Dom här inläggen kommer jag att skriva lika mycket för mig som för er:), tiden går ju så fort och det är så lätt att glömma bort.
Jag dokumenterade inte min graviditet med Chloe så detaljerat, så den här gången ska jag försöka kapsla in alla perioder och spara det.
Mina två graviditeter har börjat väldigt olika, med Chloe började den med att vi hade stenkoll på dagar hit och dit och förstod på det sättet att jag var gravid sen kom graviditetssymptomen, den här gången var det tvärtom, alla symptomen kom först, sen förstod jag att jag var gravid.
Det började redan i mars när jag var i Dalarna och filmade Clas Ohlson reklamerna, jag fick plötsligt torra fläckar i händerna, med Chloe hade jag hormonpsoriasis i händerna (inte så behagligt) och det här såg likadant ut, min reaktion var, jaha! Men då hade utslagen med vädret att göra även förra gången…det var kylan som var boven, trodde jag, haha!
Sen gick veckorna och jag hade uppenbarligen ingen koll på min kropp och dagar men en lördag mådde jag illa…jag mår sällan illa på det där sättet förutom…NÄR JAG ÄR GRAVID! Jag låg inne hos Chloe som precis hade somnat middag och skickade ett sms till Manuel som satt i sitt arbetsrum: Jag tror att vi ska ha barn igen! ❤️
Vi gick direkt och köpte test när Chloe hade vaknat och…JA! Vi köpte ett till för säkerhets skull…JA! Vilken underbar överraskning. För det var verkligen en överraskning. En väldigt välkommen sådan!
Sen blev händerna bättre väldigt snabbt och jag började på sjösjukeilla vecka 6, klarade mig från att kräkas men kände konstant att jag ville kliva av båten, hungrig men inte sugen på något, ja, den perioden är lite seg. Så höll det på till vecka 12, nästan på dagen. Precis som med Chloe.
Viktmässigt har jag inte gått upp lika mycket som samma tid förra gången. I vecka 14 hade jag gått upp 1,5 kilo, förra gången var det nog redan 4 kilo, men jag hade större craving på vitt bröd då:).
Annars har det bara varit ljuvligt, jag är lugn, känner mig väldigt lycklig och harmonisk. Och framförallt tacksam! Har man superplanerat ett barn (Chloe) så känns det som en sån lyx att inte behöva göra det en gång till, ni vet, räkna dagar hit och dit och all stress som det innebär.
Jag vet att det är flera av er som är gravida och också ska ha barn i höst. Ni får gärna skriva era upplevelser så här långt bland kommentarerna. Det är så kul att läsa om andras graviditeter!
P & K Claudia
Ska bli så spännande att följa dig! Jag går in i vecka 17 imorgon så jag är strax efter dig. För mig var det med illamåendet precis som du beskriver, från v 6-12 och sen slut som magi. Nu äter jag väldigt lite men ofta, men är glad att jag kan äta nu! Har mått väldigt bra de senaste veckorna och känner mig mest glad med lilla bebin i magen. Jag tänkte skriva att jag knappt haft humörsvängningar men det vore en lögn nu när jag tänker efter, haha, nära till både skratt och gråt! Hoppas att du fortsätter må bra, kram!
Ja! Då kan vi ju verkligen följas åt!
Kram! ☆
Hej! Tack för en jätte mysig blogg att följa 🙂 Jag heter Emma och har nyligen hittat din blogg. Tycker att det ska bli så himla roligt att få följa den då jag själv är gravid i samma vecka som du med barn nummer tre 🙂 Denna graviditeten började lite som en chock då jag först misstänkte att jag var gravid, tog ett test då mensen skulle komma men som visade ett negativt resultat. En vecka senare hade mensen fortfarande inte dykt upp men jag tänkte att det säkert berodde på att jag väntade på den. Jag tog ett test ändå och plötsligt visade det ett litet pluss! Blev så himla glad men det tog ett tag för mig att förstå. Jag hade varit så säker på att det inte fanns något där eftersom att det första testet var negativt och med mina två tidigare barn har testet alltid fungerat direkt på dagen. Lycka till! Kram E
Ja! Grattis! Vad roligt då kommer vi att följas åt!
Kram!
