Claudia Galli Concha

Så sitter jag här igen. I vår fina soffa, med balkongdörren lite öppen. Alla sover. Hemma igen. Eller borta, jag vet faktiskt inte längre vilket som är hemma. Där min familj är där är hemma, det får bli mitt nya.

Flygresan gick jättebra! Jag sov inte så mycket och mörkertimmarna kändes ganska långa, Norwegian har ju ett system på långflyg att dom ställer in ljuset lite för vad som är bäst för kroppen, så dom mörkar ner rutorna när det är dags för resenärerna att sova. Vilket jag tror är jättebra och som jag fattar det så har det en väldigt positiv effekt på jetlagen, men jag tycker att det är jobbigt när det är kolsvart i planet och man är klarvaken…så det var lite jobbigt. Men flyga är lite som att föda barn, det som är det jobbigaste glömmer man snabbt bort…måste vara för att vi aldrig ska sluta resa och upptäcka saker, haha.

Vi landade 18.30 svensk tid i Köpenhamn och tog en taxi direkt hem…och då reflekterade jag lite över det här med vad man gör som första grejer när man kommer hem efter så lång tid borta;

Barnen springer givetvis in i sitt rum och tokleker med sina saker, gamla leksaker blir som nya och dom är uppslukade. Sen skulle givetvis Frozen klänningarna på som inte var med i LA den här gången och så vill dom se svensk tv, det haglar in önskemål på tv-program som dom vill se.

Jag går alltid ner till mataffären nedanför och köper mjölk…man måste ju ha sitt kaffe, haha, och sen köper jag frukost, storhandlingen väntar jag med, men jag gillar inte att vakna på morgonen och inte ha frukost. Sen brukar jag vara väldigt snabb på att packa upp men inte den här gången…det kommer en förklaring till det längre fram.

Manuel börjar jobba. Efter att ha jobbat mot den svenska tiden med 9 timmars tidsskillnad så är det en fröjd att kunna ha direktkontakt med den produktionen han är i för tillfället. Så efter ca 10 minuter hemma så smet han in på kontoret i en timme.

Så nu är vi här igen. Och jag gillar det. Kanske en tillfällighet men det rasade in a 8 VÄLDIGT spännande jobbmail under dagen som jag nu ska svara på…underbart. Sverige välkomnar mig!

Nu går jag och lägger mig. Klockan är tolv. Vi får se hur jetlagen beter sig den här gången.

Puss! / COch imorgon vaknar jag till det här…magiskt.