Det har bubblat lite bland kommentarerna här sedan jag skrev det här inlägget om att jag tycker att om man VILL och KAN ska välja att vara hemma en tid med barnen och inte ryckas med i att folk tycker att barn BEHÖVER förskolor när dom är över året. Men som sagt bara om man vill och kan.
Jag fick några reaktioner och frågor över min man. Var är Manuel? När är han med barnen? Hur tänker ni med jämställdheten? Någon tyckte att vi som föräldrar har ett ansvar att visa våra barn vad jämställdhet är genom att vara hemma lika länge var med barnen.
Jag måste vädra vad jag tycker om dom här kommentarerna, för det här är otroligt viktigt för mig.
Till att börja med så är det här min blogg, jag skriver ju alltså om mig och mitt liv och vad jag gör med mina barn. Det är inte Manuels val att jag bloggar och det gör att jag alltid vinklar det från min sida. Jag skriver ju bl.a mina tjejer, det är ju självklart våra tjejer, men här blir det ofta att jag skriver mina, för som sagt, det är min blogg.
Manuel gör självklart saker med Chloe utan att jag är med (Celeste är för liten och helammar), men det är ju ingenting jag skriver om här nödvändigtvis, då skriver jag kanske istället om vad jag hittade på under tiden. Som t.ex när jag var i Stockholm med Celeste för två veckor sedan, då var Chloe i Malmö med Manuel men jag skriver ju inte om dom, jag skriver om oss.
Jag är extremt noga med att mina tjejer ska ha en fin relation till sin pappa, min egen relation till min pappa har varit upp och ner under mitt liv, han tog en paus från pappalivet i åtta år och det har gjort att jag redan innan vi fick barn pratade mycket om vad jag önskade och förväntade mig av papparollen och Manuel överträffar alla mina önskningar varje dag. Han är en extremt närvarande pappa och han älskar att hänga med våra tjejer och dom har en så otroligt fin och härlig relation.
Manuel har kontoret hemma, vi äter frukost tillsammans allihop varje dag, vi äter lunch ihop varje dag, vi äter middag ihop varje dag, han går med oss till parken på dagarna ibland och jobbar in dom timmarna på kvällen, vi nattar varannan kväll. Vi har skapat oss ett drömliv. Precis som vi vill ha det.
Jämställdheten då? Kraxar några.
Manuel kommer att ta 3 månaders föräldraledighet med båda tjejerna, resten av dagarna tar jag.
Det är av den enda anledningen att vi vill ha det så, det är såhär vi har valt båda två, det är såhär vi blir lyckliga. Jag vill vara 24/7 med barnen, jag har lagt om min karriär tillfälligt för att leva det här livet för att jag vill och älskar varenda sekund av det, Manuel älskar sin familj OCH sitt jobb, och då är det så otroligt häftigt att vi kan kombinera ihop allt precis som vi vill och som vi önskar.
Då mår vi bra, vi blir en lycklig och harmonisk familj och våra barn får leva med sina lyckliga föräldrar.
Det är ju så häftigt i vårt land att man kan vara föräldraledig så länge OCH att man får välja vem som tar majoriteten av dagarna och det här är lite läskig att skriva för att jag vet att det finns folk därute som blir galna men jag kommer inte att börja jobba heltid (mot min vilja) för jämställdhetens skull.
Dom valen vi gör i vår familj gör vi för vår familjs bästas skull, inte för jämställdheten.
Jag är självklart för ett jämställt samhälle, feminism är självklart för mig.
Jag har alltid levt i jämställdhet, jag har aldrig tjänat mindre än mina partners, ofta mer eller som nu när vi har en väldig likställd ekonomi, jag kommer att fostra tjejerna in i en värld där dom absolut kommer att lära sig att allt är möjligt, vill dom bli presidenter i USA så kommer jag att säga GO FOR IT! (Vilket ju tydligen inte var så svårt…)
Jag tror inte att dom på något sätt kommer att bli skadade av våra val. Jag tror att dom kommer att vara lyckliga. För att vi är en lycklig familj.
Och det är väl det bästa man kan ge sina barn?
P & K Claudia
★
Sååå rätt! Jag känner att jag kämpar med samma frågeställningar i mitt o min mans val att inte dela lika.på föräldradagarna,däremot delar vi lika på livet och vårt ansvar inom vår familj totalt sätt. Mkn man är mer närvarande än måånga hemmapappor och har en fantastisk relation med vårt barn, (snart kommer nästa)
Heja er!!!
Go oss mammor.
Jag brukr definiera kvinnor med barnbi två fack, kvinnor som har barn och därmed är manmor men difinierar sig som kvinna (ev yrkesroll) och kvinnor som har barn som definierar sig som mammor (och som kanske råkar ha en krriär men den ör inte lika viktig som mammarollen i sin definition)
Jag är en mamma mamma
Känner du till hemmaförökdrars nätverk på Facebook. Där kan du hitta lite likasinnade. Kanske några andra mammor i Malmö som också är hemma på heltid. You rock! Beundrar och avundas ditt val. Hade vi haft möjlighet hade jag lätt gjort likadant redan imorgon ???
Känns fint att läsa ditt inlägg, vi delar samma åsikt och handlande.
Ha en fin helg! ?
