Såhär ser det ut när Chloe äter, hon har vanligtvis sin skål framför sig men efter ett tag brukar hon kasta ner den på golvet, det känns som att hon tycker att den stör, först plockar hon ut maten, försöker dricka ur skålen och sen kastar hon den.
Och det som är kvar framför henne är maten i en härlig röra, eller en stressande röra, det beror vem som ser det och tycker till. För ett tag sen fick vi kommentaren – Men herregud, hur ska hon någonsin lära sig bordsskick som hon får äta?
Som alltid när någon påpekar ens handlingar gentemot sitt barn så blev jag lite ställd och min direkta reaktion var att jag ville försvara oss, vilket såklart var den riktiga reaktionen. Jag svarade – Hon är ett år? Hur ska hon annars äta?
Men sen tänkte jag över det? Är det rätt, är det så man ska göra? Jag har inte Googlat frågan utan jag har gått på magkänsla som jag gör med det mesta när det gäller hur jag vill vägleda Chloe genom livet. vad känns rätt och rimligt, vad kan sätta spår för framtiden både positivt och negativt?
Jag och Manuel har gemensamt kommit fram till att vi vill låta henne utforska så mycket som möjligt själv. Jag tycker att det känns konstigt att sitta och mata henne med sked (förutom med gröten) när hon är så aktiv och undersökande i sig själv. Klart hon ska få kladda, känna, äta och kladda lite till.
Hon kan inte äta med sked själv än, men när det kommer är jag övertygad om att det kommer att hamna mer mat i munnen än runt om, eller så gör det inte det och då får vi ta det då.
Jag är iallafall inte orolig, jag tycker att det här känns som det mest naturliga. Är man hungrig stoppar man maten i munnen, är man mätt kan man ju lika gärna kladda och ha lite roligt. Jag tror inte att det handlar om respekt för maten och jag tror inte att hur du beter dig med vissa saker när du är ett år sätter spår för hur du kommer att göra när du blir äldre. Då skulle det ju gälla för fler saker, kasta leksaker och äta sand t.ex, haha. Jag tror att det naturligt blir så att man slutar med bebisbeteenden när man inte längre är bebis.
Iallafall när det gäller maten.
Men just bordsskick känns väl inte riktigt som något man kan kräva av en ettåring?
Hur tänker ni kring det här? Hur äter era bebisar?
P & K Claudia
★
Hur ska dom lära sig om dom inte får äta själva? Min dotter är två år och fyra månader och först när hon närmare sig två år fick hon mer kontroll på gaffeln och kunde ändå pricka maten och ju går det galant. Hon har alltid fått äta själv som hon vill, vi har gärna visat och hon har alltid fått ha en sked till hands men vad tusan, låt dom utforska och prova själva! Helt rätt av dig! Lite (eller mycket) kladd får man leva med! Och allt kladd och matrester går bort med våtservetter, hur smidigt som helst!
Huvudsaken barnen får i sig någon mat tänker jag :] Hur den sedan äts är väl detsamma.. Om vi är bortbjudna på middag så tycker jag att det är trevligt och mina äldsta barn (10 och 13 år) är artiga och säger tack för maten och att de inte knuffas med armbågarna eller säger att maten är äcklig rakt ut ;]
Barn är barn. De måste få utforska och känna på maten, det är då den blir intressant. Bordsskicket kommer senare!
Min mamma gnällde alltid på mig för att jag åt med gaffeln i höger och kniven i vänster hand. Så SKULLE man ju inte äta, det var inte rätt? Jag lärde mig aldrig och äter fortfarande på samma sätt, maten går att dela och jag får in maten i munnen och det är ju huvudsaken. Sedan om jag skulle bli bjuden på middag hos kungen så kanske jag skulle försöka anstränga mig att äta med ”fel” händer, där kanske det spelar roll!? 😉
jag tror att det är ”viktigt” att dem får kladda, givetvis till en viss gräns! Men Min tös har ätit själv länge, hon är 16 månader och kladdar mycket inu! Men när hon börjar kasta maten på golvet och mata hunden tillexempel så säger vi ifrån att det är fel!
