Diskussionen om bilder på barn i sociala medier har vi haft här förut och jag är väldigt klar med hur jag tänker angående bilder som jag lägger ut på Chloe, varför jag gör det och jag är fullt medveten om konsekvenserna som det KAN få även om jag tror att om 5 år finns det ingenting som är konstigt med att visa upp familj och vänner i sociala medier. Men mina tankar om det kan ni läsa mer om här.
Däremot hamnade vi i en situation som vi aldrig har ställts inför innan, när vi var i Båstad, som verkligen fick mig att både må dåligt, tänka till och som tur var slutligen agera.
Vi hade precis kommit till Båstad och vi var hungriga så vi gick direkt ut och åt.
Efter maten strollade vi runt i Båstad i hopp om att Chloe skulle somna för att hon var trött, klockan var 17 och hon hade fortfarande inte sovit sin eftermiddagslur (som hon fortfarande oftast gör) efter någon halvtimme insåg vi att det nog var bättre att gå mot hotellet så att hon fick somna tidigt i sängen istället.
Nästan framme vid vårt hotell så hör jag någon som ropar på oss, det är en veckotidningsfotograf som jag känt till sedan länge, vi hälsade och pratade en stund och innan vi ska skiljas åt så frågar han om han får ta en bild till sin tidning. -Absolut, sa jag. -Är det ok om den lilla är med? Frågar han och jag känner direkt att det känns lite konstigt, hon var ju så trött…jag tittar på Manuel, han rycker på axlarna och väntar på mitt svar, jag tänker snabbt och säger – Ja, det är ok. han knäpper av några bilder, vi säger hej då och han går tillbaka till sitt sällskap och vi går mot rummet. Och nu…kommer min ångest.
Jag ville ju inte alls att Chloe skulle vara med på bilden, Chloe är mitt ansvar (ja, självklart Manuels också men det här var vad som gick runt i mitt huvud), det är mitt ansvar att säga nej, det är jag som ska se till att kontrollera vilka bilder som kommer ut på Chloe, jag kontrollerar mina sociala medier, där kan jag känna efter innan jag publicerar, här hade jag plötsligt ingen kontroll.,
Ah, så jobbiga känslor, jag ältade det här hela kvällen, vad skulle jag göra? Skulle jag maila fotografen? Skulle jag lägga ner? Skulle jag ta det som en läropeng och inte gå med på det nästa gång? Jag var så arg och besviken på mig själv…det kändes verkligen som att jag hade svikit Chloe.
Dagen efter var det presskonferens och prisutdelning (jippot som jag var där för) och en av dom första som jag såg när jag kom dit var fotografen, jag gick direkt fram till honom och förklarade att det inte kändes bra med bilden som han hade tagit kvällen innan och frågade om det var ok att han struntade i att publicera den, han sa utan att varken tänka efter eller tveka – Självklart.
Puh…alla dessa ångesttankar i onödan MEN samtidigt bra att vi fick ställas inför det här dilemmat. Nu har vi bestämt att vi alltid ska säga nej om vi tvekar eller att det inte känns bra. Det är ju vårt ansvar och jag VET, det kan verka som dubbelmoral att själv lägga ut bilder på sin dotter och inte vilja att andra gör det men…jag hoppas (och tror;)) att ni förstår.
Så otroligt besviken jag var på mig själv…men jag har lärt mig något.
P & K Claudia
★
Känner så igen mig i hur du beskriver din ångest! Inte alls samma sak för mig förstås, men vi har valt att inte läggat ut bilder alls på våran dotter,(snart 11månader).. Så i början var det väldigt jobbigt när folk ville fota henne osv.. Vi fick ständigt be och påminna folk att inte lägga ut på fb osv! Nu har det
Tack och lov lugnat sig och alla i vår närhet vet om hur vi tänker. Men som du beskriver, den stressen och ångesten över något man inte vill egentligen och inte kan kontrollera är HEMSK!!!
Kram och tack för en bra blogg!! Har älskat dig sen du var med i skilda världar, så kul att kunna följa dig privat såhär nu ?
Stor skillnad på att bestämma bild själv och låta någon annan sprida en bild. Sen tror jag att de som läser här är dina ”fans” och de som läser skvallerpress är med blandad skara.
Du/ni gör som ni vill och att ha kontroll på bilderna tycker jag låter väldigt klokt!
Sen när era barn är äldre kan de ju få säga ja/nej när ni får frågan av en fotograf.
Kram på dig!
Hela livet är ju en serie med dubbelmoral och tveksamheter. Klart ni gjorde rätt om det inte kändes bra för er! Följ hjärtat! Kram!