Bästa du!! Förstår dig/er helt & hållet!! Varje familj gör som de vill men barnen är endast små en gång & det går fort!! Vi fick själva 3 barn tätt!! Med 12 månader mellan de 2 första! Jag var hemma 6 1/2 år i ett sträck & många höjde nog på ögonbrynen men jag är så stolt över det!! Bästa tiden!! Nu har vi fått vår lilla sladdis Svea & hon skall jag vara hemma med tills hon är 3 år!! (Hon är 2 år nu) Jag hade turen som hann att söka kommunalt vårdnadsbidrag innan de tog bort detta alternativ!! Har faktiskt ingen förståelse alls för detta!! Njut av er tid tillsammans & känn dig stolt!!❤️??????
Det ska jag! ????
Vilket bra inlägg:) Är helt underbart med valfrihet. Har en kompis som precis börjat ett nytt jobb när hon blev gravid. Hon ville jobba och då tog pappan ut merparten av föräldraledigheten. Låt familjer välja själva!:)
Ja, det är ju det som är så underbart! Att vi kan välja. ????
Det är så att kvinnor i Sverige år 2014, enligt statistik från SCB, i genomsnitt hade en lön som motsvarande 71% av en mans lön och utför mer obetalt arbete i hemmet än männen. Regeringen menade i sin proposition om en jämställdhetsbonus som familjepolitisk reform att en anledning till detta var att kvinnor år 2006 tog ut nästan fyra femtedelar av föräldraledigheten. Som ett led i att förändra dessa siffror, stärka kvinnors position på arbetsmarknaden och därmed även öka jämställdheten, införde Regeringen utifrån ovan nämnda proposition en lag om jämställdhetsbonus. Tanken var att jämställdhetsbonusen som familjereform skulle göra att fler föräldrar i större grad delade lika på föräldraledigheten. Jämställdhetsbonusen innebar att föräldrar som fick barn efter den 30 juni 2008 fick en ekonomisk bonus, i form av skattelättnad det efterföljande året. Detta har inte uppfyllt sitt syfte, eftersom könsroller sitter som berget. Så ÄVEN om argumentet att han tjänar så mycket mer, därför har vi inte råd att han ska vara hemma med barnen bryts ned, ÄR de facto mannen inte hemma med barnen, varför?
Samtidigt visar forskning, att blivande pappor överlag föreställde sig som engagerade och aktivt deltagande i sina barns omsorg och ansåg att det var viktigt att ta ut föräldraledighet. Utifrån detta, kan det därför tyckas märkligt att det i någon större grad inte kunnat ses i fördelningen av föräldraledigheten mellan kvinnor och män. Par i mycket större utsträckning anger ekonomiska motiv, som kan anses vara en mer lämplig orsak, trots att mer traditionella förställningar kring moderskap och faderskap, egentligen ligger bakom deras ojämna fördelning av föräldraledighet. Delar par lika på föräldraledigheten, leder detta INTE till sämre villkor karriärmässigt för NÅGON av parterna.
Precis som någon innan nämnde så är pappor som är föräldralediga, ibland understöds av sin kvinnliga partner t.ex. genom att denne tar semester samtidigt som hennes partner är föräldraledig eller jobbar deltid. Därmed är pappors uttag av föräldraledighet inte likställt med att det är de som har det primära ansvaret över omsorgsarbetet eller minskar kvinnans arbetsbelastning vad gäller det obetalda jobbet i hemmet.
En annan bra grej över att reflektera över både hushållsarbete och föräldraledighet, är att föräldrar som tar ut en mer jämnt fördelad föräldraledighet, så ökade sannolikheten för att par höll ihop det första året efter barnets födelse. Mäns ökade deltagande i barnomsorgen, som pappornas längre uttag av föräldraledighet förväntas medföra, är anledningen till den minskade risken för skilsmässa eller separation det första året efter barnets födelse.
Vad är din poäng egentligen?
Jämlikhet i familjen och vardagslivet hänger inte minsta lilla ihop med antalet plockade föräldradagar.
Jag har varit hemmamamma i över 10 år och när jag jämför mitt och min mans samspel och delning av vardagssysslorna med våra vänners, där flera par delat exakt lika på dagen, så ser jag en tydlig skillnad. Vi har ett mer jämlikt förhållande, mer respekt för varandras behov av egentid och min man har bättre relation till våra barn än många av de ytligt sett ”jämlikare” papporna (de som tagit sina 240 dagar själva).
Ser hur mina kvinnliga vänner får tjata och bråka för att mannen ska ”hjälpa till” med mat, handling, städning, tvätt osv. Hur de får bråka för att mannen ska ta itu med läggning, läxor, skolväskepackning osv. Hur männens motionerande och kompishäng alltid är viktigare än hemmalivet och familjen. För de har ju tagit sina dagar så nu är de ju jämlika…
Och sen ser jag hur min man utan minsta påminnelse tar itu med saker när han kommer hem. Behöver sonen hjälp med läsläxan så är det självklart för att prioritera det. Behöver dottern hjälp med engelskan så finns han där. Har inte jag börjat med maten så gör han det, behöver tvätten hängas, golvet dammsugas, toan städas… Och aldrig gnäll och bråk över det från någon av oss…
Jämlikhet handlar inte om fp-dagarna och vem som tar flest.
Det handlar om att finnas där, att prioritera och att ta ansvar. Att vara vuxen tillsammans med en annan vuxen.
