Då och då stannar någon av oss upp, tittar på den andra och säger -Shit! Snart har vi två! Den andra tittar tillbaka, ler och säger -Jag vet! – Hur kommer det bli? -Fantastiskt! ….-Jag vet!
I det meningsutbytet finns ingen panik, kanske fortfarande en liten förvåning, otroligt mycket glädje och förväntan och framförallt många frågor.
Hur kommer det att bli?
Hur ska vi sova?
Hur kommer dom att komma överens?
Kommer dom att vara lika?
Hur blir livet som tvåbarnsföräldrar?
Vad kommer inte bli som tidigare?
Vad kommer att bli bättre?
Vad kommer det att vara för utmaningar?
Många saker vet vi:
Chloe kommer att bli en underbar storasyster.
Chloe kommer att älska att få ett syskon!
Vi kommer att älska ett barn till!
Vi kommer att få uppleva en förlossning till, underbart!
Vi ska få befinna oss i bebisbubblan igen, magiskt!
Men ibland slår det mig, jag ska snart vara en tvåbarnsmamma, ha ansvar över två liv, få två små människor att växa upp tryggt, förädla deras personligheter, bygga deras självförtroende, jag…
.Jag som fortfarande är så barnslig på så många sätt, jag som blir glad av rosa, jag som fortfarande älskar fina block och pennor, jag som fortfarande lyssnar på pojkbandsmusik ibland, jag som gärna äter tacos, jag som fortfarande mimar framför spegeln, jag som uppenbarligen blir superglad av rea på Victoria secret, jag som aldrig dricker vin till maten, jag som blivit besatt av lemonad, jag som älskar att titta på djurklipp på YouTube…listan kan göras lång.
Och det som är häftigaste av allt…det är precis så som det ska vara. man ska inte förändras av att få barn, man ska bara bli en ännu bättre version av sig själv och det känner jag verkligen att jag har blivit av Chloe och nu ska Baby C (baby Concha) förädla mig ännu mer;).
Man blir lite tröttare i perioder kanske…man är definitivt mer upptagen, MEN man får ett så galet mycket roligare liv!
Ni som har två barn eller fler:
Hur var skillnaderna från ett till två?
Vad var dom stora omställningarna?
Tips!?
P & K Claudia
★
Att man inte kan ta igen nattens förlorade sömn när bebisen sover under dagen, för då är storasyster vaken ^_^ Ibland sammanfaller deras sömn, men det är sällsynt.
Grattis…,verkligen:). Jag gick från ett barn och sambo till två barn…..ensam(men det är en annan historia). Skillnaden inte så stor ändå….eller jo….,eller nä egentligen inte:). Stora syster behövde ju fortfarande samma omtanke och rutiner. Lillasyster fick bara hänga med och vänta. Storasyster gick i många lägen först den första tiden och bäbis fick sin egentid på kvällen. Filippa(storasyster) fick sina egna ansvarsuppgifter gällande Tindra(lillasyster) som jag låtsades inte klara av utan henne som att tvätta Tindras fötter vid badning eller packa ner blöjor i skötväskan. Åldersskillnaden mellan mina barn är 21 månader. Det kommer att gå kanon för er. Kramar
Jag har aldrig upplevt någon tvåbarns-chock. Att få sitt andra barn är helt underbart. Vi har två år, precis, mellan våra barn och det var jättebra! Storasyster var tillräckligt stor för att inte kräva allt av oss och (tror jag) tillräckligt liten för att inte vara svartsjuk på lillebror. Så det har bara varit som en räkmacka. Sedan är man mycket tryggare och coolare och, som de flesta säger, man njuter så mycket mer!!! Nu vill jag ha ett tredje barn, så kul att se våra barn växa upp ihop och hur kul de har med varandra. De är snart 6 och snart 4.
Det enda tips jag kan ge er är: lyssna inte på alla bittra personer (kvinnor?) som vill berätta för dig hur jobbigt det kommer bli. Lita på er själva och var positiva.
Lycka till! Det kommer gå bra!
Jag minns att jag låg på förlossningen kikade ner på vår nya lilla dotter och tänkte…har jag kärlek så det räcker även till dig? Jag älskade ju din storasyster så ofantligt redan. Svaret? JA! I överflöd hade och har jag det. Min kärlek räckte även till att 22 månader senare ge den till lillebror som kom och även fyra år senare till ytterligare en lillebror. Nu är dom alla vuxna och har gett mig fem nya anledningar att ösa kärlek över mina älskade barnbarn!
