Den här lilla tjejen…Wow! Hon tar mig med storm varje dag just nu.
För det första hur otroligt framåt hon är. När vi kommer fram till lekplatsen och jag knäpper loss henne ur vagnen så springer hon snabbt iväg och letar upp närmsta kompisgäng eller kompis. Jag älskar att se hur hon närmar sig andra barn, hon är försiktig till en början, betraktar, läser in, sen brukar hon sträcka fram handen, hälften av gångerna tar dom nya kompisarna handen och hälften av gångerna gör dom det inte men Chloe ger inte upp för det Hon hänger kvar och efter ett tag iallafall i 9 fall av 10 så springer dom och leker efter ett tag. Så modig!
Jag tänker bara i min egen situation, absolut om någon börjar prata med mig, jättetrevligt, jag pratar gärna, men att jag skulle gå fram till en grupp människor jag inte känner och säga hej helt spontant…det skulle jag inte våga. Vi har mycket att lära av barnen.
Sen är det det här med språket, vi pratar ju fortfarande spanska och svenska med barnen, men sedan vi kom hit så har Chloe mer och mer börjat prata engelska. Hon räknar till tio på engelska hur lätt som helst (med undantag för sju som hon säger på spanska, haha)
Hon ropar mommie efter mig, något jag aldrig har lärt henne, hon säger no istället för nej, på engelska inte på spanska, hon säger wait, hon säger sorry, come on och en massa andra ord. Jag år så imponerad! Av att bara vara med andra barn och lägga ihop rörelser och tonlägen med vad dom andra barnen säger. Så häftigt! Men hon mixar ju hej vilt mellan språken -Mamma, jag måste ha mina zapatos (skor), -Mamma, mira! (titta) Jag låter det vara. Jag tror att allt hamnar rätt till slut, det viktigaste vi kan göra är att bara fortsätta., Manuel fortsätter prata spanska och jag svenska och sen får kompisarna stå för engelskan.
Jag bara tittar på henne, ser hennes utveckling och njuter.
Puss! / C
Vad underbart att ha 3 språk i bagaget när man växer upp!!
När jag var liten 7-9år så bodde vi i USA,för art jag och min syster skulle snabbt komma in i engelska pratade våra föräldrar endast det med oss. 2 år senare när vi åkte hem hade jag glömt Svenskan (kom dock tillbak väldigt snabbt). Fascinerande med barn är att dom anpassar sig så lätt,undrar ungefär vilken ålder man slutar med det? Kram
Ja, det är verkligen fascinerande,jag vet inte vilken ålder faktiskt men jag tror iallafall upp till runt 10?
Ja det stämmer! Upp till 10-årsåldern lär man sig språk med en annan del av hjärnan, vilket förklarar varför det är svårare att bli riktigt bra på ett språk i vuxen ålder. Sedan gör ni helt rätt i att prata era egna modersmål med barnen.