Att ta sina dagar är ett konstgjort sätt att försöka få till en jämlik relation.
Underbart att läsa!! Jag blir så glad att det finns de som tänker och handlar som er!!! GLADA föräldrar – GLADA barn!!!!
Jag reagerar mot rubriken ”jag väljer min familj före jämställdheten”. Gör du? Jag tycker du gör rätt! Utifrån de förutsättningar ni har då gör det inte så mycket angående jämställdheten då länge du kollar upp hur mycket mindre du får i pension av kalaset. Sedan har Inte alla samma förutsättningar som du – att tjäna mer än din man.i bland jan ojämställdheten i förlängningen bli en ojämställdhet. Så allt beror på förutsättningarna. ATT du nu gör ett val är ingen motsättning vad gäller jämställdheten som jag ser det. KÖR bara och lycka till!!
Jag tror det handlar om mognad och om god självkännedom och självkänsla. Du är trygg med dig själv. Därför gör du (och ni) de val som gör er och barnen lyckliga.
Jag hade inte den mognaden som förstagångsförälder. Men mognade och blev mycket bättre på att lyssna på mig själv (och barnens behov) efter en tid med första barnet och sedan blev det helt klockrent när vi fick andra barnet. Allt har fallit på plats och jag är inte rädd för att exempelvis amma mitt barn vid 22 månaders ålder. Vem hade trott det? Inte jag.
Tack för att du delar med dig av något så viktigt. Håller med dig till hundra procent!
Jag tror snarare att barn till föräldrar som gör sånna här medvetna val slipper vara så förvirrade i framtiden. Jag är för man och kvinna i ett äktenskap/ förhållande. Vi är olika med vad jag är övertygad om redan från början har vi våra roller. Jag tror barn mår bra av att tro att de kan allt vare sig sitt kön men att mamma & pappa har lite klassiska roller.
Vilken klockren analys! Klockren och jag önskar att många andra får ha det så.
Huruvida man är hemma ett år eller fem år, om man delar på ledigheten eller inte är helt upp till varje familj, Är övertygad om att är man vuxna nog att skaffa barn så är man vuxna nog att ta beslut om hur man vill ta hand om dem.
Däremot undrar jag också lite över din anledning att verka lyfta fram mammor som så mycket viktigare. Du skrev ett inlägg när Chloe var bebis om hur du ansåg att du hade rätt att vara hemma så länge du ville eftersom du hade längtat efter barn och du ville inte vara ifrån henne. Man är väl förhoppningsvis två som har längtat efter barn, två som vill spendera tid med det? På dig då lät det som att du hade all bestämmanderätt över ert barn och att din man bara fick hänga med och anpassa sig efter dig. Jag kan ha fel, men det är ibland det intrycket man får av att följa dig.
Bara för att du är ”vuxen” nog att skaffa barn – så är du inte automatiskt kapabel att ta hand om ett barn på ett tillräckligt gott vis.
Bara för att du är ”vuxen” nog att skaffa barn – så är du inte automatiskt kapabel att ta hand om ett barn på ett tillräckligt gott vis. Det krävs mycket av en god förälder.
Fantastiskt bra skrivit! Jag är 100% för jämställdhet och är självklart feminist. Men jag är också för valfrihet och flexibilitet. För familjens skull <3
Vilken härlig förebild du är 🙂 jämställdhet handlar inte om vilka val man gör, att göra valen räknas väl om något som jämställdhet. Det är heller inte att jobba lite mycket utan man lyssnar och respekterar varandra. Jag har varit hemma med barnen och min man har jobbat mest. På så vis har de inte börjat förskolan förrän de varit 3 respektive 5 år. Tänk om vi tvingats dela lika för att staten vill det, då hade vi inte kunnat ha barnen hemma som vi ville. Nu har jag börjat plugga så min man är hemma mer än jag, det om något är väl jämställdhet, att ställa upp för varandra och rycka in där det behövs, när det behövs oavsett kön, lön eller ålder 😉
Fantastiskt, heja dig och din familj!
Så härligt att läsa ditt inlägg, håller med dig till 100 % och tycker ni gör helt rätt ?
Jätte glad att du finns och syns och hörs och bidrar i att belysa det faktum att en kan vara för jämställdhet utan att för den sakenskull förespråka begränsningar av familjers fria val. Jag har läst en del genus och jobbat inom en genuspedagogisk verksamhet för ugndommar med drogproblematik och tycker det är synd att man inte pratar mer om individers rätt att välja sina liv utan att jämställdhet på något sätt ska innebära att vi lever lika liv. Här hemma trivs jag med att vara hemma, jag har nekat möjligheten att bli föreståndare eftersom jag redan innan jag träffat min partner var på det klara med att jag ville ha familj och inte ville ha ett arbete som kom i vägen för mina chanser att skaffa familj och spendera tid med de barn jag hoppades jag skulle få. Min sambo som är man valde tidigt att klättra i karriären och satsa på mer ansvar och högre lön. Han har valt att prioritera sitt jobb och sin karriär redan innan vi träffades. Varför blir det så här? För att redan som barn förutsattes att jag ville bli mamma, att jag ville gifta mig och jag fick höra att jag skulle bli en bra mamma varje gångbjag gullade med en bäbis så som jag som tjej förväntades gulla med barn och djur. Min sambo fick tidigt fokus på arbete av typ ”vad ska du bli då” ”ska du köra postbil?, du kanske ska bli postchef?, då får du bestämma och får bättre lön.”
