”Nattskräck kallas det när barnet får ett skräck- eller raserianfall efter det att det har somnat, i regel under de tre första timmarnas sömn. Barnet förefaller vara vaket och kan sätta sig upp eller resa sig i sängen och gråta våldsamt. Det verkar skärrat eller ilsket och kanske ser det ut som om det slåss mot någon eller något. Detta är inte detsamma som en mardröm.”
Första natten på flera dagar som Chloe har sovit gott och njutit av sin sömn som hon brukar. Förkylningen börjar lätta och hon andas lättare och hostar inte lika mycket.
Men sen har hon två nätter i rad (förrgår och igår) drabbats av det som heter Nattskräck. Ni som har upplevt vet ju men för er andra så är det som att ert barn är hysteriskt ledset nästan chockat och det går inte att trösta bort utan barnet måste själv ta sig igenom anfallet. Väldigt jobbigt. Tydligen inte för dom för om jag förstått och Googlat (:)) rätt så kommer dom inte ihåg det efteråt. Men för en själv är det ju alltid jobbigt när ens barn gråter otröstligt.
Det här kan alltså drabba bebisar, i den informationen jag har hittat på nätet står det bara att det drabbar lite äldre barn, från 2 år, men jag pratade med vår barnläkare Christer igår och han sa att det absolut kan hända bebisar också. Det är alla intryck som gör att dom upplever det här.
Har ni upplevt Nattskräck? Vad gör ni när det händer?
Nu ska jag ner till hotellfrukosten och sen iväg till studion!
Ciao!
★
Våran äldsta som är 2 år och 8 månader nu hade nattskräck mellan han var 3 månader tills han var dryga året. Vi höll i honom mycket mycket försiktigt (går ju inte att låta han ligga kvar i sängen å skrika) å gungade honom lugnt tills anfallet var över. Då pratade vi med honom försiktigt tills vi fick kontakt med honom, gjorde vi inte det kom anfallet tillbaka strax efter vi lagt ner han i sängen igen. Som nån ovan skrev funkade det att väcka honom vid den tidpunkt anfallet brukade komma. Då hände det endast någon enstaka gång. Hoppas det går över för Chloe snart, är hemskt som förälder att uppleva sånt där
Nattskräck är läskigt. Mitt äldsta barn fick det någon gång, kanske var hon som din C ungefär. Det gick rätt snabbt över, tack o lov, och lillebror har aldrig fått det.
Hej fina du!
Två av mina tre barn har haft det, ena barnet hade det också redan vid 10 månaders ålder.
Vi blev lite skärrade då eftersom första barnet var äldre när han fick det. Bvc-sköterskan frågade ifall vi gjort ngt annorlunda i vår vardag och vi hade varit runt på 4 olika resor under en 6 veckorsperiod, så hon gjorde kopplingen till dem. Han hade många intryck att hantera. Jag själv gjorde då även koppling till att under de resorna hade vi använt resesulkyn där han satt framåtvänd, vilket så klart också säkert gjorde sitt till. Började med mer hemma-tid och fasta rutiner under ett par veckor och då gav det med sig..har dock ingen vetenskaplig bevisning för detta såklart, det kanske hade slutat ändå:-)
Hade själv nattskräck när jag var i 4 års åldern. Av vad mamma har berättat så var det extremt jobbigt att känna att man inte kan göra något, vilket jag kan förstå. Hoppas det blir bättre.
Hej!
Stackars liten, och stackars er. Det är så jobbigt när man inte kan trösta. Tydligen händer detta mitt emellan den ytliga och den djupa sömnen. Därför ska man ta tid några kvällar hur lång tid det går från att barnet somnar tills skräcken startar. Sen ska man väcka barnet en stund innan skräcken brukar komma. Det funkade faktiskt när vi testade. Då bryter man mönstret. Det är dock viktigt att barnet vaknar till ordentligt ur sömnen, innan de får somna om igen.
Hoppas du förstår hur jag menar och lycka till!
Erika
Våran son som idag är 5 år snart 6 år fick nattskräck redan vid 7- månaders ålder och det har hållit på i flera år, men nu har det avtagit. Det ända vi kunde göra va att sätta han i mitt knä och stryka med hand över hans rygg eller typ kinden. Han har aldrig kommit ihåg nåt.