Vissa måltider är värre än andra! Ibland har vi rena kaoset! ?
Min 1 1/2årig äter med sked. Han vägrade bli matat när han var runt året. Mycket kladd har det varit men nu så är han jätte duktig. Träning ger färdighet!
Min dotter fick i samma ålder äta precis som er med händerna och känna sig fram. Men kastade hon skålen/tallriken ner på golvet så sa jag till henne att så gör man inte & lyfte upp den igen. Kladdade hon i håret/ ansiktet visade jag att hon skulle stoppa maten i munnen. Men givetvis så kladdar de ju en hel del. Jag resonerar lite så att om man inte visar från början att det inte är ok att kasta tallriken på golvet, vart går då gränsen för att göra det? Förstår du hur jag tänker ? Tack för en bra blogg/ Josephine
Vår sonya började på dagis videt 1 års ålder då fick vi direkt direktiv att såhär fick han minsann inte äta! Vi övade hemma men han va för liten för att kunna hantera bestick (såklart). Det slutade med att vi bytte dagis. Idag är han 3 år och äter så fint med bestick. Ni gör helt rätt tycker jag låt Chloe äta själv o som hon vill. Heja er! Älskar din blogg!
Hej! Jag lät mina tre barn få en sked o en gaffel, sen fick de prova att äta själva från det att de visade intresse, typ 7-8 månaders ålder. De använde såklart fingrarna mest o bord, golv o matstol fick saneras efter varje måltid 🙂
Men de lärde sig, har gjort samma med barnbarnet, hon har fått prova själv allteftersom hon visat intresse, hon var inte gammal när hon bredde sin första macka, hon är tre år nu o hon ser det som självklart att hon klarar saker själv 🙂
Kram Maria i Skåne
Jav tänker spontant att hon får kladda så mycket hon vil,ål, om hon äter. Men om hon är mött och leker med maten kanske ni kan ge henne en leksak istället? Mat äter man och leksaker leker man med, liksom 🙂 Att äta med sked/gaffel kommer! Barn brukar tycka det är roligt att testa att spetsa saker med gaffeln,
Jag tycker att du hör helt rätt!!! Vilken matglädje det skapar!!! Så onödigt att lägga energi på att lära henne bordsskick vid ett års ålder!!! Detta väcker nyfikenhet att utforska både med händer och mun, att upptäcka nya smaker! Tids nog vill hon härma er och äta med bestick!
Men gud, sådär gör Ellie med 🙂 Klart dom ska få kladda och pilla själv 🙂 Det lär som sig av. Ellie försöker peta upp på skeden men efternågra misslyckanden så äter hon med fingrarna 🙂 Vi äter ju vissa saker såsom smörgåsar osv med händerna och dom vet ju inte skillnaden.. min svärmor är barnmorska, bvc och sjuksköterska och hon låter Ellie äta sådär också och säger att dom lär sig när tiden är inne 🙂 dom ålar innan dom kryper, dom kryper innan dom går, dom går innan dom springer osv osv var sak har sin tid och dom lever och lär ?? Kram
Du gör helt rätt. Hon lär sig äta med bestick när hon är redo . Och barn behöver äta med händerna för att känna och upptäcka.
Barn gör som vi vuxna och jag är ganska säker på att ni äter med bestick. Alltså kommer hon att göra det med. Erbjud bestick
Haha, alltså jag och min man är SÅ olika på denna fronten i uppfostran. Jag tycker att vår dotter ska få känna på maten med både gaffel, sked och händer. Och ja då kommer det ju spridas ut och det kommer på golvet. Men även in i munnen. Ena dagen äter hon bra med bestick (eller alltså, ibland fiskar hon upp en makaron, men oftast sätter jag på maten) oh ibland så är det händerna som gäller och ibland får golvet mer mat än dottern. Min man avskyr kladd vid matbordet haha, så när han matar så är det liksom mer ordning och reda som gäller. Kanske blir hon konfunderad över detta, men ähh jag tänker det som att hon får en bra variation. Men man väljer väl sina saker som man tar fighter om liksom. Det som är mer viktigt för en själv. Magkänslan hos en vettig person brukar vara rätt bra, så kör på.