Det är klart att även jag fick frågan om vad jag ville bli, och att också min sambo fick höra att han var bra med barn när han engagerade sig i att spela fotboll med grannbarnen, men forskning visar att vi behandlar pojkar och flickor olika och att vi har olika förväntningar på pojkar och flickor. Så jag accepterar att jag blivit formad till att göra de val jag gjort, såväl som min sambo ser och förstår att hans tendens att se sitt värde i vad han producerar och vad någon är villig att betala för att han jobbar hos dem snarare än att sätta värde på hur bra han får andra att må är till stor del en följd av vilka förväntningar andra har lagt på honom. Därför försöker vi vara medvetna om att inte förvänta oss varken de ena eller det andra i vilka våra barn vill bli, och att försöka vara kritiska i hur vi tolkar våra barns agerande och fundera på om vi tänkt annat om barnen hade varit av annat kön. Och absolut främst fråga alla våra barn vad de vill göra med sina liv och inte värdera svaren. Att försöka att inte påverka dem utan understryka att om de vill vara hemma med sina barn ellee ha en godisfabrik eller köra sopbil så stöttar vi dem i deras drömmar.
Underbar läsning! Vi gör exakt likadant hemma hos oss. Och det är det bästa livet vi kan tänka oss. Både jag och pappan resonerar likadant när det gäller barnomsorg för våra barn; Vad skulle vara viktigare än att ta hand om sina egna barn? Nä inget enligt oss. Att välja bort förskola och få njuta av tiden med dom fram till förskoleklass är aldrig något vi kommer att ångra. Dock skulle jag antagligen ångra ihjäl mig om jag jobbade bort livet. Våra barn kommer att hinna gå tillräckligt många år i skolan i sina liv ändå, så kan vi ge till dem att få vara bara barn och slippa skola från ett år så gör vi allt vi kan för att få ihop det ekonomiskt på en inkomst.
Så roligt att läsa! Härligt att höra en mamma välja sina barn och familj före den gängse synen på vad jämställdhet är! För inte kan väl jämställdhet behöva betyda att mamma och pappa måste göra exakt lika? Det kan ju inte ens bli så på riktigt eftersom mamma väntar barn, föder och ammar. En pappa kan ju inte göra detta (än så länge). Det är ju också väldigt roligt att få ta hand om sina barn! Det är väl något många kvinnor längtar och drömmer om långt innan vi får barn…att bli mamma…i den längtan kanske det inte ingår att man vill lämna barnen ifrån sig så fort som bara möjligt! Man kanske inte direkt målar upp för sig det underbara med lämningar och hämtningar från så tidig ålder som möjligt utan att man faktiskt får vara mamma.. Det har blivit så konstigt i vårt samhälle…förskollärare berättar om hur underbart jobb de har…om kramar de får och om hur härligt det är att vara tillsammans med barnen…men om en mamma vill uppleva detsamma …då är det en kvinnofälla. Tycker du gör helt rätt!
Så fint skrivet! Tycker du gör helt rätt som följer ditt eget hjärta. Att ni gör det som är bäst för er familj, era barn utan att bry er om vad samhället säger/vill är starkt. Jag har själv varit hemma länge med våra barn så jag vet att det är ett heltidsjobb bara att ta hand om dem. Jämställdhet i all ära, men att se till familjens bästa är ändå viktigare.
Tack för att du som offentlig person tar upp detta. Tycker många andra kända mammor som tycker tvärtemot dig får mycket utrymme. Bra att allas åsikter får höras och synas i de offentliga rummet.
??????
Så härligt att ni lyckas lösa det och få så mycket tid med familjen båda två. Sån otrolig gåva till barnen att få så mycket tid med er föräldrar och jag är säker på att två lyckliga föräldrar är de bästa förebilderna. Njut!
Så underbart skrivet! TACK ifrån hela mitt hjärta för att du lyfter det fria valet (som knappast är fritt längre) och tar upp detta med hemmaföräldraskap. Har varit hemma med våra tre barn i fem år nu och oj vad jag fått kämpa för att bli respekterad! Och för att försvara min sambo som har en liknade arbetssituation som din och även han är den mest underbara pappan!
Kram till er och trevlig helg! ❤
Du är bara bäst Claudia Det är helt rätt att ha syskonet hemma från förskolan när ett nytt barn har kommit till världen Jag har aldrig förstått att mammor kan lämna in det äldre syskonet till förskolan där det är så mycket barn i gruppen Dessutom ska dom lära känna sitt lilla nya syskon inte dumpas på förskolan för att mamma inte orkar med Det finns massor med aktiviteter att göra tillsammans med sina barn som är hemma Tack Claudia för att du finns Kram
Och där dömmer du andra föräldrar. Gör ditt val, men snälla döm inte andra. Vi måste respektera varandras val. Vi vet så lite om varandra, men det vi alla vet är att de flesta av oss gör så gott vi kan. Jag var hemma länge med våra barn, men mina vänner tänkte olika. Jag upplevde aldrig att de var ”sämre” än mig. Dessutom dumpar man inte sina barn! Fel ordval anser jag.