Jättekul att följa er! 🙂
Våran andra graviditet var lika planerad som den första. Första tecknen den här gången var att min mans schampo började lukta illa igen och att kaffet helt plötsligt smakade så konstigt! Haha. Annars har jag mått superbra och det är så skönt så klart. Jag hinner inte börja jobba igen innan det är dags för nästa barn, så jag njuter av en ledig sommar med min älskade lilla tjej och att vara ensam med henne innan lillebror kommer. Måste vara skönt att inte känna planeringsstressen när barn ska bli till, haha. När jag bestämt mig för något så vill jag att det ska hända NU. 😉
Vad roligt det ska bli att följa dig även denna graviditet! Min lilla tjej föddes nån månad efter cloe och jag ligger nån månad efter även nu med nr 2! Så skoj!! Själv har jag dock inte klivit av den där förbannade båten ännu.. ?
Underbart! Vilket sammanträffade!
Jag vet, båten är hemsk…för mig hjälpte det att dricka ramlösa med smak eller citronvatten…iallafall för stunden:).
Kram!
Grattis till er!! Superroligt 🙂 nästan så man blir taggad själv igen fastän min bara är 8 månader 😉 tänkte fråga hur länge ammade du chloe? Har för mig att du skrev ett tag sen att du fortfarande ammade henne på natten enbart, hur länge gjorde ni så? Håller på försöka mig på nån nedtrappning här men vet knappt hur 🙂
Tack! Svarar i nästa inlägg om amningen:)
Kram!
Åh gratulerar till tillskottet!
Jag vill hemskt gärna uppleva en till graviditet <3 förhoppningsvis inom en snar framtid:)
Tack Elin! Då hoppas jag också på det för dig! Kram!
Jag har precis hittat hit till din blogg och det ska bli jättekul att få följa din graviditet. Jag har 4 underbara ungar i åldern 2-9 år och gravid i vecka 29 med femte barnet. Alla graviditeter är planerade i minsta detalj och alla har tagit sig på första försöket. Trots att jag vet att jag har lätt för att bli gravid är det inget jag vågat ta för givet. Barn är verkligen en gåva! Lite illamående i början av varje graviditet men inget annat utan jag mår verkligen superbra som gravid.
Gällande ditt tidigare inlägg om magen så har jag inte upplevt att magen blivit större eller synts tidigare så det är nog väldigt olika men jag vet att många upplever det så. Njut nu av magen och graviditeten.
Välkommen hit! Åh, vad underbart med så många barn, jag har 6 syskon:). Underbart att det gått så smidigt att bli gravid. Lyx! Ja, det är nog olika det där med magen, vi får se hur min växer. Kul att du vill fortsätta hänga här. Kram!
Vår graviditet var inte planerad alls och det var illamåendet som till slut fick mig att göra ett gravtest. Mådde illa 24/7 och hörde ganska snabbt att det skulle ge sig vid vecka 12. Ha, det gjorde det inte! ?
Spydde som en gnu i tid och otid till v.25. När illamåendet släppte rullade kilona på och sista veckorna gick jag upp kopiöst mycket i vikt. Ska bli spännande att se hur det blir med ett eventuellt syskon 🙂
Kram
Nej, jag vet, har folk i min närhet som mått illa ända till BF, orättvist, en graviditet är ju såklart bäst om man får må bra:).
Kram!
Vi gifte oss i juli 2015 och efter det började vi försöka. Tiden till ett plus kändes lång och ibland funderade jag på att strunta i det men så i mars kom plusset. Efter det väntade 11 långa oroliga veckor över missfall. I vecka 11 var vi på ultraljud och efter det slappnade jag av.
Nu är jag i v.16 och magen har börjat komma. I slutet av juni ska vi på nästa ultraljud och då ska vi försöka få reda på kön. Tycker allt blir så mkt lättare att ta in om man vet vad det är.
Grattis Madeleine!
Jag håller med, när man vet könet är det som att man kan börja ta in det helt och fullt till 100%.
Kram!
Stort grattis till er?Så kul att följa en till graviditet?Är själv i v.19 med andra barnet och min lilla tjej som snart blir storasyster är 14 månader nu..All lycka!
Tack snälla!
jag är SÅ glad att ni vill följa min resa genom det här!
Kram!
