Tack alla ni för era fina kommentarer på inlägget om mina tankar kring Chloe och förskolan, så många bra inlägg i diskussionen och framförallt otroligt inspirerande att höra hur ni tänker.
Det är ju faktiskt lite ensamt att tänka såhär i dagens samhälle, få förstår vad man menar när man säger att man inte står i förskolekö, eller när man säger att vi vill nog ha barnen hemma, jag vet inte hur många gånger man hör övertygade röster som säger – Ja, det är nog inte fel att dom träffar andra också…
Men precis som någon av er skrev i kommentarerna, det är ju inte som att man bara sitter hemma med sina barn och har tv:n på, man vill ju ut, båda jag och Chloe vill ju ut på dagarna så därför blir det så naturligt att vi gör en aktivitet per dag.
Men det är knepigt att vara lite ensam med dom här tankarna, eller nu är jag ju inte det har jag märkt bland er (yeeeey!) men fortfarande kan jag känna att jag går i försvar när folk frågar -Alltså jag tänker att Chloe ska börja i Förskola vid tre, eller två och ett halvt…inget av det där är ju sant! Så varför säger jag då det?! Jo, för ibland blir det bara för akward när man säger det. Men nu, med er mina sköna läsare i ryggen ska jag sluta svamla, Jag vill ha Chloe hemma, punkt. Jag tror att det är bäst för henne, punkt.
en får folk tycka och diskutera bäst dom vill. Det är mitt barn och mina beslut är grundade på att jag vill det bästa för mina barn. Och märker jag i framtiden att det är något annat som är bäst för dom så tar vi det då.
Så återigen, tack för att ni gör era röster hörda och att jag får läsa om alla era livsval. Det är så väldigt inspirerande.
Men jag vill också tillägga och hålla med det som någon av er skrev, att bara för att man har valt det här så betyder inte det att man går runt på rosa moln i livet hela tiden som hemmamamma, nej, nej, vissa dagar är det jättetufft, vissa dagar är Chloe gnällig och ur fas,vissa dagar orkar man inte alls hitta på något, vissa dagar kan jag till och med tveka på om jag kommer att klara det. Men det kommer jag. Vi mammor är ju superkvinnor, eller hur;) Och som sagt…mitt nya mantra…Det här är vad jag tror är bäst för mina barn, jag har lyxen och möjligheten att kunna ge dom det och därför är det en självklarhet att jag är hemma med mina barn så länge vi alla mår bra av det.
Tack och åter tack för att vi håller ihop och stöttar varandra!
P & K Claudia
★
Blir sååååå trött på sånt här snack. Som att de som har sina barn hemma är ”bättre” än familjer som har sina barn på förskola.
Alla barn och familjer är ju olika, vissa passar säkert för att vara hemma och andra passar förskolan bättre. Inget är väl ”bättre” än det andra och ingen förälder ska behöva försvara sin för det ena eller det andra. Förhoppningsvis gör man som förälder det man tror är det bästa för ens barn, räcker inte det som svar till alla besserwissrar som alltid tycks känna ens barn bättre än vad man själv gör!
Att va hemma med sina barn så länge man vill är toppen och svenska förskolor är toppen, så tänker jag!
Hejja hejja hejja dig!!!!!!!
Så himla härligt att läsa! Ja det är ensamt att gå mot strömmen.. men att vara hemmamamma är fantastiskt. Jag vill inte missa en sekund!
Eller hur Hanna!
Kram!
Innan jag fick barn hade jag aldrig kunnat ana vilken laddad fråga detta med förskola är! Vår bebis är 10 månader och vi har tänkt han ska börja på Föris nästa höst när hsn nästan är 2 år. Redan nu har vi fått massor med kommentarer, oj ska han börja så sent, akta så han inte blir rädd för andra barn, osv osv..
Jag känner likadant. Jag vill inte att min son, och eventuella syskon, ska gå på förskola. Vi löser det så att jag jobbar hemifrån deltid och min man pluggar deltid distans så vi är båda hemma de första åren i alla fall och kan hjälpas åt. Vi har inte mycket pengar, men med lite utgifter går det bra 🙂
Åh, blir så glad av att läsa detta! Har alltid sett upp till dig och tänkt att du verkar så härlig och nu blev det ju knappast sämre =)
Jag är hemma med en 4,5 åring och en 11 mån. Detta passar vår familj, pappan var hemma 2 år med första med, men nu är jag ensam hemma med dem, han jobbar, men tar föräldraledigt ibland och får en hel del tid ihop med barnen han med. Det är underbart att få se barnen växa upp, få göra saker tillsammans och utvecklas ihop. Att vara ifrån sina föräldrar/barn får man tids nog ändå, det är härligt när man har möjlighet att få vara med dem när de är små, de växer så fort.