Jag håller inte alltid med Claudia i allt hon skriver, men gillar och respekterar henne i allt. Och vet du varför? För att hon lyckas där du kapitalt misslyckas, Dvs att vara trygg i sina val men ödmjuk inför att alla gör sina val och det finns inget rätt eller fel. Man gör vilka val man vill för sin famlij och har förhoppningsvis barnens bästa för ögonen, Men vi alla är olika och allas liv ser olika ut. Vem är du att döma andra? Om du vill ha respekt för dina val får du börja bete dig likadant tillbaka.
Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg. För precis så ska det ju vara, att varje familj själva får bestämma hur man vill lägga upp det på bästa sätt utifrån familjen och vad man kan och vill.
Här hemma har vi valt att ha barnen hemma så länge det bara går. Vi har delat på föräldraledigheten men inte helt lika för att jag vill och älskar att vara hemma med barnen och min man vill vara hemma ett tag men tycker också mycket om att jobba. Så han har tagit ca ett halvår med vardera barn och är jättenöjd med det medan jag varit hemma resterande tid, våra barn är 3,5 och 1,5år och är hemma båda två. Snart kommet ett till syskon så alla kommer få fortsätta vara hemma ett bra tag till.
Jämställdhet kan finnas i stor utsträckning i ett förhållande utan att allt måste vara precis millimeter rättvist delat rakt av, det blir oftast inte bra ändå.
heja dig!! det är din familj det handlar om.. jag önskar att fler i vårt land slutar att fundera på andras val.. jag anser inte att det är fel varken mot jämnställdheten eller feminismen att sätta sin familj o sina barn främst. jag förväntar mig att alla gör så bra man kan för sina barn efter som möjligheterna man har.. o att alla är lika stolta över det!
Jag är så glad att en offentlig person lyfter den här frågan! Jag är hemma med min 2åring och hon kommer få vara hemma med mig när lillebror kommer om några månader. Förstår inte för mitt liv varför folk vill att tjejen ska in på förskola, jag vill att jag och min man är med henne mestadelen av tiden. Inte 20 andra barn och 3-4 förskollärare. Blir upprörd bara jag tänker på det.
Fast va? Vad är det att bli upprörd över? Ni väljer på det sätt som passar er och alla är nöjda. Så vad är problemet? För andra funkar det bäst på ett annat sätt. Min dotter var 2 år och 2 månader när lillebror kom och hade då hunnit gå sex månader på förskolan och älskade det så för oss var det självklart att hon skulle få gå kvar, deltid. Sen hade jag en oerhört traumatisk förlossning med lillebror som slutade med akut operation, stor blodförlust och sfinkterruptur. Det tog lång tid för mig att återhämta mig fysiskt och psykiskt, fick inte lyfta tyngre än bebisen och kunde bara gå korta promenadsträckor i långsam takt. Så det var guld värt för mig att dottern hade några timmar varje dag på ett ställe hon älskade och hade kul på. Jättehärligt att du har möjlighet att vara hemma och att ni gjort ett val som passar er familj bäst. Men döm inte andra och utgå från att det som är bäst för dig är bäst för alla.
Malin, som jag läser inlägget blir gon upprörd över att andra tycker att storasyskonet ska vara på dagis. Ingen som dömer någon vad jag kan se. Jag har fyraåringen på dagis 15 timmar/vecka, efterson de i den åldern behöver lite jämnåriga vänner. Tvååringen har jag nyligen tagit hem från dagis när tredje barnet kom. Det är inte helt lätt att vara 2,5 år gammal och just nu behöver han lite extra närhet. Jag är ju ändå hemma med trean så tid och möjlighet finns ju. Alla gör det som passar bäst för dem och förhoppningsvis vad de tror är bäst för barnen. Ser det mer som en (välbehövlig) diskussion kring hur man kan göra och vem som ska ansvara för barnomsorgen i en familj. Jämställdhet innebär väl inte att kvinnan (som av biologiska skäl oftast är hemma första tiden) ska lämna barnet på dagis så fort som möjligt för att återgå till heltidsjobb? Bara för att mannen jobbar heltid betyder det inte att kvinnan måste göra detsamma för att det ska bli jämställt. Vad är det som säger att kvinnorna måste leva som män för att räknas som likvärdiga? Kan vi inte närma oss varandra istället och plocka guldkornen från det olika levnadssätten. Dessutom hör man väldigt sällan folk gå igång om jämställdhet när det är pappan som är hemma och mamman så valt att jobba.
Malin, som jag läser inlägget blir gon upprörd över att andra tycker att storasyskonet ska vara på dagis. Ingen som dömer någon vad jag kan se. Jag har fyraåringen på dagis 15 timmar/vecka, efterson de i den åldern behöver lite jämnåriga vänner. Tvååringen har jag nyligen tagit hem från dagis när tredje barnet kom. Det är inte helt lätt att vara 2,5 år gammal och just nu behöver han lite extra närhet. Jag är ju ändå hemma med trean så tid och möjlighet finns ju. Alla gör det som passar bäst för dem och förhoppningsvis vad de tror är bäst för barnen. Ser det mer som en (välbehövlig) diskussion kring hur man kan göra och vem som ska ansvara för barnomsorgen i en familj. Jämställdhet innebär väl inte att kvinnan (som av biologiska skäl oftast är hemma första tiden) ska lämna barnet på dagis så fort som möjligt för att återgå till heltidsjobb? Bara för att mannen jobbar heltid betyder det inte att kvinnan måste göra detsamma för att det ska bli jämställt. Vad är det som säger att kvinnorna måste leva som män för att räknas som likvärdiga? Kan vi inte närma oss varandra istället och plocka guldkornen från det olika levnadssätten. Dessutom hör man väldigt sällan folk gå igång om jämställdhet när det är pappan som är hemma och mamman så valt att jobba.
