Blogg? Vad är det? Vem läser en blogg?
Det var frågor jag ställde mig sommaren 2008 när jag bestämde mig för att testa det där med bloggande.
Då kända man till Blondinbella som en väldigt ung tjej med blont hår och rosa kläder, Kenza var en lika ung tjej som bloggade från flickrummet och lottade ut goodiebags som hon hade shoppat själv till sina läsare.
Jag förstod inte grejen, vad var det för vits med att lägga ut sin dagbok på nätet för vem som helst att läsa?
Men jag dömde ingen utan bestämde mig istället för att testa.
Jag startade en blogg på blogg.se, det verkade enklast och jag började skriva, idag hade det ju varit väldigt kul att ha sparat material från den tiden, skärmdumpar av inlägg men så tänkte jag inte då, jag hade ju aldrig kunnat gissa att det här var något jag skulle fortsätta med, jag såg det mer som en sommarflirt, haha.
Jag har ingen aning hur folk hittade min blogg, men jag fick snabbt ca 100 läsare om dagen, vilket jag då tyckte var galet mycket, och jag minns att jag tyckte det kändes lite läskigt att man inte visste vika det var.
Jag bloggade om livet i allmänhet, den sommaren bodde jag i min systers hus på Lidingö och passade det och så filmade jag en miniserie som hette Misses Lista så jag skrev om det…typ.
Det här är en av mina tidigare bloggbilder:
Bilderna var ju ungefär häften så stora på den tiden mot vad dom är nu och dom flesta bilderna tog jag med Photo Booth i datorn, så det var mycket samma vinkel på alla bilder:)
Men jag trivdes med bloggandet och bloggade på, jag kommer inte ihåg något om siffror och så men det fanns olika listor som m,an gick efter och drömmen var ju att hamna på någon topplista.
En gång satt jag i programmet Extra Extra när Blondinbella var gäst, hon var så snäll och länkade till min blogg och den dagen var jag en av Sveriges största bloggar, haha, tror att jag hade 10000 unika besök på en dag…men det dalade ganska fort.
2010 blev jag kontaktad av Amelia och fick frågan om jag ville börja blogga på deras portal och få betalt. Betalt! Vilken lyx! Jag tackade självklart ja och började där tillsammans med några bloggkollegor. Det var första gången jag var på en riktig portal; här är en fråga jag fick inför min blogg-premiär på Amelia:
web.kameran igen…:)
Jag trivdes på Amelia och jag började samtidigt blogga parallellt på Bygghemma.se
Jag hade VD:n för Bygghemma.se till bordet på ett kalas och det slutade med att jag bloggade hos dom i ett år. Det var ganska mycket att hålla igång två bloggar samtidigt men det var där någon gång som min tanke om att det här faktiskt var ett nytt sätt för mig att jobba, att kunna tjäna pengar och ha ett fritt liv där allt jag behövde var min dator…och mycket inspiration:)
Efter ett år på Bygghemma.se hade jag inte mer att ge där och fortsatte bara med Amelia.
Sen fick jag hybris och tänkte att jag skulle bryta mig loss och vara min egen, eller jag började se att folk hade egna hemsidor och jag blev sugen på att testa…idag vet jag inte riktigt vad det var jag ville testa…men det är typiskt mig, att hela tiden vilja vara i framåtrörelse, hela tiden söka nya utmaningar, eller det var kanske snarare mitt jag pre-bebis, idag kan jag uppskatta lugnet och se utvecklingar i det istället.
Hur som helst, www.claudiagalli.se hette jag då och drev blogg och webshop på samma sida, Galliville hette webshopen:).
Ett år fick den bloggen sen blev jag bloggtrött. Jag genomgick en separation, träffade mannen i mitt liv och började filma Fjällbackamorden. På det privata planet var det plötsligt lite för dramatiskt för att skriva om och på jobbfronten var allt så hemligt så det fanns inget som det gick att skriva om…bloggen tunnades ur och jag la ner. Väldigt skönt tyckte jag då.
Sen kom det plötsligt ett nytt erbjudande (2012) från ett företag, den här gången var det ljusföretaget Yankee Candle som ville ha en bloggare. Vi la upp en strategi för hur bloggen skulle vara och jag bloggade där i ett år. Men det finns ju alltid vissa svårigheter med att blogga för ett varumärke och det är ju att man blir ganska låst, låst till vad man skriver och framförallt när det kommer till samarbeten och sånt så blir det nästan omöjligt. Men det var ett utmanande år som handlade mycket om ljus:)
Vintern 2014 ville jag hoppa på bloggtåget på riktigt igen.
Jag saknade er! jag saknade kontakten med läsarna, möjligheten att kunna skapa mitt eget innehåll i min egen kanal. Jag klickade återigen in mig på Blogg.se och gjorde mig en blogg.
Det var underbart att vara tillbaka.
Jag njöt och när jag såg att ni var fler och fler som antingen hittade mig på nytt eller hittade tillbaka så kom peppen. Jag vill ju blogga!
Där och då bestämde jag mig för att få bloggen så pass stor så att den skulle bli uppköpt av en portal. Hårt arbete och olika strategier ledde fram till mitt mål…
Ett år senare med en bebis i magen blev jag kontaktad av Loppi.se. Kära Loppi.
Vi pratade. Visioner. Tankar. Framtid. Jag sa att jag hade en dröm om att hamna på Bloggportalens lista över Sveriges 50 mest lästa (privata) bloggar. Och jag hade som mål att kunna leva på min blogg. Det var ett högt uppsatt mål, men Loppi trodde på mig och vi har sedan den dagen haft ett helt underbart samarbete.