Stora ska börja förskoleklass nästa år och vi har hunnit med så mycket underbart tillsammans och läser, leker, är ute, hon sjunger i kör osv. De utvecklas även utan förskola 😉
Ibland är det lite jobbigt att gå mot strömmen, men jag har fått mycket bra stöd i FB-gruppen hemmaföräldrars nätverk (finns på nätet med om man ej har FB)
Det är lika kul varje gång jag får reda på att det finns fler som oss, som vill, vågar och kan vara hemma med barnen.
mvh Hannah
Oavsett vad så är föräldrarna de viktigaste personerna i ett barns liv! Jag hade precis gjort precis som du om jag hade haft den möjligheten. Nu är jag glad att vi lyckas vänta tills våran tjej är 1 år och 4 månader ialf! Så stå på dig och sträck på dig, för det du gör är för ditt barns bästa, dvs ge henne precis de hon behöver mest, sina föräldrar!
Bra du följer ditt hjärta !
Kommer bli kanon !
Det Finnskoga lika många tankar om detta som det finns människor 😉 man kan ju bara utgå från sig själv och sin egen situation ? kör ni erat race och gör som ni finner bäst för ert (snart era) barn ❤️ Kram
Nu har jag själv inte barn, så egentligen får jag väl inte ha någon åsikt om detta och egentligen har jag ingen kunskap alls om vad som är rätt eller fel, men jag tycker att det är så tråkigt att höra att mammor (föräldrar) ofta måste försvara sina val och beslut gällande sina barn, sätts dom tidigt på förskolan ifrågasätts det och som för dig ifrågasätts det att vilja ha sina barn hemma, jag tänker att alla (så gott som alla iallafall) vill ju sitt barns bästa och man ska inte måste förklara sina val och alla har ju olika förutsättningar:
jag kan själv inte skaffa barn så det är så fint att läsa din Tacksamhet över barnen
Du ska inte alls behöva försvara ditt beslut, hejja hejja dig!!!!!
/Maria B
Bra att du gör det som känns rätt för dig. Du känner dig barn och vet vad hon behöver. Jag har inte bestämt mig än hur jag vill göra när mina tvillingar kommer (är lite tidigt att bestämma nu), men jag vet att jag kommer göra det valet som jag tycker känns bäst, oavsett vad andra tycker.
Tycker det är härligt att du känner dig trygg med ditt beslut att vara hemma med barnen så länge du tycker det funkar för alla parter. Sen, som du själv påpekat tidigare, är det inte en möjlighet alla har rent ekonomiskt… valet att stanna hemma med barnen så länge man vill.
Själv hade jag inte kunnat gå hemma med mitt barn någon längre period. Helt enkelt för att jag behöver annan stimulans för att fungera och må bra plus att jag inte vill sätta mig i positionen att om jag går hemma med barn så är jag även ansvarig för hemmet i övrigt. Jag är för att pappan skall ha lika del i omsorgen om barnen från första början samtidigt som jag tycker att familjen ska få planera utifrån sina egna behov. Så tycker det är viktigt med lite styrning samtidigt som familjernas vilja måste gå först. Inte alltid lätt att få till:)
Men ja! Kan inte alla bara få göra det som känns bäst för dem utan att folk ska ha åsikter! Självklart ska du ha Chloe hemma när det känns bäst för er. Hos oss har jag varit hemma med min 2,5-åring i tre månader och om två veckor väntar förskolan igen och vi längtar båda. För att vara hemma på heltid passar inte OSS. Alla är vi olika och i den mån vi kan och har råd är det ju en otrolig lyx att få välja!
Vad härligt att kunna vara hemma så länge. Det är väl från 4 års ålder som ett barn ”behöver” pedagogisk verksamhet (och det kan man ju få även om föräldern är med, på öppna förskolor etc). Innan dess är det bara för vår skull som vi har de på dagis, För att vi ska kunna jobba. Och det är ju inte heller fel förstås, men för barnens skull – SHIT vad härligt om man kan vara hemma länge! Grattis 🙂
Så bra! Vi har våra barn hemma till 6-års verksamheten, tack vare att det fungerar med båda oss föräldrar och våra jobb samt våra föräldrar. Det är härligt att ha möjlighet till detta. Det av våra barn som går i skolan kunde räkna, skriva och läsa bra när hen började skolan, har massa kompisar och klarar bra att anpassa sig till skolregler. Vi har både sociala, trygga och kloka barn. När man lyssnar på en del media och politiker verkar det som om man glömt att förskola är en hyfsat ny företeelse i västvärlden (byggdes ut under 60- och 70-talet i Sverige). Man kan ju fråga sug hur barn i alla tider och kulturer kunnat utvecklas och bli välanpassade medborgare utan denna institution. Eller tycker någon att våran tid och plats i historien borde stå modell för någon slags ideal människa- lyckligare och mer högtstående i utvecklingen. Det är ju inte konstigt att många i vårt samhälle använder förskola då systemet är upplagt så. Det märkliga är ju att det ses som en nödvändighet för utveckligen och anpassning till samhället.
