Claudia Galli Concha

Häromdagen såg jag en dokumentär om minimalister.

Först när jag såg titeln, Minimalist (finns på Netflix) så kände jag att njae, det här är säkert människor som lever i vita hus med ett kinesiskt tecken på väggen och sover på en träbrits, så bloggar dom om det och lever på nötter.

Men, nej, nej, inte alls. Enligt killarna som har gjort den här dokumentären så är minimalism ett sätt att leva som kan appliceras på i princip alla. Det handlar om att inte äga mer saker än dom man använder och tycker mycket om, att rensa bort allt annat.

Ja, då är det ju lätt att säga men jag älskar ALLA mina saker eller kläder eller lampor eller vad man nu har mycket av men då får man väl lägga handen på hjärtat och fråga sig om man verkligen VERKLIGEN älskar alla sakerna och när man gör det så är jag övertygad om att man inser att man inte alls behöver allt det där man har och att ma skulle klara sig alldeles utmärkt utan.

När vi fick tillgång till vår lägenhet som då var helt tom och jag för första gången klev innanför tröskeln så kände jag ett sånt lugn…som att komma in i ett terapirum och jag älskade känslan.

Sen när vi satte in dom möblerna som vi hade skaffat så var det ju fortfarande ganska tomt, inga ljusstakar, massa böcker, magasin på hög, prydnadssaker (så som vi har det hemma)…och fortfarande så hade jag det där lyckoruset i mig, trots att det inte var dom snyggaste möblerna jag sett, dom är jättefina men dom är inte tagna ur ett inredningsmagasin MEN dom är precis det vi behöver. Vi har dom sakerna i vårt hem här som vi behöver och det är ren njutning.

Barnens leksaker ryms på en kvm och dom leker mer och bättre med sina saker här än vad dom gör hemma, jag har med mig ca 25 plagg hemifrån och jag tycker att det är lika roligt att klä mig här som jag tycker att det är hemma, om inte roligare för här får jag tänka lite för att sätta ihop olika outfits.

Så efter att ha levt såhär nu i snart två veckor så blir jag mer och mer inspirerad till att verkligen skära ner på alla prylar man har, att sakta gå igenom dom sakerna man har och tänka efter, det är ett stort jobb tt göra men jag tror att om man gör det en gång så behöver man inte göra det igen för då blir man så inspirerad till att fortsätta leva så.

När jag kommer hem (om vi nu gör det, haha) så ska jag ta skåp för skåp, hylla för hylla och rensa ut, mitt livs största rensning. Jag ska bara omge mig med saker som jag verkligen tycker om och använder. Vad det gäller kläder ska jag bli hård, jag menar, jag har ju hellre 3 par jeans som jag verkligen älskar än att ha 20 par (som jag har nu) där jag tycker om typ 3 par, tänk vad mycket plats jag skulle spara och energi om det bara låg 3 par jeans där i garderoben. Underbart!

Och tänk alla magasin jag har sparat, varför då? Inspiration söker jag ju ändå på nätet. Och barnens leksaker, som sagt, jag ser hur deras fantasi blommar här där deras utbud är betydligt mer begränsat, dom leker mycket mer med dom få sakerna dom har och min med för den delen, min lekfantasi har också varit mycket bättre här än hemma.

Sen handlar ju minimalism inte om att du aldrig får köpa något nytt, nej nej, det handlar om att hela tiden värdera det du har. Har du köpt något nytt så kanske du har något du kan rensa ut och sälja eller skänka?

Åh, jag är så peppad på den här nya insikten och jag ser fram emot att sakta gå mot ett liv med mer liv och upplevelser och mindre prylar!

Vad är era tankar kring det här?

Puss! / ClaudiaJag har med mig 3 par skor och ett par sandaler hit. Det räcker hur bra som helst…underbart!