Låt det få komma som det gör, ingen idé att lägga upp planer för hur man vill att det ska bli för det brukar ju aldrig lyckas. Vi involverade storasyster, som fyllde tre när jag låg på BB, tidigt så när lillasyster kom så var hon nog ganska förberedd eller iaf så förberedd vi bara kunde göra henne. Vi läste mycket för henne om att få syskon, hon fick handla lite bebissaker och hon hjälpte till med bebisens rum. Hon var med och matade ( jag ammade inte) och hon var med och bytte blöjor och badade lillasyster. Det var jättekul i………en vecka. Sedan var hon nöjd och hennes liv fortsatte som innan. Att skaffa min fyra troll är det som har gett mitt liv mening och jag skulle göra om det utan att blinka. Men nu njuter jag av mina älskade barnbarn
Varmt lycka till med bebben, och varm kram till er fantastiskt fina flicka. Hon är så underbart söt! ❤️❤️
För två månader sedan kom vår nr. 2. Det är 2 år och 6 dagar mellan 1:an och 2:an. För mig var det inte en jättestor omställning med 2:an eftersom man redan visste hur vardagen med en bebis ser ut och vilket ansvar det innebär. Den stora omställningen var ju när 1:an kom och man skulle vänja sig vid nya rutiner och den stora känslan av att ansvara för ett annat liv. 1:an älskar sin lillebror och vill pussa och hålla honom hela tiden. För vår del har det inte varit ”jobbigare” eller svårare att ha två barn, utan det som är kämpigt är att 1:an är inne i en EXTREM trotsperiod. Det trotsas med allt. Mycket möjligt att det har med lillebrors ankomst att göra, eller så är hon bara inne i en sådan period. Huvudsaken för oss har varit att inkludera 1:an i så mycket det bara går i lillebrors vardag – allt från blöjbyte till att köra vagn. Att vi tackar för hjälpen och visar att vi uppskattar att hon hjälper oss med lillebror. Jag älskar att vara tvåbarnsmamma och jag känner mig otroligt lyckligt lottad som får vara mamma till två underbara barn. Ska bli så roligt att se dem växa upp ihop. Önskar er all lycka till och stort grattis, såklart!
Jag kommer ihåg att jag var så rädd att inte kunna älska nummer två lika mycket som vår första tjej, men den oron försvann sekunden jag fick upp henne på bröstet, jag blev helt överväldigad av alla känslor för vår nya familjemedlem. Vår familj blev hel när hon kom, komplett. När storasyster som bara var 16 månader träffade sin lillasyster slog hjärtat några extra slag. Oj vad häftigt det var. Sen var de första månaderna lite omtumlande med kolik och jag kände mig extremt otillräcklig med storasyster men vi tog långledigt tillsammans hela familjen, koliken la sig och vi hittade en ny rytm som en familj på fyra! Idag är storasyster 2,5 år och lillasyster 14 månader och de är så gulliga tillsammans. De längtar efter varandra när den andra inte är med och blir helt överlyckliga när de ses igen. De håller i handen, ska ha matchande kläder och pussas hela tiden. Jag smälter varje gång. Såklart är det en del bråk också men så är det ju 🙂
Stort grattis igen till er <3
Med barn nummer två var allt så mycket mer naturligt. Vi var redan mamma och pappa så det kändes som att lillebror redan hade en självklar plats i vår familj och bara hade väntat på att komma hit. Dock förundrades jag (som säkert många andra) över har jag skulle kunna älska en till lika mycket. Trodde inte det var möjligt att älska nån lika mycket som jag älskade min dotter. Men även det var så sjävklart. Kärleken delas ju inte den bara växer.
Vi engagerade storasyster från första stund. Hon var med på allt och vi agerade som att det var en självklarhet att vi nu var fyra. Sjävklart hade vi även egentid med henne men i största mån var vi alla tillsammans. Hon var två år när han kom och hon har inget minne av att vara enda barnet, han har alltid varit en självklar del. Ta det som det kommer, barn brukar inte förstora upp saker om inte vi vuxna gör det.
Det enda jag kan komma på som vi aktivt tänkte på var att när hon skulle träffa lillebror första gången så låg han på en filt på golvet och hon fick närma sig honom i sin egen takt. Så han var på ”neutral mark” och ingen av oss höll honom.
Nu är de 10 och 8 och älskar varandra! Och för två månader kom sladdisen som de slåss om att bära och krama 🙂
Mina är 19 månader och 4 månader. Största skillnaden på 2 barn är att egentiden minskar ännu mer. Nu kan det typ va egentid att vara med lillasyster då hon sitter still? Skönt att bebis sover mycket i början så hinner man vänja sig successivt. Också skönt att storebror har ett sovpass på dagen och lägger sig tidigt på kvällen, så man hinner få lite mer tid med syskonet som annars gärna följer med på allt som händer under dagen. Men jag älskar att ha två små. Dubbel glädje och dubbel kärlek. Kul att se hur de intresserar sig för varandra också ☺
Omställningen från ett barn till två är inte stor, omställningen var större med första barnet som ju alltid är ett testbarn så att säga, med andra barnet var man varm i kläderna och allting flöt på hur lätt som helst, nu har 2 1/2 år mellan mina och den storasyster tog lillan till sitt hjärta från dag 1! Hon var hemma med mig och bebis när jag var föräldrar ledig hon hjälpte till med blöjbyten, bada lillan, och allt annat som hör till. Sen när bebisen sov så ägnade jag mig åt henne. Tyckte det blev lättare o mysigare med två. De har vuxit upp med en fin relation till varandra och är idag tonåringar, som lånar kläder och smink från varandra och är de bästa vänner.