Jag fick för ett par månader sedan veta att jag var gravid, för första gången i mitt liv, oplanerat…men väldigt välkommet(även om det var lite chockartat och svårt att ta in). Jag vågade inte hoppas för mycket, tänkte periodvis på att något skulle gå fel. Men vågade ändå glädjas när lyckorusen och längtan slog till lite extra. När v 12 började kände jag att jag vågade slappna av lite mer….men tyvärr, när jag var på dagen 13+0 hände det värsta, jag fick missfall. Helt otroligt jobbigt såklart, en tomhet som är svår att beskriva. Har bara gått några dagar än, men tänker mitt i allt det jobbiga att jag är otroligt glad att jag nu vet att jag faktiskt kan bli gravid. Också tacksam hur naturen sköter allt på egen hand, Jag menar, något stod ju inte rätt till med det lilla livet, bättre att det händer nu än senare. Det är så jag måste tänka, även om det är tufft. Allt blir bra till slut, det är jag säker på även om det kommer vara jobbigt ett tag. Jag kommer följa dig på din resa och glädjas ändå, längta efter nästa gång, planera och hoppas.
Ett stort Grattis till er och tack för en härlig blogg som skänker glädje, positiv energi och pepp!
Kram från mig!
Stor kram till dig Hanna.
Men som du säger naturen sköter ju det där på något mirakulöst sätt, både när det går bra och inte och vi får ju bara snällt följa med på resan. Jag önskar dig all lycka och massor av styrka att fortsätta!
Härligt att du gillar bloggen, jag gillar att du hänger här.
Stor kram!
Vad rolig läsning, så glad för er skull! Läste tidigare inlägg om magen. Hur olika det är. Jag var mycket större med nr 2/3.
Vilken härlig överraskning ni fick! Skönt å slippa räkna dagar, ÄL och hela den biten . Vi fick nr 1 direkt när vi sa : nu skaffat vi barn. Nr 2 tog 18 månader och sluta med sent missfall och nr 3 är oxjså ”välgjord” och med henne var hela jag större fast jag fick upp mindre (?). Ska bli spännande att få följa er graviditet igen ?
Vi planerade i 6 år för att få vår son.men inget hände:( men skrev in oss på IVF och samma dag vi skulle lämna prover så var jag gravid helt plötsligt. Pang bom kom alla symptom i v 6 ca o mådde skit till v12. Sen mådde jag helt underbart till förlossningen förutom pyttelite foglossning. Nu denna gången ingen planering o det tog ca 5 månader. Och har missat det I ca 8 v att jag var gravid haha. Ringde mvc o då visade det sig att jag räknat fel fr sista mensen o kunde lägga på 4 v till. Pang bom nu är jag i v15 o mår helt underbart. Magen växer mycket fortare än med första. Men känner annars inte av det. Om 5 v ska vi på ultraljud. ..längtar?
Vilken underbar historia Kaithe! Grattis!
Kul att läsa! Hur hanterade du din sjösjuka med en liten hemma och jobb?
Vilken underbar historia Kaithe! Grattis!
Min första graviditet var också som din första att vi visste och hade planerat, mådde väldigt illa i början och kräktes en del, nu andra graviditeten kom de som en chock började fundera det var nog väldigt längesen jag hade
Mens och hade då också börjat må illa, köpte test efter att jag börjat må mer illa, och mycket riktigt var jag gravid, blev väldigt chockad och lite rädd för kände mig inte riktigt redo för en förlossning till, för hade en otroligt jobbig förlossning på 3 dygn med första och han var så otroligt stor, han vägde 4475g 55cm lång, sen hade sonen inte fyllt 1 år än när vi fick reda på de men skulle bli det månaden efter.
Men vi bestämde oss ändå för att behålla de för det var meningen så.
Allt efter tiden gick så började jag mår ännu mer illa och började kräkas och en 1 åring på de som är väldigt vild så var det ingen höjdare men nu sitter jag här i v 28 och tycker det ska bli så otroligt roligt att vår loui ska få bli storebror och kan säga tiden har bara sprungit förbi nu.
Oj, Mikaela, 3 dygn! Vilken hjälte du är! Klart det var meningen att Loui (fint namn!) ska bli storebror! och trösten med förlossningen måste ju vara att det förmodligen inte kan bli värre…det kommer att bli fantastiskt! Kram!
mitt illamående slog till v 5-6 och höll i sig kontant till v 17-18 nånting. Kan än idag (v26) inte äta en vuxenportion utan att börja må illa… Har alltid isvatten i närheten och piggelin i frysen. Var till bm i veckan och har faktiskt börjat öka i vikt sedan inskrivningen. För de första 3 månaderna rasade vikten… Men i slutänden så kommer all ”plåga” vara värt varenda sekund när vi sitter där på BB i höst och håller våra bebisar för första gången..
Ja, och det är ju tur det, vi får ju gå igenom en del…men som sagt, det är ju värt det 1000 gånger om. Kram!