Claudia Galli Concha

Jag har precis tagit steget att börja plugga. Efter tolv år inom vården kände jag mig redo och pluggar nu till socionom. Det tog mod både från mig och från hela min familj att kunna ge sig in i det här. Det är en omställning, mycket som måste ändras på… Med tre barn och med en daglig pendling på 12 mil enkelväg så var det ett svårt beslut men jag vågade. Det kommer bli några tuffa år men sedan kommer jag ha bättre arbetstider och därmed få mer tid med barnen än vad jag haft de senaste åren. Jag känner mig stark inifrån och så oerhört stolt över mig själv som faktiskt vågade lämna min hamn och bege mig ut på ett spännande äventyr i kunskapens värld!

Jag har redan gjort det modigaste jag nånsin gjort i mitt liv och det var att besegra cancer och med allt vad det innebär med cellgifter osv. Var också tvungen att lära mig att gå på nytt igen och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men något som vill göra men inte vågar idag är att hoppa fallskärm. Det är något som jag skulle Vilja uppleva, men har man tagit sig igenom cancer så klarar man det mesta ☺️ Är säkert en jättehäftig känsla att hoppa fallskärm ☺️Håller tummarna hårt och hoppas vinna det fina halsbandet ??

Jag önskar att jag skulle få mod till att ge fler komplimanger, spontana sådana. Tänker oftast fina saker om andra människor men säger det sällan rakt ut. Finns ju ingen bättre en att få bra cred för saker som man har presterat, så jag skulle verkligen vilja våga ge mer komplimanger.

Vilket fint halsband! Det står nästan mitt namn på det…det är helt i min smak. Om jag hade mer mod skulle jag byta yrke helt. Jag älskar inredning och en dröm vore att omskola mig till inredningsarkitekt. Idag är jag ekonom och jag både gillar mitt jobb och är bra på det men man lever ju bara en gång liksom. Så varför då inte göra det man älskar istället för gillar?! Lite mer mod skulle alltså inte skada ??

Hade jag hft mer mod hade jag frågat min dreamy granne (som jag haft ögonen på ett tag) att gå på en dejt! Vi ler alltid mot varandra och har ”hiss-kemi” men båda är för blyga dumt nog

Jag önskar att jag skulle ha mod att våga starta en blogg, en blogg om trafiken i Stockholm. Jag cyklar i City varje dag och precis varje dag råkar jag ut för galningar i trafiken, våghalsiga taxichaufförer, busschaufförer som inte har koll på var rumpan på bussen är och dom absolut farligaste – de gula eller blå postbilarna som försöker slå hastighetsrekord. Bilar av olika slag som parkerar i cykelbanan och tvingar ut en i trafiken, cyklister som tror att dom är med i Vätternrundan och svischar förbi med knappt en centimeters marginal. Tänk vad kul att få fota och blogga om allt detta. Att kanske få Stockholms gator lite, lite tryggare och samtidigt få göra av med lite av min irritation över dessa farliga trafikanter i text. Jag har tänkt tanken många gångar men backar, tror att jag skulle få ta mycket ilska och näthat från trollen där ute.

Jag önskar jag hade modet att stå upp för den jag är. I hela mitt liv har jag kämpat med dålig självkänsla, inte trott att jag var riktigt lika bra som människor omkring mig. Jämfört mig med vänner som jag alltid tyckt varit lite snyggare, lite smartare, lite bättre. Till och med nu, i vuxen ålder påverkas jag av mina vänner och känner att jag försöker ”komma i fatt”. Önskar jag hade modet att säga: jag duger! Jag är en bra mamma! Jag behöver inte göra lika som alla andra! Om jag hade modet skulle jag bara strunta i vad alla andra säger och gör och bara vara Sussa.

Som alltid, tack för en jättebra blogg!!

Önskar att jag vågade starta eget! Vill ha ett litet ekologiskt, helst vegetariskt café med catering. Det får nog bli det stora steget när barnen är lite större helt klart, blir säkert lättare med detta halsbandet 😉 kram!

Om jag hade lite mer mod skulle jag framförallt vela vara mig själv men jag har liksom inte ”rätt” kropp för det pga sjukdom men inom en liten snar framtid hoppas jag kunna vara den jag är och visa det för alla, väntar operationstid för en överviktsoperation / S

Om jag bara vore lite mer modig och våga ta steget att starta eget. Jag vet ju att underlaget finns men det känns så läskigt att satsa mot det. Vi står med ett nybyggt hus som inte är riktigt färdigt och två barn, snart 3 och 5 år så det känns inte som ett riktigt bra tillfälle.. Det är min dröm!

Då jag nyss fått diagnosen utmattningssyndrom känns det som att jag borde skaffa mig modet att säga nej. Att inte vara den människan som alltid vill hjälpa andra och sätter mina egna behov sist i alla lägen. Nu när jag befinner mig här på botten av ett djupt hål önskar jag mig modet att ta mig upp och bli frisk. När jag väl är frisk önskar jag modet att våga säga nej till andra oftare och ja till mig själv desto mera.

Jag skulle våga skaffa barn, lägga karriären på hyllan ett tag och tänka på mig själv!

Jag önskar att jag vore modig nog att byta jobb. Trivs med mitt nuvarande men skulle nog behöva utvecklas lite… Har sökt ett jobb som jag ska på intervju för nu på fredag, hjälp! ? Sedan önskar jag mod att resa utomlands med min son, mannen gillar inte att resa.

Jag önskar att jag skulle ha modet att släppa på min rädsla att uttala orden ’nu kör vi, nu skaffar vi barn!’. Min sambo är 35 och jag närmar mig 30, han har velat ha barn flera år. Vi har gjort en abort samt haft ett missfall för ett par år sedan pga att det inte legat helt rätt i tiden. Jag vill väldigt gärna ha barn nu, helst igår, mer än gärna! Tror min rädsla just nu är att jag kanske redan förverkat min tur, om du förstår hur jag menar.. Men jag antar och hoppas att det bara är att slänga sig ut för stupet och hålla tummarna att jag också får dela den glädje och lycka som jag ser varje dag här i din blogg, inom en snar framtid!

Jag är nyutbildad lärare och känner att yrket verkligen är superkul och passar mig! Dock saknar jag det du skriver ovan: mod. Mod att stå emot de kaxigaste eleverna när de gör del, mod att möta krävande föräldrar och mod att stå emot kollegor som jag inte alltid håller med. Det kommer säkert med erfarenheten men det hade varit skönt att ha lite extra mod redan nu!