Claudia Galli Concha

Jag slog på Barnkanalen alldeles nyss och såg att filmen ”Sune på bilsemester” visades och då kände jag att jag måste ju skriva en The True Story om den filmen.

Jag har ju inte en jättestor roll i filmen men det var ju en otroligt rolig upplevelse!

Det hela började med att jag under en promenad med Kitty (min älskade Kitty, R.I.P) fick ett samtal av en av Sveriges bästa castingpersoner som frågade om det inte var så att jag pratade italienska…nu pratar ju jag inte helt flytande…eller inte alls flytande men när jag fick frågan så sa jag självklart ja, haha, ett gammalt skådistrick…säg ja och lös det sen.

Så nästa steg var att flyga till Stockholm och träffa Hannes Holm som skulle regissera filmen.
Han var otroligt trevlig och vi pratade om den här karaktären som skulle heta Nicole och hur hon skulle vara. Mörkhårig var det enda utseendemässigt som var bestämt.

Och en liten rolig detalj i det var att jag då, vid den tiden hade lika platinablont hår som jag hade i somras. Jag hade precis blivit så blond efter många slitande blekningar och när jag fick rollen så var ju en av kriterierna att jag skulle bli mörk, ja, vad gör man inte för konsten…

Tre veckor senare satt jag (mörkhårig) på ett plan ner till Österrike där vi skulle filma.
Manuel kunde inte följa med på det äventyret så jag åkte själv med datorn och böcker som bästa sällskap.

Sista biten innan slutdestinationen så flög jag med ett litet propellerplan…det var riktigt jobbigt, jag är inte särskilt flygrädd men där uppe kändes det plötsligt som att man var med i filmen Alive. Minns ni den?

Sen blev jag hämtad och vi åkte i evigheter genom bergen, otroligt vackert, alltså bergen i Österrike är en helt magisk plats, det är nästan overkligt och ännu mer overkligt var det när jag kom fram dit där vi alla skulle bo, ett slott. ETT SLOTT! alltså det var så magiskt. Jag checkade in där med min lilla väska i handen och tittade storögt runt mig på dessa vackra miljöer och hade ett sånt där moment att – Wow, dom skulle se mig nu…(vilka dom är vet jag inte riktigt men ni vet känslan:))

Sen bodde vi alla på det här slottet och första morgonen så träffade jag alla de andra skådespelarna, som jag redan kände iallafall nästan alla.

Första inspelningsdagen är alltid lite pirrig och man försöker lära känna alla så fort som möjlig, jag kände flera i teamet redan för många av dom hade jobbat på Fjällbackamorden så jag var i trygga händer från start.

Det var en jättekul inspelning och det är ju så otroligt imponerande att få jobba med barn som är så bra, det blir så naturligt och avslappnat och man kan verkligen bara njuta och åka med i scenerna.

När tre dagar hade gått så var det som att min kropp plötsligt chackade ut…jag var helt däckad och orkade knappt jobba men jag kände mig så dum som hade så pass lite att göra i förhållande till dom andra skådespelarna, men en i teamet ringde in en läkare som konstaterade att jag hade influensa och halsfluss samtidigt…lite jobbigt. Som tur var låg schamet så att jag var ledig i tv dagar så jag kunde ligga hemma på mitt rum i slottet (haha) och kurera mig. Så trots att jag verkligen var så dålig så var omständigheterna helt okej.

Det här var verkligen ett sånt där jobb som gjorde att jag kände mig så lyckligt lottad som har valt att bara pyssla med saker som jag tycker om och att jag har pushat mig och kämpat för att få göra det.

Det var en väldigt rolig inspelning och det var jättekul att jobba med Hannes Holm, det hade varit en dröm för mig och det är ju alltid underbart när dom går i uppfyllelse, det är hans fru som har tagit dom fina bilderna i inlägget.

★