Jag älskar när familjer hittar sina egna lösningar. Jag tänker att det är viktigt att man gör medvetna val utifrån sig själv och sin familj. Inte bara följer strömmen och gör som alla andra. Vi har varit hemmaföräldrar i 3,5år men skolar nu in våra barn. Kommer sakna den här tiden så otroligt mycket.
Fast va? Bubblat? Det är EN som nämnt jämställdheten i det inlägget? (Med rätta)
Resultaten visar dessutom att sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag påverkas olika beroende på om det är mamman eller pappan som förvärvar hushållets inkomster. När mamman har en hög inkomst som samtidigt utgör en majoritet av den totala hushållsinkomsten är det möjligt för familjen att avvara en betydande del av hennes inkomst för att hon ska vara hemma en längre tid. När papporna är i motsvarande situation är paren i låg utsträckning beredda att avvara hans inkomst. Detta ifrågasätter de ofta förekommande argumenten om att det är mäns höga inkomster i sig och deras stora andel av hushållsinkomsten som är anledningen till avsaknaden av jämställdhet i föräldrapenninguttaget. Huruvida du är mamma eller pappa är av större betydelse för hur ditt föräldrapenninguttag ser ut än vilken inkomst och andel av hushållets inkomst som du har. Slutsatsen som kan dras från detta är att kön är den enskilt viktigaste förklaringen till hur föräldrar fördelar föräldrapenningdagarna mellan sig.”
Jag tycker inte man ska vara en bakåtsträvare, det är viktigt att följa utvecklingen och allt var inte bättre förr. Men jag kan inte begripa varför dagens föräldrar tror att förskolepedagoger är bättre än dom själva som föräldrar. Jag upplever många av dagens föräldrar som väldigt ängsliga och inte tror sig själv kunna aktivera sina små. Och en 1-2 åring behöver inte massvis med stimulans. Böcker, spel, pussel, fingerfärg, en skog, en lekplats, lite bakning etc och idag finns ju dessutom mobiler och paddor med fina och bra spel för små. Sen finns kanske en öppen förskola?
Hur sjutton klarade våra föräldrar sig när vi var små? Jag gick på dagis från jag var två år (är 45 idag), sen kom syrran när jag var tre, då var jag hemma såklart. Mina egna barn som nu är 19 rep 21 började på dagis när dom var två år. Första året plockade vi knappt ut nån föräldrapenning, vi levde på ”kärlek och luft” (Läs: amning, begagnade grejer, hemlagad mat, tygblöjor, inga utsvävningar och dessutom ingen dyr dagisplats). På den tiden (låter som det är hundra år sedan!) fick inte syskonen ens gå kvar på dagis när bebisen kom.
Min yngsta är handikappad och hade dessutom kolik, men jag fick ”snällt” ta hand om båda två. Min man tog den månaden pappaledigt som var lagstadgad då, inte mer. Under dagis- och fritidstiden vabbade vi varannan gång. Idag har han en lika fin relation till våra stora barn som jag.
Jag vill absolut inte förringa pedagogers roll och utbildning, jag är själv förskolelärare (arbetar dock inte som det idag). Det finns barn som mår bättre i förskolemiljön än hemma, men jag är övertygad om att de flesta föräldrar hade klarat att ha sina barn hemma om intresset, viljan och ekonomin finns. Men viktigast av allt; alla gör det som känns rätt för just sin familj 🙂
Fantastiskt bra skrivit! Nu har mina barn börjat på förskolan vid 14,16 och 13 månaders ålder pga olika omständigheter i mitt liv. Separation med den
första och dom andra två nytt jobb.
Jag är en person som inte hade klarat/orkat vara hemma 24/7 oavsett då jag gillar att jobba! Dock jobbar jag som fsk lärare och har väldigt bra arbetstider så tjejerna är inte på fsk/skolan så länge om dagarna.
Tycker det är helt underbart att vissa har möjligheten att vara hemma med sina barn så länge som du/ni! Ni verkar ha planerat detta jättebra. Långt ifrån alla som får så mkt tid med båda sina föräldrar❤
Tycker det är tråkigt att det finns så negativa och tråkiga människor som bara måste klanka ner och ifrågasätta!
Det är faktiskt så att det är inte ekonomiskt hållbart för alla att den som tjänar mer är hemma länge. Så är det i vårt fall! Men min sambo har mkt tid med barnen och dom är alltid lediga 9-10 veckor på sommaren. O några veckor vid jul.
Ni gör ett fantastiskt jobb så välj att inte lyssna på all negativitet❤
Fantastiskt bra skrivit! Nu har mina barn börjat på förskolan vid 14,16 och 13 månaders ålder pga olika omständigheter i mitt liv. Separation med den första och dom andra två nytt jobb.
Jag är en person som inte hade klarat/orkat vara hemma 24/7 oavsett då jag gillar att jobba! Dock jobbar jag som fsk lärare och har väldigt bra arbetstider så tjejerna är inte på fsk/skolan så länge om dagarna.
