiration för oss föräldrar. Jag tror många glömmer ”varför” de skaffar barn, och många går snabbt tillbaka till ”sina liv” efter ha skaffat ett barn. Menar att många föräldrar vill att barnen ska passa in i ”våra” rutiner. Vi har glömt bort barnen känns det som. Jag arbetar på fritidshemmet och kan se såna exempel vissa dagar. Stress stress,
Jag tycker du inspirerar oss, vi måste tänka på barnens bästa och påminna oss om varför vi skaffar barn. Tack så jätte mycket?
Jag har två barn, ganska nybliven tvåbarnsmamma. Min stora pojk är 3.5 och min lilla kille är 3 månader. När jag va hemma med min första son njöt jag och älskade vara hemma, jag skolade in han vid 2 års ålder. Sen hann jag jobba litegrann och sen blev jag gravid igen och tog ut föräldrar dagar under sommaren som va och va hemma 7-8 veckor med min son igen och älskade det.
Sen när lillebror kom, ändrades allt. Depression och viljan att gå hemma är helt borta.. Klarade ha sonen hemma 7 veckor från förskolan i samband med lillebrors ankomst, men sen gick det utför. Klararade helt enkelt inte ha båda hemma. Tyvärr så går stora sonen utökad till på förskolan nu för att avlasta mig och få bukt på min förlossningsdepression. Detta va allt annat än vad jag ville, men tyvärr så ser läget ut så nu. Avundas varje dag av din ork och engagemang av tjejerna. Jag hoppas kunna komma dit en dag och kunna njuta av att vara hemma igen då jag absolut inte vill skola in lillen innan han är två år. Älskar läsa din blogg!
❤
Hej Claudia ! Tack för din blogg, läser med glädje, varje dag. Du intresserar och inspirerar o det är härligt att få ta del av ditt liv. Har aldrig kommenterat, men nu måste jag delta i diskussionen om förskola för barn….. eller inte. Har arbetat inom förskolan i alla mina yrkesverksamma år både som förskollärare och som förskolechef, brinner klart för förskolepedagogiken. Blir bekymrad över synen på förskoleverksamhet (särskilt bland kommentarerna) Självklart väljer man som förälder, men att se förskolan som något nödvändigt ont gör mej både ledsen o bekymrad. Självklart kan ingen förskola i världen ersätta föräldrars närvaro med sina barn, jag vill se förskolan som en tillgång och ett komplement. Har ett barnbarn som älskar sin förskola…. han är kvar där 15 Tim/vecka efter att lilla-syster kom. Eftersom familjen bor på landet, blir det många mil att köra varje vecka för att hämta o lämna, men det är för hans skull. Han ser fram emot varje tisdag då han får träffa o leka med kompisar o pedagoger. Skulle önska att föräldrar såg förskolan som en verksamhet till för barnen, inte en verksamhet för att underlätta för föräldrar !!! Tack för ordet……kunde inte bara vara tyst . Kram från en diskussionslysten förskollärare
Åh vilken bra och fin kommentar!
Håller till fullo med dig! Vi fick ett lillasyskon till vår tvååring under hösten och då fick storasyster få 15-timmars för ”det ska dem väl??”, ”Det behöver dem”, ”hur ska du orka ge lillen tid om du ska ha båda hemma” osv osv… Hösten va allt annat än kul, förkylningarna gick runt runt, tre dagar i veckan innebar stress, tider att passa och ett trött barn på kvällen som inte ville äta/sova lika bra på förskolan som hemma. Även om lämningarna gick bra så va det ändå jobbigt. Så ett par veckor innan jul fick hon va hemma och sen har hon inte börjat nått mer för då insåg jag att det här fixar ju jag visst! Hemskt va?! Känslan av att man som förälder inte ska räcka till för sina barn för att ”någon” har sagt att det är så här det ska vara. Älskar iaf hemmalivet med barnen och ska njuta tillfullo tills föräldradagarna börjar sina och vi båda måste jobba igen för att ekonomiskt gå runt! Tack för att du inspirerar!
Som jag skrev igår vid livechatt, du är grym! Behövs fler som visar att man inte måste följa strömmen. Har man möjlighet så är det en gåva att få vara hemma med sitt barn. Jag var hemma tills min tjej var drygt 2,5. Nu jobbar jag 60% Är ensamstående och har varit sen hon föddes. Skulle gärna vara hemma jämt med henne ?
Härligt inlägg Claudia och så glad över att du skriver om detta!
Jag har gjort precis likadant! Vi har bara 20mån mellan våra barn och när lillasyster kom var det en självklarhet att storebror inte skulle ”skickas iväg” på dagis några timmar i veckan.
