Det här är en sån där fråga som jag misstänker att folk tycker väldigt olika om.
Jag pratar om dom där kvällarna när man har nattat, allt har gått bra, man ska precis ta tag i vuxenlivet och hemmet och allt vad det innebär, man hinner påbörja något man har tänkt fixa länge och då hör man: Mamma…mamma!?
Man kliver in där barnet sover och där sitter ett piggt barn med noll planer på att sova vidare. Vad gör man? Vad gör du?
Det här hände mig senast igår och det var då jag kom på att jag måste fråga er om det här.
För mig är det lite olika från gång till gång. Jag gör mina val beroende på hur situationen känns och hur dagen efter ser ut. Ska vi upp tidigt av någon anledning så försöker jag alltid natta om, men igår var det Guldbaggen som jag gärna ville se och jag satt uppkrupen i soffan när Chloe ropade, jag gick in till henne och hon ville upp. Hon var trött men ändå vaken och medveten, så jag svepte in henne i en filt och så låg vi i soffan och myste och hon somnade efter en kvart. Ibland när jag har tagit upp henne så på kvällen så har hon inte somnat om och då är ju det lustiga att hon ändå vaknar samma tid trots att det blir sent. Dom har små märkliga klockor inbyggda.
Men jag måste erkänna att dom där nattliga stunderna i soffan är ganska mysiga…jag kommer nog alltid låta barnen komma upp om dom verkligen vill det.
Puss! / C
Självklart ska du ta upp dom små älskade liven ❤ Jag har själv en 1,5 åring som vaknar till som dina barn. Ibland går det att somna om direkt men andra gånger tar jag upp henne och låter henne somna om i famnen. Viktigast att dom är trygga
Vi har alltid kollat vad det är barnet vill först sen har jag nattat dom igen. Personligen tro jag att barnen annars anser att dom kan göra som dom vill. Det kan sluta med att dom kommer upp varje natt för dom behöver ju inte sova, fast dom är nattad. Visst är det mysigt att ha dom hos sig också men då skulle man inte nattat dom alls heller. Nä, vi är ganska strikta med den delen, är dom nattad så går vi och stoppar om dom igen ☺.
Ha det gott.
Jag brukar tänka ungefär som du, jag provar oftast att natta barnen igen. Men vill de verkligen upp så finns det ju ingen idè att försöka få barnen att somna. Tänker att de kanske behöver häng, mys och gos, speciellt när de går på förskola eller varit mkt intryck osv. 🙂
Jag brukar lägga mig bredvid min 3åring, klia henne på ryggen och vanligtvis somnar hon om. Har hänt när hon är sjuk att vi fått lägga oss tillsammans i vår stora för att somna.
Vi tar nästan aldrig upp barnen. Med undantag om de är sjuka eller väldigt ledsna. Då får de ligga hos oss i soffan men vi busar och pratar inte, bara klappar på dem och så får de somna där. Gör ingenting som får dem att piggna till och tappa dygnsrytmen. Vi har alltid resonerat att dag är dag och natt är natt, och natten är inte till för lek eller filmtittande. Vaknar de går vi in och stoppar om dem och försöker få dem att somna om, tar det lång tid lägger vi oss bredvid en stund. Känns som om vi skulle göra oss själva och dem en björntjänst om vi lät dem komma upp och ha mysigt med oss,
På tal om något helt annat… Hur går det med barnen och ert nya vegetariska liv? Tänker främst Chloe som är lite äldre, frågar hon efter vanliga köttbullar liksom eller accepterar hon det nya rakt av?
Det finns nästan alltid en anledning till att barnen kallar på dig. 90% av gångerna känner sig inte barnet tryggt, har sovit oroligt, drömt läskigt osv och vill ha sin mamma eller pappa hos sig för att känna just trygghet.
Mitt råd: Låt alltid ditt barn känna trygghet och närhet. Var inte så strikt med regler. Vill barnet komma upp och somna hos dig, låt dom 🙂 – Livet blir så mycket enklare då!
Oftast är det en period bara som är övergående.
Det finns nästan alltid en anledning till att barnen kallar på dig. 90% av gångerna känner sig inte barnet tryggt, har sovit oroligt, drömt läskigt osv och vill ha sin mamma eller pappa hos sig för att känna just trygghet.
Mitt råd: Låt alltid ditt barn känna trygghet och närhet. Var inte så strikt med regler. Vill barnet komma upp och somna hos dig, låt dom 🙂 – Livet blir så mycket enklare då!
Oftast är det en period bara som är övergående. Och du; barnen är inte små för alltid…
Hej! Jag tror också det är viktigt att hålla på rutinerna, om det inte är något särskilt som gör att de vaknar. De är ju inga robotar. Har de ont någonstans, behöver ny blöja/gå på toa, åt de för lite till kvällsmat, har de drömt osv. Självklart ska man tillgodose deras behov även om det är sovdags. De kanske har varit ute för lite på dagen innan, blivit över/understimulerade, sovit middag för länge… Allt det där som är vardag med småbarn. Vår ”regel” är att man sover på natten, vi utgår ifrån det och försöker balansera dagarna så de har förutsättningar att kunna sova gott. Är det något särskilt som väcker dem fixar vi det, och om de ändå inte kan sova och ligga kvar i sängen får de komma upp och ligga i soffan. Vi fortsätter med vårt men bjuder inte på någon ”underhållning”. De får ligga och titta på det vi gör och lyssna på vårt småprat. Då somnar de snart om och vi bär in dem i sängen när vi lägger oss, vi samsover med dem. Det fungerar än så länge, ungarna är trygga och verkar känna sig förstådda och respekterade, och vi har vår egen tid på kvällen utan att ”förskjuta” barnen. Fin blogg förresten, jag är och hälsar på en släkting som tipsade mig om din blogg!
Hej, jag tror det viktigaste är att man gör samma sak varje gång, för då vet barnet vad som gäller, annars kan det bli konflikt i barnens små hjärnor. Sen så tycker jag visst att man kan mysa och somna om i soffan, men bara rutinen är lika.Ha en bra dag.
Ja, det är nog en bra tanke. Är dom pigga får dom komma upp. Iallafall hos oss:). Ha en bra dag!
På tal om något helt annat… Hur går det med barnen och ert nya vegetariska liv? Tänker främst Chloe som är lite äldre, frågar hon efter vanliga köttbullar liksom eller accepterar hon det nya rakt av?