Tycker det är helt underbart att vissa har möjligheten att vara hemma med sina barn så länge som du/ni! Ni verkar ha planerat detta jättebra. Långt ifrån alla som får så mkt tid med båda sina föräldrar❤
Tycker det är tråkigt att det finns så negativa och tråkiga människor som bara måste klanka ner och ifrågasätta!
Det är faktiskt så att det är inte ekonomiskt hållbart för alla att den som tjänar mer är hemma länge. Så är det i vårt fall! Men min sambo har mkt tid med barnen och dom är alltid lediga 9-10 veckor på sommaren. O några veckor vid jul.
Ni gör ett fantastiskt jobb så välj att inte lyssna på all negativitet❤
Jättebra att ni gjort val ni båda är nöjda med och sjävklart ska det vara upp till varje familj hur man vill lägga upp föräldraledigheten. Däremot blir jag alltid fascinerad och provocerad av mammor som anser sig ha större rätt till barnen än pappan. Är man överens om hur man vill lägga upp föräldraledigheten, fine! Oavsett om man delar lika eller inte. Men det finns ju en hel del pappor som gärna vill vara föräldralediga en längre tid men får inte för sina fruar. Och där kommer jag aldrig förstå hur man är funtad. Ett barn är,inte en mammas ägodel. Min man har varit föräldraledig 8 månader med varje barn vilket han absolut velat. Och för mig har det aldrig funnits på kartan att jag skulle ha rätt att neka honom det. I så fall hade jag ju kunnat skaffa barn med en spermabank om jag är,så egoistisk. Man är två (förhoppningsvis) två föräldrar och det borde vara en självklarhet att man vill ge sina barn en fantastisk relation med båda och att de ska få känna sig lika trygga i bådas famn.
Jag har verkligen aldrig hört talas om det. Med det sagt menar jag inte att situationen inte finns, samtidigt undrar jag hur vanligt det egentligen är att den ena föräldern inte låter den andra vara föräldraledig? Är det om föräldrarna separerat? Det är ju onekligen en märklig situation att vara tillsammans med en människa som behöver regleras av staten för att låta en vara ledig med sina barn. Verkligen provocerande, som du skriver.
Tyvärr väldigt vanligt har det setts i flertalet undersökningar. Mammor tycker ofta att eftersom hon var gravid så har hon första tjing på att bestämma hur länge hon ska vara hemma.
Många pappor vet inte ens att de har rätt till hälften av dagarna utan tror att det endast är de 60/90 dagarna som är deras. Där behövs en informatornsinsats!
Men hur gör ni som
Är hemma så länge, hur räcker föräldradagarna? Man kan ju givetvis vara hemma utan ersättning men då förlorar man ju sin sgi?
Tycker inte det är ett dugg konstigt att jag som burit och fött barnet har ”första tjing” att återhämta mig den första tiden. Hallå, det är ju inte direkt riskfritt att vara gravid och föda. För mig tog det 8 månader första gången och ett år de andra två gångerna att ”komma tillbaka” både fysiskt och psykiskt. Att dela upp föräldraledigheten millimeterrättvist känns lite överdrivet tycker jag. Jämställdheten står inte och faller på det.
Jag har tagit ut bara 3 dagar i veckan innan barnet är 1 år. Därefter måste man ta ut 5 dagar för att inte förlora sin SGI.
Jo så gjorde vi med, snålade en hel del med dagarna första året så att vi båda kunde vara hemma 1 år var. Men dagarna räcker ju knappast i flera år även om man snålar första året. Var så jag menade..
Fast det var inte riktigt det jag skrev, Jag har också tagit första tiden med mina barn, faller sig ju naturligt med tanke på återhämtning och amning, Det jag syftade på var familjer där mamman tagit i princip alla dagar trots att pappan gärna velat vara hemma, Hade senast en kollega som rätt ut sa: min man ville gärna vara hemma minst ett halvår men det fick inte för mig för jag ville ha den tiden. Jag var hemma ett är vardera med mina barn och sen var min man hemma 7-8 månader. Han ville verkligen vara hemma under en längre sammanhängande tid och hade längtat efter det lika mycket som jag. Skulle jag haft rätt att neka honom det då och roffa åt mig allt själv? Jag tycker inte det, och det har inget med jämställdhet att göra.
Äshhh jag var för jämställdhet dela lika innan jag fick barn…Sen tänkte jag efter vad JAG vill och inte vad det förväntar sig av mig från samhället. Jag vill vara hemma…15månader!
Jag ska väl inte avstå mina barn bara för att arbetsgivare är idioter och kommer kanske ge mig mindre löneökning. So what! Det handlar om 15 månader av mitt liv som jag vill göra vad jag vill med. Passar mig och min man…jag nöjd han nöjd!
Härligt skrivit Claudia! Underbart att läsa att ni är en lycklig familj. Skulle gärna ”ta en fika” med Dig när jag är i Malmö. Kram från en pensionär några mil från Malmö.
Det som är frågan är ju om samhället ska vara med och bekosta sådana val via f-penning eller om man väljer att inte dela på dagarna isf får bekostas av familjerna själva. Jag vet inte vad som är rätt, men om samhället ska bli mer jämställt så kanske det nuvarande reglerna inte optimala. De gör ju att kvinnor förväntas ta de flesta dagarna och av den anledningen hamnar efter i arbetslivet/lönemässigt.