Det är så typiskt vi mammor ska känna så! Lämnar vi vår älskling i tidig ålder får vi kommentarer för det och som du säger väljer vi att ha barnet hemma får vi kommentarer för det! Jag tror de flesta vill göra det som fungerar för sin familj och det är tråkigt vi inte får stå för det utan att vara rädd för olika åsikter! ?
Men så söt hon ser ut !! Skönt att det känns bra och att det gått bra. Det är så viktigt att man känner sig själv säker och mår bra med allt det där, för att barnet ska må bra. Det kommer att gå jättebra för er!
Ha en fin dag!
Jag har varit Hemma med båda barnen tills de börjat skolan. Det bästa valet jag någonsin gjort. Så mycket vi hunnit se och uppleva tillsammans. Vi har pratat och diskuterat, om allt vi varit med om. Att förskolan kan ge något som vi föräldrar inte kan tro jag inte en sekund på. Visst gör pedagogerna ett fantastiskt jobb, men de kan aldrig ersätta oss. Båda mina barn har nu börjat skolan, de trivs, är trygga, framåt, sociala och kunskapsmässigt ligger de i framkant. Så tro inte på alla som tror sig veta att förskolan är den ända rätta vägen. Det finns många vägar att gå. Ibland är det svårt att gå emot samhällets norm, men i detta fall är det så värt det. Barnen är det viktigaste vi har i livet.
Karriär och barn, javisst, men inte nödvändigtvis samtidigt! Som jag läste på Facebook en gång.
Jag har varit Hemma med båda barnen tills de börjat skolan. Det bästa valet jag någonsin gjort. Så mycket vi hunnit se och uppleva tillsammans. Vi har pratat och diskuterat, om allt vi varit med om. Att förskolan kan ge något som vi föräldrar inte kan tro jag inte en sekund på. Visst gör pedagogerna ett fantastiskt jobb, men de kan aldrig ersätta oss. Båda mina barn har nu börjat skolan, de trivs, är trygga, framåt, sociala och kunskapsmässigt ligger de i framkant. Så tro inte på alla som tror sig veta att förskolan är den ända rätta vägen. Det finns många vägar att gå. Ibland är det svårt att gå emot samhällets norm, men i detta fall är det så värt det. Barnen är det viktigaste vi har i livet.
Du gör helt rätt om det är detta du vill.
Själv var jag hemma i 11 år och fick tre barn under tiden.
Yngsta var 4 när hen började på dagis (det hette så då)
Idag är alla tre vuxna och har egna barn och säger och har sagt,
under årens lopp att de är oerhört tacksamma för att de fick den möjligheten,
med mamma hemma och frukost i lugn och ro innan skolan bl.a.
Själva lever de inte så utan stressar och jäktar med förskola, jobb och skolor
och så är det ju för många idag.
Hälsningar Skåne.
Problemet är att det nästan uteslutande är bara mammor som väljer att vara hemma medan pappor fortsätter jobba. Vilket syns enormt på våra löner, karriärmöjligheter och inte minst pensioner. Ska din man vara hemma något?
Har du möjlighet att vara hemma så är ju det helt fantastiskt och som sagt, alla gör vad man själv tycker är bäst och vad som passar bäst i just sin familj. Nu har inte vi den möjligheten men vi har planerat så att vi kan vara hemma med vår yngsta så länge det går. Jag är hemma till januari sen ska min man vara hemma till midsommar. Sen ska jag ha semester så minstingen kommer börja i augusti. Han kommer vara 21 månader då. Kram ?
Tycker du gör rätt, jag hade också väldigt gärna haft min dotter hemma. Hon började på dagis vid 1,5 år, av den anledningen att jag inte kan vara hemma från mitt 7-16 jobb. Har ont i magen varje dag när vi lämnar henne där. Jag vet innerst inne att hon har det bra där, men varenda nerv i mig säger att det känns fel. Jag vill ju ha mina barn hemma i min närhet… Måste vara skönt att ha den möjligheten och slippa känna den där ångesten varje vardag.
Håller med dig utom på en punkt. Nej vi mammor är inte superkvinnor. Vi är vanliga människor med fel och brister som vem som helst. Men vi gör så gott vi kan och det räcker. Jag har inte ambitionen att bli årets mamma. Min ambition är att göra så gott jag kan för mina barn. Sen om huset inte är 100% städat och om jag bjuder på köpefika på barnens kalas så är det gott nog. ☺️ vi har fått tre barn inom tre år (äldsta är 4 år nu) så jag har släppt ambitionsnivån ganska mycket sen första barnet föddes.
Inatt var jag definitivt ingen supermamma. Ensam över natten (det är jag ofta, så inget konstigt med det) alla tre barn superförkylda och hostiga. Alla tre har astma. Har cirkulerat mellan alla barn och gett inhalationer, tröst mm hela natten. Har inte ens försökt lägga mig ner. Så idag är jag som en våt trasa och det blir Netflix för barnen idag. (Är själv apförkyld) åh vad tråkigt detta inlägget blev ?
Tycker iaf du gör rätt. Jag hade gärna stannat hemma bra mkt längre än vad kommer göra?