Såg att min bloggkollega Jessica Lagergren hade lagt upp ett inlägg om Mitt Kaos och jag tyckte att det var en väldigt rolig idé.
Alla föräldrar vet ju vad kaos med barn betyder, kanske framförallt om man har en 2,5 åring. Dom där stunderna när det känns som att man bara vill hålla för öronen och sjunga jättehögt (vilket jag också har gjort några gånger, haha).
Häromdagen hade vi en sån situation. Chloe har börjat tycka om ägg. Hon går gärna och hämtar kartongen med ägg själv i kylen. Så på morgonen (vid 3…#jetlag) så sa jag att jag skulle koka henne ett ägg. Hon blev jätteglad, hoppa upp och ner glad. Jag gick och tog fram ägggen och skulle lägga ner ägget i kastrullen. Då blev hon jättearg. Hon ville ha det direkt. Jag försökte förklara så pedagogiskt jag kunde att man måste koka ägget. Hon blev argare och argare. Tillslut tänkte jag att jag skulle visa hur det blir om man knäcker det okokt. Jag knäckte det och det rann ut. Jag tänkte att ; nu fattar hon grejen.
Utbrottet blev ännu större eftersom hon trodde att jag hade förstört ägget mitt framför ögon en på henne…haha.
Det bästa är ju att man faktiskt får sig roliga skratt när man återberättar såna här historier men när man står där…då vill man hålla för öronen och sjunga.
Vad är er senaste Mitt Kaos situation?
P & K Claudia
Inte mitt senare men när min äldsta dotter var 3 år var vi i mataffären. Jag var trött och lite sressad och ville bara handla fort. Hon vred sig och ville ur vagnen, jag lyfte till slut ur henne och sa att hon fick gå själv om hon inte sprang ifrån mig, vilket hon självklart gjorde så det blev mycket tjafs och fånga in henne, sen gick hon och hämtade saker vi inte alls skulle ha, gnällde, smet från mig etc. Så till slut lessnar jag och lyfter tillbaks henne i vagnen. Då blir hon tvärilsken och skriker högt ”nej mamma, inte slå mig!!” ALLA i affären stirrade och undrade vad det var för elak mamma som gjorde så mot sitt barn… Kan lova att jag var snabb ut ur affären sen. Inte på bättre humör än när jag kom in.
Haha! Underbart att läsa. Såklart galet jobbigt då men en rolig historia att ha med sig i livet. Det är väl så man får se dom där utbrotten. Kram!
Hahahaha! Jaa det är så himla frustrerande att allt blir fel. Senast igår hade jag kaos. Sonen var övertrött när det var läggdags, ingenting funkade och det var bara bus. Kändes som att nattningen tog flera år, när han väl hade somnat (däckade direkt när jag till slut stoppade ner honom i vagnen och gick ut) hade det gått en timme och tjugo minuter. Egentligen inte jättefarligt länge, hehe.
Dom där långa nattningarna…inte favoriten.