Det som förvånade mig mest när jag berättade detta var hur förvånande och rätt ifrågasättande folk va. Fick höra kommentarer som tex ”hur jag aktiverade 2-åringen”? För mig känns det rätt tragiskt om man inte anser sig kapabel till att ”aktivera” ett litet barn på 2år. Att få vara med i vardagen är en ”aktivitet” i sig! De hänger med på allt!
Framförallt tror jag att syskonen utvecklar ett jättefint och starkt band till varandra. Våra barn leker jämt ihop och aldrig någonsin svartsjuka på varandra.
Vår stora började först dagis när han va 3, och sen dess har jag haft möjlighet att vara ledig varje torsdag och fredag så barnen bara går 3dagar/v. Och den lustigaste kommentaren jag fått på det är ”-är barnen på dagis då då?”!! Hela vitsen med att jobba deltid är ju att kunna spendera mer tid med barnen!
Tänk om fler föräldralediga kunde haft storasyskonen hemma också, då kanske det inte hade varit platsbrist i så många av landets förskolor…
Underbart att få så mycket tid med barnen man bara kan! Föräldrarna är bästa pedagogerna ❤. Har 15 h plats till storasyster men har henne hemma ganska ofta, ibland längtar hon efter sina kompisar så en kombo har funkat bäst för oss. Men har många gånger tänkt att vi kanske skulle haft henne hemma 100%… det där ständiga mammasamvetet. Kommer inte ha samma möjlighet när båda ska börja & vi föräldrar jobba. Men då har dom varandra (förskola med en avdelning) & så kommer jag vara hemma med dom en dag i veckan. Tack för en härlig mammablogg!
Alla väljer ju sin väg som föräldrar. Tur man kan välja olika. För oss har det varit viktigt att dela på tiden hemma under de första åren. Handlar om jämställdhet för oss, att visa barnen att både mamma och pappa är hemma. Att också dela lika på VAB-dagarna när barnen är större är en självklarhet för oss. Är nyfiken på hur ni tänker kring detta? För det känns hela tiden som att du lyfter att ”mammor som är hemma länge med sina barn” eller ”träffar mammor som hade velat vara hemma mer”. Finns såklart undantag i pappor som är hemma länge också men tyvärr är de ju inte många.. För mig blir detta politiskt. Barnen gör som vi gör, är mamma hemma så är det kvinnor som bör vara hemma… Jag vill ge mina barn, och samhället en annan bild av föräldraskapet. Som sagt, jag förstår att du älskar att vara hemma med dina barn, ni verkar ha en tydlig plan. Hoppas att ni så småningom byter roller, så barnen får njuta lika mycket av sin pappa. Jag tror att all mår bra av det. Min egen uppfattning. Alla måste inte tycka likadant. Men det vore intressant att höra hur ni andra tycker?
Wow!! Blir så glad av detta inlägg! Så härligt att du delar med dig av dessa tankar och detta synsätt. Tror precis att det är så som du beskriver. Att människor väljer att sätta sina barn i förskolan bara för att man ”ska”, att det är normen liksom. Tror också att många föräldrar idag är rädda att deras barn ska missa något om de inte är i förskolan, att de inte får rätt stimulans till utveckling osv. Många föräldrar av idag tycks inte lita till sin egen förmåga, att det är de som är de bästa och viktigaste förebilderna i deras barns liv, de tycks inte tänka och känna att de räcker till, att de inte kan ge sina barn hela biten. Men det är ju just av att vara det, just sina barns förälder, som man ger de allt…för det är det som är det viktigaste för barnen….Den viktigaste personen i det lilla barnets liv och tillvaro är ju föräldern/föräldrarna. Det är och ska vara den trygga basen. Sen måste man inte springa runt och delta i varenda pedagogisk sång och lässtund i stan bara för att gardera att barnen ska få ”allt”. Ta det lugnt, lyssna in barnet och dig själv, gör det ni trivs med och utgå från det. Alla föräldrar, lita på er själva! Ni är bäst! Och ta vara på tiden, den kommer inte igen!
Claudia, du är en sann förebild. Så glad att du delar med dig av detta…tror många behöver ta till sig och inspireras:)
Kram!
Jag ångrar så att jag inte var hemma med mina när minsta föddes. Sorgligt ?. Jag tycker du gör helt rätt. Du gör det som känns rätt i magen. Ni har inga planer på att dela så att pappa också är hemma? För mig har det varit viktigt. Att barnen har lika stor rätt till sin pappa som mamma? Tack för bra inspiration!