SÅÅÅÅ BRA och fint skrivet! Blir så glad av att läsa din fina beskrivning av din och din mans val att leva. Det verkar väl genomtänkt och mår ni bra mår era fina tjejer också bra.
Jag var hemma i totalt 4,5 åt med mina två killar (nu 12 och 10 år). Det är den allra bästa tiden i livet och jag är så glad för att vi fick den starten som har lagt en bra och trygg grund för vår familj. Äldsta sonen gick på förskolan till och från från han var 2 år, men jag tycker egentligen nu så hör i efterhand att han kunde väntat till 3 år. Det här sticker ut, men jag tycker egentligen inte barn har behov av förskola fölrrän de fyller 3 år.
Så var glad att du gjort ditt val och lyssnat på din magkänsla och gör det som är rätt för er.
Njut av tiden, de är små så kiort stund och stora jättelänge.
Kram
Jätteintressant! Roligt att få höra hur andra tänker och gör. För inspiration. En fundering jag har är bara hur ni tänker på barnens rätt till sina båda föräldrar? Även om din man är en stor del av er vardag blir min tolkning att du är mest med dom.
Ha det gott!
Jag tycker att det låter som att barnen har mer tillgång till båda sina föräldrar än vad många barn med två heltidsarbetande föräldrar har. Då är det iofs mer rättvist eftersom båda får träffa barnen lika lite ?
Fast om man delar föräldradagarna stämmer inte det.
Så intressant att läsa dina tankar 🙂
Alltså, jag kan bli så förbannad över att det ens är en fråga & att du får den typen av kommentarer…! har vi inte kommit längre än så här? Jag menar, du väljer ju hur du vill ha ditt liv (& förmodligen/förhoppningsvis väljer du utifrån din upplevelse/uppfattning kring vad som är bäst för dina barn & din familj – det är väl ändå det som borde vara utgångspunkten för hur jag betraktar det utifrån) precis som jag väljer utifrån min familj, min situation & uppfattning kring vad som är bäst för min familj/mig & hur jag/vi vill har vårt liv. Jag blir så arg över att det är en fråga, att andra mammor sitter & har åsikter om dina val – ja Om mina med såklart! För det är BARA upp till dig & din familj & mig & min familj! Varför är det så svårt att förstå att alla familjer inte ser likadana ut, att alla varken kan eller vill samma saker & att det rent krasst är så att en del vill men inte kan av olika skäl! Varför kan man inte utgå från att alla gör det som är bäst för dem, jag behöver ju inte hålla med men att jag har en annan uppfattning ger ju inte mig rätt att kritisera eller komma med påhopp. Jag tycker det är så härligt att se hur ni har det (på den delen vi får följa med ?) & att ni lyckats få ihop det så där precis som ni ville! U go girl!?
Tycker du gör helt rätt ! Kram
Helt fantastiskt att du väljer at vara med barnen före att lämna dom på förskola. Arbetar själv på förskola och har gjort i 42 år,
Jag tänker på samma sätt som du när de kommer till att vara hemma med barn. Jag har också landat i utifrån de jag läst i psykologi, utvecklingspsykologi osv att mina barn kommer börja förskola först efter tre års ålder. De är ett beslut som känns rätt för mig utifrån de jag läst, vet och kan. Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barn på förskola från ett års ålder är inte för oss och jag har också sett i min omgivning hur de valet ofta orsakar stress. Att kunna ha TID med sina barn är värt så mycket. De du investerar i dina barn i form av tid, närvaro, samvaro kommer du få tillbaka sen i form av trygga individer. Inte bara de, du kommer också ha fullt av minnen av allt ni gjort tillsammans.,
Jag måste bara säga: heja dig! Jag har precis samma situation som du. Mannen min är extremt närvarande, heltidsarbetande (med flexibelt schema) pappa. Jag är hemma på heltid och studerar på halvtid med två barn. Vi puzzlar för att få ihop det men det är så värt det. Hade säkert kunna studera på heltid med barnen på fsk men vi håller dem tom efter nästa sommar då den store börjar förskoleklass, då skolar vi in den lilla också 2,5 år. De kommer då gå 9-14. Jag förstår den svenska modellen där man ska maxa tiden på fsk, maxa arbetstiden, maxa prylar, maxa karriär på bekostnad av familjen. För oss är prioriteten klar: familjen i första hand, karriären i fjärde hand och däremellan kommer egentid, fritidsintressen mm. Barnen är små en gång. Vill föräldrar att barnen ska komma ihåg dagiset 7-18 som uppfostrade dem eller att föräldrarna åkte på upptäcktsfärder med dem för att lära dem om livet. Fsk är bra o Sverige men svenska föräldrar är också bra! Jämställdhet är bra men det finns andra sätt att visa barnen det än att visa att föräldrarna arbetar fulltid hela dagarna.
Heja dig! Så härligt upplägg ni har i er familj! Tittar in på bloggen mellan blöjbyten,amning,tårar och skratt och jag blir alltid lika glad över ditt resonemang kring föräldraskapet. Ibland måste man våga även om det inte faller alla i smaken. Tusen tack för en superhärlig blogg! Och tack för att du väljer att dela med dig delar av ditt liv! Kramar