Här utforskas det också hej vilt och det trivs vi båda med, kanske lite svårare för pappan i huset att se allt ”kladd” och det blir mycket städande då halva portionen ligger på golvet efteråt 😉 Men min flicka har alltid sked och/eller gaffel och använder den gärna tills hon antingen bara vill kladda eller tycker det går för långsamt att få i sig maten. Är helt övertygad att bestickätandet kommer efterhand och att just själva utforskandet av maten ger lust både till olika former och konsistenser på mat och ätandet i sig 🙂
Hej, när mina pojkar var små fanns det tallrikar med sugproppar. Det var bra tyckte jag, jag hade tvillingar och det är ju begränsat hur mycket man orkar städa.
Mina barn …stora nu =) de är 30 och 34 år idag, de fick bägge äta precis som Chloe, för barn utforskar med mun och händer. De har idag ett ypperligt bords skick och kan äta på slottet om det skulle vara så. Så fortsätt och gör såsom ni tycker känns rätt o riktigt. Kram
Jobbar på förskola. Alla våra ettåringar äter så, men alla lär sig äta med sked/gaffel utan någon särskild träning. De blir bara äldre o motoriken utvecklas att klara av att hantera bestick. Så oroa dig inte, låt henne utforska
Hej!:) känner igen detta så väl! Jag har en av varje sort, min äldsta tös åt jätte bra själv med en gång och kladdade inte alls mkt, men När
Min skrutta på ett år äter är det mat överallt och hon är nerkladdad nästan från topp till tå! Försöker man mata så blir hon jätte arg efter några skedar då hon gärna vill äta själv och känna och se maten hon äter. Har själv fått samma kommentarer om hur det skall gå på förskolan nu i augusti, men efter som jag är pedagog själv så tar jag detta ganska lungt.. Hon lär sig alldeles säkert snart och hon blir nog en bra människa endå tillslut:) så kör på det som passar er bäst och som ni känner för det allt löser sig tillslut endå hur man en gör:)
Hej!
Ja ett ämne som man sällan pratar om, men vi har varit väldigt stränga redan från början med båda barnen. Att äta med sked, inte händer, om nått kommer utanför tallriken så torkar vi bort det direkt och påpekar att det är fel! Och för oss har det varit perfekt, våran snart 2 åriga flicka har i princip aldrig ens behövt hakklapp.. För hon vet hur man äter rätt. Likadant va det med sonen…
Både jag och min man är arbetar på restaurang och tror att det är en yrkesskada… Att det ska va rent och snyggt vid bordet!
Men dom lär sig garanterat det med tiden ändå! Lycka till!
Min nu treåriga dotter vägrade bli matad från och med 7 månaders ålder. Puré var det äckligaste hon visste. Så vi började, på hennes eget initiativ, med BLW (Baby Led Weaning). Hon fick stora bitar att plocka med, suga på, tugga på och undersöka. Ju mer säker hon blev med tuggandet och sväljandet, desto mindre bitar fick hon.
Idag är hon som sagt tre år, äter fortfarande med händerna ibland men följer sin kurva precis som hon ska och är hur frisk och välmående som helst.
