Jag är tvåbarnsmamma. Jag är tvåbarnsmamma. Ibland hajar jag fortfarande till när jag hör det eller säger det själv. Wow. Vilken grej.
Så vad är skillnaden?
Det var en stor omställning att bli mamma men det var en gigantisk omställning att bli tvåbarnsmamma. Det var kaos första månaderna.
Jag hade inte tänkt så mycket på hur det skulle vara att ha två barn, jag hade under hela graviditeten fokuserat mest på att orka. Chloe har mycket och underbar energi och jag med mina 25 kilo plus kämpade hårt för att hålla tempot. Vilket jag gjorde, men det fanns ingen tid över att tänka på det som skulle komma, fanns ingen direkt tid att vila. Det var bara att köra på. Men jag är ju en köra på typ så det passade mig bra.
Sen kom hon. Det lilla underverket och det blev KAOS. Nu när jag tänker tillbaka så vet jag inte riktigt vad det var som blev så kaosigt bara att det var det, att jag och Manuel knappt tittade på varandra under de tre första månaderna, att när vi någon gång lyckades sitta och äta tillsammans mest skrattade vi eller tittade hålögt framför oss. Och ändå sov Celeste bra, så det var inte det. Det vara bara kaos. Rekordet av hopsamlade blöjor som låg runt om i lägenheten var runt 10, haha.
Sen efter 3 månader så var det som att tystnadens vind (okej, lite överdrivet) drog in över oss. Allt blev lungt. Plötsligt hann vi plocka iordning lite hemma. Vi såg vad vi hade för färg på mattan igen. Vi började föra samtal igen. Livet kom tillbaka. Och sen har det liksom bara flutit på. Dagarna är händelserika. Ibland är det kaos men mest är det väldigt roligt.
Den stora skillnaden är att tiden går mycket fortare, när vi bara hade Chloe så hann man göra allt så noga, tänka efter mer, klura mer, göra album, sortera kläder i färgordning (helt onödigt men kul). Nu bara kör vi. Dels för att vi kan mer och är mer säkra i våra roller och vet vad som är nödvändigt och onödigt men också för att vi inte hinner något annat. Det finns både positivt och negativt i det såklart, men det positiva i att ha två fina tjejer överväger allt.
Struktur har jag ju pratat om mycket men det har också blivit ett av mina viktigaste ledord, med två små barn måste jag ha struktur för att få vardagen att funka. Planera, packa, förbereda, det går av bara farten nu men om jag missar det kan det lätt bli kaos. Med bara Chloe kunde man dra ut på stan hur som helst, en blöja och wipes i handväskan så var man klar. Nu är det en rejält packad skötväskan (skötis dom den heter hos oss) som ska med varje gång. Jag har alltid med 3 blöjor till varje barn t.ex, bara det tar sin lilla plats.
Så ja, det är verkligen skillnad men självklart en alldeles underbar sådan!
Hur har ni andra upplevt det att gå från ett till två barn?
P & K Claudia
Min mamma sa när vi skulle få nummer två ”ett barn är ett barn, två barn är sju barn”. Visst är det så, man fattar inte riktigt VAD som är den stora skillnaden. Men skillnad är det, en alldeles underbar sådan?
Tror att det mycket hänger på det äldre barnets ålder faktiskt. När vi fick nr 2 var 1:an 4år.
Allt gick jättesmidigt. Och lite naiva bestämde vi oss för att skaffa nr 3, som sen föddes när 2:an var ganska exakt 2år.
Och då. Hej och välkommen KAOS. ?
Stooor skillnad att plötsligt ha två barn i ”blöjåldern” hemma.
Men skulle aldrig göra det annorlunda! Varje dag är magisk, skitjobbig o underbar på en o samma gång! ❤️
Här var de också kaos första månaderna och vi eller främst jag tyckte det var en enorm omställning från 1 till 2 barn! Sen att tösen ammades länge och alltid skulle vara nära i famnen gjorde att man fick dåligt samvete gentemot sonen.. Men någon jag tycker har blivit mycket bättre är rutiner! Och det är så mysigt att ha två små minis att mysa med och få följa ?
Oh ja, jag blev helt ställd när jag gick från ett till två i juni. Jag förväntade mig aldrig den här enorma känslan av otillräcklighet och fullständigt kaos. Mitt första barn va 22 månader när han blev storebror och så enormt trotsig. Va det inte tre års trots alla pratat om?!? ?
Från 1-2 var ganska okej.. men nu från 2-3! Hjälp! Nu är det riktigt tufft! Många frågar ”åh är du hemma och njuter av mamma ledigheten nu?”. -ja då! Svarar man glatt. Men inom mig skriker jag; nej jag överlever dag för dag!.. skriver i tr det här för att skrämma dig om du har planer på ev en tredje, det här är ju bara min känsla just nu- som jag jobbar på att vända ?
Jag gick från 1 barn som då var 2år & 2 månader till 3 barns mamma & det var KAOS! Minns ärligt talat knappt tvillingarnas första år,var bara att överleva sömnbristen ?
Intressant att höra hur andra har det 🙂 Jag väntar andra barnet i januari. Fast min dotter kommer fylla 4 då, så det lär ju vara en stor skillnad. Ändå roligt att läsa. Förväntar mig dock kaos trots att dottern är ganska stor =)
Intressant att läsa. Jag upplevde det precis tvärtom. Att plötsligt bli förälder och ha någon annan som alltid är i fokus och har prio ett var en enorm omställning. Det tog lång tid innan jag insåg att jag var mamma och verkligen kände mig som det. Med barn nummer två kändes allt naturligt och självklart. Vi var redan mamma och pappa och det kändes som att vår son och lillebror redan hade en sjävklar plats i vår familj och bara hade väntat på att få komma till oss. Jag kände mig redan inkörd i vardagen med barn så nya bebisen fick hänga på helt enkelt 🙂 Så olika kan det va! 🙂 Söt bild på tjejerna!
Håller med dig fullt ut! ?
Jag tycker det är en stor omställning. Tjejen är 3 år och sonen är 4 månader; att ta hand om två barn med så olika behov är verkligen en utmaning och jag sliter hårt för att få det att fungera. Jag känner nog att jag ännu inte landat riktigt. Sonen har dessutom kolikbesvär och sover väldigt dåligt vilket gör att jag är enormt trött. Du verkar ha så bra flyt med dina tjejer, hoppas själv kunna få till rutiner och stabilitet framöver.
Jag tycker det är en stor omställning. Tjejen är 3 år och sonen är 4 månader; att ta hand om två barn med så olika behov är verkligen en utmaning och jag sliter hårt för att få det att fungera. Jag känner nog att jag ännu inte landat riktigt. Sonen har dessutom kolikbesvär och sover väldigt dåligt vilket gör att jag är enormt trött. Du verkar ha så bra flyt med dina tjejer ?, hoppas själv kunna få till rutiner och stabilitet framöver.
Mådde så dåligt första tiden :/ mini krävde så mycket. Skrek 24/7. Hemma själv med två små. Men så fort vi gick från amning till flaska (han va 1,5 månad) så vart allt så mycket bättre! Lillen fick hänge på i våra rutiner som för mig är A och O! Blir kaos utan.
Känslan att inte räcka till var så jobbig!! Men nu går det galant! Rutinerna sitter nu ska minstingen bara sova hela nätter igen! (Han gjorde de från att han va 4 månader till 6 sen vart de tänder och kaos)