Claudia Galli Concha

Stolt över mig

Idag är en sån där dag när jag nu efter nattning måste klappa mig själv på axeln och säga bra jobbat.

Visst är man lite för dålig på det?

Imorse åkte Manuel och jobbade redan vid halv åtta och jag och tjejerna var kvar ute på Quality Hotel i Solna där vi har bott i helgen och vi var tvungna att hålla oss hemifrån fram till 14.00 för då var städfirman som vi hade anlitat klara, vi har varit här så sporadiskt på sista tiden att vi kände att det var dags för en riktig städning.

Vi började med att gå ner till frukosten, jag tog ett djupt andetag och tänkte positiva tankar för igår var det nämligen kaos på frukosten, det var lite som att äta med två Gremlins om ni förstår den referensen, haha. Men då var vi två och när man är två kan man hantera det mesta, ensam med två blir det något annat.

Mycket riktigt, Chloe gick jättebra, vi hittade ett bord och hon slog sig ner och lekte med sina leksaker som hon hade tagit med sig, jag skulle sätta ner Celeste för att springa och hämta frukost, men hon tvärvägrade, ok…bordet bredvid satt det en familj som verkade jättetrevlig, jag frågade om dom kunde hålla ett öga på Chloe medan jag sprang med Celeste på armen och hämtade frukost, jag såg ju henne hela tiden men ändå, Chloe holkade med sonen i familjen direkt så det var lugnt. Men ändå lite stressad yrade jag runt och försökte hitta det jag skulle med en 13 kilos bebis på armen som vägrade bli nersläppt, hon var glad men ville INTE ner.

Det gick. Barnen vinner VM i att inte äta frukost just nu men någon kycklingkorv slank ner och det fick vara bra så, jag fick min kaffe och lite fruktsallad och havregrynsgröt. Det där med låååång hotellfrukost kan man tydligen glömma just nu.

Sen gick vi till det magiska lekrummet där dom fick springa av sig i två timmar, UNDERBARA lekrum, måste bo i ett slott någon gång och göra ett stort lekrum till tjejerna.

Och vid 12 blev Celeste trött och jag kände att vi kunde börja ta oss hem, eller planen var att få båda att sova så att jag kunde gå till HM och köpa två sminkgrejer som jag behövde till imorgon då jag ska filma hela dagen. Celeste somnade direkt. Chloe satt trött i vagnen och ville inte sova. Hmm…jag misstänkte att hon inte skulle vara supersugen på att gå in i en affär. Lösning: Mobil. Uppskattades.

Jag handlade mina saker och började gå mot tunnelbanan, det tog nästan 20 minuter, puh, Celeste sov hela vägen, som tur var.

När vi väl kom fram till tunnelbanan så vaknade Celeste och Chloe började bli lite rastlös så vi började sjunga och jag berättade långa historier om hur spännande det är att åka tåg. Vi sjöng Krokodilen ca 20 gånger och det tog en evighet innan tåget kom, 10 minuter senare klev vi äntligen på.

På tåget ägnade jag 20 minuter åt att låtsasskrika av smärta när Chloe klämde mitt finger med en plastsnäcka…ja, det är sånt man gör för att uppehålla två små barn på en resa som börjar bli för lång. Väl framme på T-Centraklen för byte så var det en helt otroligt krånglig väg för att komma till vårt tåg, vi fick åka hiss tre gånger. Då och då höjdes min puls för jag kände att nej, nej, nej, nu kommer dom att tröttna på att sitta i vagnen och så kommer det att bli kaos, men sen tänkte jag -You got this!

Puh, väl framme vid vårt tåg så gick det precis framför mina ögon…10 minuters väntan till…ni som vet ni vet. Och jag vet att just nu så kan jag inte släppa Chloe ur vagnen för då vill Celeste också gå…men jag fortsatte att skrika av låtsassmärta på grund av snäckan och underhöll dom så.

Efter lite för lång tid så landade vi äntligen på vår stammispizzeria, jag hade ju givetvis lockat med pizza också (jag tog till hela artilleriet, haha)

Jag andades ut. Vi var framme. Jag hade sjungit, spelat teater, berättat sagor, dragit tung vagn och tjejerna hade verkligen varit spå duktiga. Så när Chloe ville titta klart på sin film innan maten kom in så var svaret. GIVETVIS!

Resten av eftermiddagen var vi bara hemma, i en nystädad lägenhet och tjejerna älskade att leka med sina leksaker som dom inte hade sett på länge. En väldigt bra eftermiddag. Manuel kom hem tidigt och vi åt en mysig middag tillsammans

Och nu sitter jag här. Nattningen gick på fem minuter och jag klappar mig på axeln. Bra jobbat idag.

Nu en kvällskaffe.

Puss! // C

Mina fina, duktiga tjejer, tack för bra teamwork idag!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Andreas Arvidsson

    Vilken fin familj du har! Trevligt att träffas på hotellet! Kram från Andreas, Lina, Lilly & Aron ❤️

  2. Anni

    Hej! Efter en googling råkade jag komma in på ett gammalt blogginlägg från våren -17 då du skrev om sorgen över att inte bli gravid flera gånger. Jag fick mitt andra barn för två veckor sedan och hela graviditeten har jag varit inställd på att det är sista gången. Båda barnen är ivf-barn och vi börjar vara lite gamla. Men nu efter förlossningen har jag drabbats av samma sorg som ditt gamla inlägg handlade om. Tänkte fråga hur du känner nu så här ett år senare? Jag hoppas att det bara är en tillfällig sorg på grund av hormoner.

  3. Linnea

    Hej, såg inlägget du la upp för ca ett år sedan på den dimrosa fotöljen från cultfurniture. Jag tänkte köpa en likadan för den är så himla fin! Men jag är inte riktigt bekant med hemsidan och ser inte så många svenska recensioner. Funkade leveransen bra och hur lång tid tog det ungefär? Ha en toppen dag!

  4. Jess

    Hej
    Lite nyfiken bara du behöver självklart inte svara.
    Men hur många hem har ni? Malmö? Stockholm? LA? Något mer? Blir det inte dyrt? Eller hyr ni ut när ni inte är där Jag tycker ni har en underbart inställning till livet. Att leva här och nu och strunta i att följa normen (vad det nu är ?) Kram J