Att begära av en ettåring att hen ska kunna äta med fint bordsskick är enligt mig helt befängt. Chloe äter! Hon är glad! Hon mår bra! Hon svälter inte! Hon får chansen att utforska det som ska in i munnen med alla sinnen! Så allt jag har att säga är: keep up the good work! 🙂
Oj, ja det kan vara ett känsligt ämne, det där med uppfostran och ”bordsskick”. Vi har inställningen att det är helt naturligt för barn att ”äta med alla sinnen” – inte bara med munnen. Vem vet, kanske är det en instinkt sen uråldriga tider, kanske var det nödvändigt förr att undersöka maten så att man inte fick i sig något giftigt? Om det kändes vasst, för hårt, för strävt kanske reptilhjärnan slog till och sa stopp, ät inte det där! Inte vet jag, jag har naturligtvis inga som helst belägg för det där, men tanken är spännande tycker jag! Någonstans i vår supermoderna tillvaro kanske våra ungar är riktigt stenålders, med instinkterna i behåll trots våra tappra försök att socialisera dem? Hur som helst är det naturligt för barn, här och nu, att undersöka och leva med alla sina sinnen- ju fler sinnen som samverkar ju bättre lär man sig! Vi tar det lugnt med våra små, de får känna, titta, ”väga” i handen, lukta, prova, skaffa sig en uppfattning… Jag/vi tror inte att de kladdar av dåligt hyfs. De kladdar för att de är ett år, två år eller tre år… Sen börjar de mer av sig själva se hur andra gör, tycker jag mig ha märkt. Då vill man plötsligt bli lite ”duktig” och äta fint med bestick som de stora gör. Vi drar gränsen när vi märker att de mer avsiktligt kladdar med maten, för att få uppmärksamhet eller provocera, jo för ungar KAN. Jag har inte märkt att någon av våra har kladdat för kladdandets skull, då hade jag lagt mig i, men så länge de äter på sitt eget vis i rent ”forskningssyfte” eller för att inte motoriken räcker längre än så är det helt ok för oss. Är vi bortbjudna hjälper vi dem, och de har snabbt lärt sig att så gör man borta. Så får de den erfarenheten också. Om det är ok för er så låt lillan äta som hon gör, tids nog blir hon en hejjare på bordsskick. Jag lovar 🙂
Vår dotter är 1 mån äldre än Chloe, och det ser precis ut sådär hemma hos oss efter att hon ätit oxå =) Hon har börjat att äta lite själv med sked nu, men mycket hamnar ju brevid munnen =) Och när hon känner sig mätt så börjar det spåra ur, då ska det kastas, kladdas och äta som en hund =) Helt normalt! Tycker vi, som du skrev, hon kommer nog lära sig bordsskick hon med när det är dags, inte det minsta orolig =)
Har en tjej på 14 månader, vi har en matbricka att fästa på hennes tripptrappstol (kan varmt rekommenderas). Där lägger vi hennes mat och vi matat sällan. Hon äter med händerna och äter då mycket mer än om vi matar. Ibland får hon en sked i handen för att öva och då äter hon stundtals med den och lite med andra handen. Tänker som du att bordsskick kommer ändå och just nu äter hon himla bra med händerna ?
Kommer inte ihåg om det var i BVC boken eller vart jag läste det, det stod iallafall att vid 1 års ålder så ska barnet kunna äta med fingrarna /händerna. Vår kille på 9,5 månad äter oxå med händerna förutom gröten. Men jag skippar skålen och lägger det direkt på bordet istället 😉 gjorde samma med hans storasystrar och dem kan äta med bestick idag 😉 kör på er magkänsla brukar bli bäst så!
Min dotter åt precis som Chloe, gärna med sina älskade muminfigurer i maten också 🙂 Vi la fram bestick vid måltiderna och lät henne sedan äta som hon ville. Nu är hon nio år och äter och dricker sedan mååånga år tbx utan att någon höjer på ögonbrynen. Mat är ju inte något som bara serveras på en tallrik utan man bör våga experimentera med också. Jag hejar på er!
Hej! Intressant fråga. Jag har just nyligen ställt mig själv den då min ettåring börjar på förskola till hösten, och där finns det inte samma tid av fröknarna att hjälpa till och då äts det mest själv. Jag har en vän som jobbar på förskola och tog därför råd av henne. Och hon sa att det går att lära – jag tänkte instinktivt – det kommer aaaldrig gå med mitt barn 😉 men det gick. Han är så duktig med skeden nu och när han blir mätt då börjar flamset. Spaghettin och köttbullarna viner genom köket. Men då tar jag undan det och han förstår mer och mer att flamsar han – då åker tallriken bort från bordet. Det var min erfarenhet iaf, hur ni än gör så löser det sig nog till det bästa! Kram och lycka till 🙂