Det är underbart att kunna ha sina barn hemma :). Min son var 2,5 år när han började föris, och gick då 15 h i veckan, han behövde aldrig gå på heltid och fick själv bestämma när han ville gå eller inte. Jag pluggade på distans så så här efteråt nu när han fyller 13 år snart känner jag vilket guldläge jag haft :). Ni med småbarn passa på att ta vara på all tid ni kan med era barn, den tiden kommer aldrig tillbaka.
Tycker det är fullkomligt underbart att du har Chloe hemma också, önskar att fler hade det!
När jag var gravid med min andra dotter bestämde vi att vi skulle ha vår stora tjej på 2,3 år (då) hemma med mig också, hon gick på förskola då. Jag jobbar på förskola och vet med all säkerhet att barn mår bäst av att vara med sina föräldrar (med vissa undantag såklart) så för oss var det självklart! Det chockar mig lite att de flesta kommentarer jag fått har varit negativa, som att jag är konstig som har henne hemma liksom. Men hennes pedagoger höll helt med och sa också att fler borde ha det större barnet hemma med syskonet!
Jag ångrar inte mitt beslut en sekund, visst är det som du säger jobbigt ibland (ofta! med en 3åring) men jag brukar tänka att det är ju VI som har valt att ta skaffa barn så då måste man ju kunna och orka ta hand om dom också! Känns som att dom flesta föräldrar idag gör allt för att hitta sätt att inte behöva vara med sina barn! Men jag måste säga det också att jag tycker absolut att alla gör som dom vill och vad som är bäst för dom, men fler borde tänka över beslutet.
Blev glad när jag hittade din blogg och såg att du har båda barnen hemma, mer sånt vill jag se!
Jaaa så bra att du skriver om detta!! Jag har gjort samma har två år mellan våra o storebror har varit hemma o nu går de till förskolan tillsammans, hade gärna varit hemma längre men de går bara 16-17h/veckan o har sådan trygghet i varandra!! Jag är glad jag lät storebror vars hemma med oss! Självklart för oss då vi hade möjligheten att ha honom hemma!!
Så glad jag blir av att läsa detta inlägget ?? Min son var 19 månader när lillasyster kom och vi valde precis som ni, att vara hemma med bägga barnen! Inget lätt beslut för mig dock, lyssnade mycket på omgivningen och majoriteten lämnar ju det äldre syskonet på förskolan (de har dock varit yngre än 3 år). Sonen börjar förskolan när han blir 3. Är så glad att vi vågade gå mot vad ”alla andra” tyckte utan istället gå på magkänslan ❤️️ Ångrar inte alls att jag har hemma bägge samtidigt. Nu är dottern snart 11 månader och de har otroligt roligt ihop ? Plus att vi går på barnsånger 3 gånger i veckan för att träffa andra barn och att även jag får social stimulans & träffa andra mammor/pappor ☺️
Återigen. Tack att du lyfte detta ämne! Lycka till även i framtiden, dina tjejer är så fina ??
Jättekul att läsa
Har 5 barn å alla varit hemma
Yngsta börjar 6 års i höst och man inser hur snabbt tiden går
Tack för ett fantastiskt härligt inlägg!! Jag och min man har turats om att vara hemma med våra barn i 5,5 år. Det bästa beslut vi någonsin tagit! Tack för att du som offentlig person visar att det faktiskt går och är fantastiskt! !! Heja Er!
Va härligt att kunna göra så. Jag önskar att jag hade haft råd att vara hemma längre. Men är ensamstående på heltid. Men om jag kunde skulle jag spendera alla dagar med min son. Så njut för fulla muggar..
Va härligt att kunna göra så. Jag önskar att jag hade haft råd att vara hemma längre. Men är ensamstående på heltid. Men om jag kunde skulle jag spendera alla dagar med min son. Så njuter för fulla muggar..
Åh vad härligt det låter! Önskar jag kommer känna så när det är dags för ett syskon till min lilla tjej på 6månader. Förhoppningsvis klarar vi oss med föräldradagar fram till aug-18 o då skola in på förskola men när hon får syskon så hoppas jag vi båda vill ha våra barn hemma, båda två! Tänk så mkt friare man är att göra vad man vill utan massa tider att passa!
Jobbar/jobbat själv på förskola och sett föräldrar som trixar med scheman för att få ut sina 15/vecka varje vecka, även när det är klämdagar och röda dagar på en ”15-timmarsdag” Vill de inte ha sina barn hemma? Tänker jg då….
Så kul o läsa om dej o hur du jonglerar dina olika roller under en dag ? hejja dej!