Ja vår 8-månaders har haft såna episoder, panikgråter och kastar sig! Frågade också på bvc då jag trodde nattskräck var för äldre barn men fick samma svar som du att småttingar också kan ha det!
Vi brukar ta upp honom och vagga/stryka honom över ryggen. Tända lampan (svag belysning) kan funka! Amma och mysa för att somna om.
Hej!
Vår dotter hade nattskräck när hon var 2 år. Vi gjorde så att vi väckte henne när hon sovit 2 timmar (det var typiskt 2-3 h hon sov innan det kom) och fick henne tex att ta en klunk vatten. Detta ”bröt” mönstret och efter en vecka eller två så försvann det. Lycka till:-)
Tack för bra blogg❤️ Emma
Jag har en son på 11 år som fortfarande lider av nattskräck.
Man ska vara hos barnet tills det lugnar ner sig. Inte väcka eller prata.
Isac gråter, skakar och hackar tänder. Han kommer dock inte ihåg något dagen efter, han är bara väldigt trött.
Jag hoppas det går över för Chloe och att ni inte behöver gå igenom det lika länge som oss-
Kramar till er <3
Hej
Om barnet får anfall ungefär vid samma tidpunkt varje natt kan man förekomma det genom att väcka barnet innan den tidpunkten. Då uteblir anfallet. Oftast kommer det i samband med sjukdom eller nya intryck. Kram på dig
Vår dotter som bara är några dagar yngre än din Chloe har också haft detta tre gånger med en tids mellanrum. Jag visste inte riktigt vad det var tills nu när jag läste ditt inlägg. Som du skriver gråter hon och skriker otröstligt. Hemskt är det! Men jag brukar hålla om henne, stryka på ryggen, vagga lite och försöka lugna ner henne. Att bara finnas där helt enkelt. Vet att jag ammade henne (när hon ammade) något tillfälle när det hände och då blev hon lugn mycket fortare. Nu var det ett tag sen det hände och hoppas på att hon slipper det framöver.
Min son hade det runt 2 års ålder, höll i sig ett par månader. Vi låg bredvid honom, strök honom över ryggen och nynnande och sjöng. Försökte inte prata, inte väcka honom och stressade inte upp oss själva.
Hoppas det går över snart!
Min yngsta hade några gånger i 2-3 årsåldern, men det är inte mycket som hjälper. Finnas där är mitt tips, visa närhet och trygghet..
Däremot gick min dotter i sömnen hur mycket som helst under ett par år. Det var nästan läskigare, hon rörde sig och pratade på ett helt annat sätt än normalt, det var som om det inte var Tindra. Hon mindes heller aldrig att det hänt..
Min ena dotter hade nattskräck vid ca 4 års ålder, vaknade i princip varje natt, sprang omkring o skrek, gick över efter nån halvtimme. Höll på i 6 månader till och från.
Det var inte så mycket man kunde göra, ibland sov hon jämte mig och då när jag märkte att ett anfall var på G så sa jag lugnande typ mamma är här, och klappade henne typ på ryggen då kom aldrig anfallet.
Eftersom barn ständigt utvecklas och kommer in i olika faser så behöver de rutiner och trygghet, ni reser ju mycket och bor på två ställen, det kan ju påverka, det blir mycket intryck för dem att bearbeta i sömnen. Låt henne sova på dagen i omgångar så bearbetar hon en del av intrycken i den sömnen, så kanske hon sover lugnare på natten.
Lycka till, ha en bra dag
Ellies storasyster (Min killes dotter sen tidigare) har det. Hon sätter sig upp och gråter och säger aj aj och vrider sig och det är så otäckt för det ser verkligen ut som att hon lider och att det gör jätteont. Det vi gör är att pratar med henne om något vardagligt, något hon känner igen, eller sjunger en sång hon känner igen.. Vi ruskar inte på henne eller försöker väcka henne, utan bara stryker henne över kinden, ryggen och sjunger eĺler pratar. Då går det över efter en stund. Hon minns aldrig något dagen efter av det! De var så obehagligt i början. Nu blir det alltmer sällan men förut var det nästan var och varannan natt! Kram