Det ska komma en förlossningsberättelse…jag ska bara skriva den, haha.
Men jag tänkte börja med att skriva hur allting började…
Det var söndag och Fars Dag och jag hade bokat in pedikyr, ni vet, jag rustade ju upp mitt trötta gravida jag inför förlossningen. Manuel och Chloe handlade på samma centrum där jag var.
När jag var klar mötte jag upp dom och kände mig plötsligt helt galet trött, inte normalt gravidtrött utan mer, jag-kan-lägga-mig-och-sova-här-på-golvet trött.
Men vi gick hem och tog det lugnt och när Chloe hade somnat så tyckte jag att jag började känna sammandragningar, inte kontinuerligt men jag kände att det började hända något, men i och med att det här var söndagen den 13:e och Celeste var väntad den 18:e så tänkte jag att det inte kunde vara så.
Men jag satte mig och gjorde mina kvitton och jobbade undan lite saker som jag plötsligt kände att jag ville ha undanstökat OM bebis skulle komma.
Vid ett gick vi och la oss och jag hade rejäla känningar, Manuel såg det på mig och vi bestämde att vi alla skulle sova i stora sängen för att ha koll.
Klockan 2 vaknade jag till och kände sammandragningar, nu något kraftigare, jag tog telefonen och började ta tid, dom kom med ca 15-20 minuter mellanrum. jag låg kvar ett tag men eftersom jag behövde börja andas igenom sammandragningarna så gick jag upp för att inte väcka Manuel och Chloe. Klockan 3 började värkarna kännas ordentligt så jag väckte Manuel och sa att – Vi ska nog föda barn idag! En mening som alltid är lika härlig att säga:).
Vi ringde till Chloes farmor som var hos oss efter 30 minuter. Hon gick och la sig med Chloe och jag och Manuel satte oss i soffan och tittade på tv…jag minns inte riktigt vad det var, en dokumentär tror jag…
Nu hade värkarna tilltagit i styrka och var 10 minut så kom dom. jag ringde förlossningen vid 5 bara för att se om det var lugnt här i Malmö där vi ville föda (bästa förlossningsavdelningen och BB!) och det var det men jag sa att vi skulle ringa igen när vi ville åka in.
Så där satt vi i soffan och jag kämpade med värkarna, Manuel tog tid och hejade på under mina stön och stånk. men dom var inte så täta och jag lyckades faktiskt slumra då och då emellan för att jag kände att om jag ska orka med en förlossning så ska jag nog försöka få så mycket vila som möjligt.
Vid 8 vaknade Chloe och vi var alla samlade i vardagsrummet, jag, Manuel, svärmor och Chloe och det var lite surrealistiskt att ta värkar var 6-7 minut, men det gick bra, Chloe förstod inte vad det var som hände och blev inte rädd eller orolig, dels för att jag försökte säga ja! vad roligt! ja! ja! ja! istället för aj, haha, och sen ibland så kallade farmor på hennes uppmärksamhet och hon gick iväg till henne, det hela var lite som en sketch.
Vid 10.30 så kände jag att jag inte orkade längre…vi ringde förlossningen och dom välkomnade oss, dom var hårda på att det skulle vara max 5 minuter mellan värkarna, vilket det inte var, mer 6-7 men jag sa att det var 5 för jag ville inte riskera något, har hört om många bekanta som har fött i hallen på sista tiden och det var jag inte så sugen på.
Så kvart i elva klev vi ur taxin utanför Kvinnokliniken i Malmö och gick korridoren fram till dörren där det står Förlossning.
Fortsättning följer…
P & K Claudia
Det här är allra sista bilden jag tog hemma innan vi åkte…klockan 10
★
Tycker det är så konstigt att de har mallen ”5 minuter mellan värkarna”. Jag fick tjata mig in på förlossningen, låg med ctg en timma och barnmorskan sa att ”ja, värkar är det men inte regelbundet så du får nog åka hem”. Jahaja tänkte vi och förberedde oss på hemfärd. I sista sekund bestämde sig ändå barnmorskan för att göra en vaginal undersökning. ”Hoppsan – du är visst fullt öppen och ska föda barn nu!”. Tänk om jag hade åkt hemåt..alla förlossningar är ju så olika. Hejja oss kvinnor som får kämpa så!
Grattis till bebis förresten 🙂 Ljuvligt!
Jag vet, det är helt galet, framförallt för dom som redan har fött barn en gång. Tur att du inte behövde åka hem:). Kram!
Jag fick åka in innan värkarna hade satt igång på båda mina förlossningar, då bebisen inte hade fixerat sig (någon av gångerna) och vattnet gick (vilket inte är bra alls ifall navelsträngen följer med vattnet och hamnar i kläm).
Med mitt andra barn tog det 35 minuter från att jag var öppen 4 cm tills hon var ute. Det var rätt skönt att jag redan var på plats då vill jag lova 🙂
Tur de. Jag hade förvissor 2-3 minuter mellan men kunde prata mig genom värkarna o de höll inte i sig i en minut. Men jag överdrev också när jag pratade med förlossningen då min första förlossning gick ganska fort och det var en hiskelig tur då vattnet gick när jag hoppade ur bilen och hon kom bara några minuter senare.. ??
Vi fick också höra att det skulle vara 5 minuter mellan värkarna och de skulle vara i minst 1 minut. Vi åkte in ändå då jag inte klarade mer, och en timme senare var hon ute. Hade jag väntat hade hon fötts i bilen, det är viktigt att gå på känsla där… Ser fram emot förlossningsberättelsen!
Jag vet! Det verkar vanligare och vanligare att folk föder hemma just för att dom säger så.
Nej, jag gick på magkänslan…tur att du också gjorde det!
Kram!