I somras exploderade bloggen när jag berättade om Baby C. Ni blev tre gånger så många här inne och flera portaler hörde av sig och erbjöd mig olika deals för att flytta min blogg. Den där gamla Claudia kom tillbaka för ett ögonblick. Ska jag vidare nu? Måste jag röra på mig? Ska jag testa något nytt?
Men den nya Claudia sa nej.
Jag trivs så bra här på Loppi just nu.
Det är ett grymt gäng, det är en snygg portal och tillsammans når vi ju dom där målen:)
Så det här är min extremt brokiga blogghistoria från början till nu…så många olika bloggar, haha…
Jo, just det….idag lever jag ju faktiskt på bloggen OCH jag ligger just nu på plats 38 på Bloggportalen! Yeeey!
Ingenting är omöjligt!
Stor puss och kram till er alla underbara som läser. Det här är vår blogg!
// Claudia
★
Kul att läsa om din blogghistoria, tycker det alltid är lika spännande att höra om hur det kom sig att någon börja blogga. Hade ingen aning om att du bloggat så pass länge heller. Synd att man missat det, hade varit kul att följa resan.
Åh vad tiden springer, minns att jag hittade din blogg när du bodde på Lidingö, så jag måste också varit med nästan från start, kul! 🙂
Galliville minns jag, och att jag blev så ledsen när du slutade. Men överlycklig när du var tillbaks igen! =)
Det där med Yankee Candle missade jag dock, det lät lite roligt. 🙂
Kram o tack för en superhärlig blogg!
Så kul att läsa och så kul att det går bra för dig! Kram
Roligt och intressant att läsa om din bloggresa 🙂 Vilken skön känsla att känna att man kan stå kvar men ändå fortsätta utvecklas. Det verkar hända nåt när man får barn.. 🙂
Går man in på http://www.claudiagalli.se nu så är det ett inlägg om att snusa och röka och det står också ”Ett stort fan av Claudia Galli? Då är det här sidan för dig!” och vidare ett litet utdrag som jag kopierar in nedan:
”Byta cigg mot snus?
Jag tycker att snus är mycket bättre än cigaretter. Tidigare rökte jag relativt ofta och snusar ibland. Nu röker jag aldrig, men snusar lite oftare. Jag snusar inte varje dag, men flera gånger i veckan blir det. Jag tycker att snus känns jättebra om man vill han lite nikotin i kroppen. Det stör ingen annan på samma sätt som cigarettrök gör. Nu för tiden är ju människor helt galna gällande förföljelserna av rökare! Man kan väl låta vuxna människor få röka om de vill?
Posted in Claudia Galli | Leave a comment
Trist att se men så verkligen inte Du! Vad synd ändå att du inte ”öronmärkte” http://www.claudiagalli.se för nu utnyttjas ju ditt tidigare namn – många minns dig säkert som Claudia Galli.
Intressant att läsa din blogghistoria.
Vilken härlig väg fram till idag 🙂 Det verkar som att många bloggar som är ”halvstora” får ordentlig skjuts under en graviditet, jag har för mig att Gabriella Joss har skrivit att hon hade runt ett par tusen läsare om dagen fram till graviditeten då bloggen växte massor 🙂
Gillar verkligen din blogg och är in minst en gång per dag. Loppifamiljen verkar ha grym sammanhållning och vara ett glatt gäng 🙂
Kram
Vilken rolig grej att få läsa, härligt att höra din historia faktiskt. Och det bästa av allt, vad skönt att ha hittat sitt ställe där man känner sig bra och faktiskt kan tacka nej till andra.
Visste inte att du bloggat så länge. Hittade din blogg väldigt nyligen via Vanja
Vad roligt att höra, och vad skönt att ha landat! Det känns verkligen i luften att Loppi är ett schysst ställe 🙂
Du har en helt fantastisk blogg! Du bjuder på dig själv, delar med dig av ditt liv och ger massa tips och inspiration i både text och bild, Love it!!?
PS. Såg att din gamla blogg på Amelia ligger kvar på nätet;) Så därifrån måste du ju kunna spara en del. Kramar!
Åh! Hanna! Tack snälla:).
Underbart att du läser, gillar och inspireras!
Ja, men man kunde inte gå tillbaka i arkivet väl? Jak kom bara några inlägg bak?
Kram C
Hmm, nej det stämmer nog. Synd, kan tänka mig att det hade varit roligt att kunna spara en gammal blogg, som en dagbok:)
Nostalgisk lösning. På mitt livs första heltidsjobb hade jag en del dötid och jag var prenumerant av Amelia. Fastnade på din blogg och shoppen minns jag. Minns att jag tyckte det car så modigt att starta en shop också.
Dagen du la ut att du la ner bloggen förstod man att något privat var i fokus. Helt rätt att blogga när man själv känner för det. Ibland är ju en paus från något bra och en ny glöd när man börjar om kommer liksom.
Jag har inga barn och inga på g men tycker din blogg är mysig att läsa ändå.
Kul att du har varit med så länge Sara!
Ja, man kan ju faktiskt bara blogga när man vill och känner sig inspirerad till det:). Underbart att du gillar bloggen! Kram!
Heja dig!
Tack Sandra! ??
Jag ska ha en skärmdump på ett inlägg från när du var i Thailand å fråga oss läsare vad du fyndat för något, jag svarade ”converce såklart” å då satte du ”Ulle hade rätt” (el liknande) som rubrik på nästa inlägg.. Jag var så himla stolt!!
Haha! Vad roligt:). Kram!
Ja du. Väljer du att ”gå vidare” så följer jag efter ? Här har du en trogen läsare som gillar dina inlägg om allt från jobb, barn, inredning m.m! Kram kram
Tack Evelina!
Kram!