Claudia Galli Concha

30 dagar blev till 63.

Idag (ska bara sova först, mitt i natten här nu) lämnar vi La La Land. Åh, som jag kommer att sakna den här staden och livet som vi har skapat oss här under dom här månaderna. LA har verkligen visat sig vara en magisk stad att leva i med barn. Väldigt barnvänligt och mycket att hitta på med barn. Vädret har varit magisk. Vi har bott på tre olika men fina ställen. Maten har varit god. Livet har varit…enkelt. Det är det ordet som beskriver det bäst. Det har varit enkelt och jag hade gärna fortsatt att leva såhär ett tag till.

Men nu när vi vet att vi ska hem så känns det också jättebra. Det ska bli kul att träffa alla, det ska bli mysigt att träffa kompisgänget på gården, det ska bli mysigt att hänga på stamfiken. Jag ska äta lussebullar och risgrynsgröt! Det är det första jag ska köpa när vi kommer hem! Som jag har längtat…Däremot ser jag inte fram emot jetlagen…när man kommer hit är det ok för då är man pigg tidigt på morgonen, åt andra hållet blir det ju tvärtom, man vill somna sent och sova hela morgonen. Eller ja, med barn så kan man ju lägga allt åt sidan och bara följa deras kurva, vill dom sova så passar man på och är dom vakna så får man snällt kliva upp. Jag är väldigt tacksam att jag kommer att kunna hinka i mig finkaffe. Är det någon som vet hur havremjölk funkar i mjölkskummaren?

Väskorna är packade och imorgon ska vi ut och ta en sista promenad innan vi åker mot flygplatsen. Åh…jag kan inte förstå att jag inte kommer att vakna här imorgon, inga palmer, ingen promenad i Venice…

Ok. Nu gör vi det här.

Jag har tidsinställt ett inlägg som ni kan läsa medan jag sitter i luften.

Hörs i Sverige!

P & K Claudia