Snart 100 kommentarer på ett inlägg där jag bara vädrade en för mig självklar tanke…
Nu har jag läst igenom alla era svar, mycket intressant läsning, det första som slår mig är att blivande mammor har blivit peppade av inlägget, glada av att höra något annat än att livet kommer att bli tufft. Bra! Heja er blivande mammor! Ni står inför det största av allt!
Sen är det många kommentarer som ”Men så underbart för dig då…och kom tillbaka när du har tre stycken…du och din lilla erfarenhet…du nedvärderar oss som bara säger som det är… osv osv
Jag förstår att det kliar många när man väljer att ha ett ”rosaskimrande” bebisliv, eller snarare väljer att se det så, men utan oss som väljer att se livet från en ”ljus” sida så skulle väl världen se väldigt tråkig ut? Tänk om alla bara gick runt i noppriga tights (haha, ett annat gammalt upprörande inlägg) och klagade och tyckte barn var svinjobbigt (ja, ni älskar era barn men ni pratar ändå om det på det sättet…) och omgav sig av en konstant doft av gammal frukt och välling…då hade iallafall inte jag skaffat så många barn.
Men jag har nog varit naiv… Min mamma har 5 barn, mina två systrar har båda 3 barn och jag har aldrig, ALDRIG hör samtal dom emellan om att det är tufft och jobbigt och kämpigt att ha barn. Självklart har det pratats incidenter, saker som har hänt, men anledningen till att jag reagerar på det här med att man ska prata om hur jobbigt det är är nog just därför…mina kvinnliga förebilder har inte gjort det. Och det är jag så glad för. Tack mina kvinnliga förebilder för att ni gjort mig naiv för det faktum att det är så j-la tufft med barn, att det är slitigt, att man offrar att man bla bla bla…
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag tror inte att det aldrig kan vara tufft. Jag vet att det är en prövning på många plan, dels med sig själv i sin nya roll men också med den nya varelsen/varelserna i livet. Men för mig handlar det om en grundinställning…på samma sätt som man har grundinställningar till annat i livet, tycker man till exempel att det suger att ha förhållanden så är ju förutsättningarna för att ett förhållande ska vara bra ganska dåliga…tycker man att ens jobb suger så tror jag att man har det tufft varje dag man ska dit och tycker man att det ÄR jobbigt att ha barn så tror jag att man på ett oundvikligt sätt sätter krokben snabbare för sin egen lycka och harmoni.
Jag ser hellre livet från det ljusa sidan. Låter det banalt och enkelt? Då får det vara så.
Jag tar med mina medsystrar som tycker som jag och ler hela vägen ut på nya äventyr.
★
Som förskolepedagog håller jag med dig till 100% Claudia.
Jag tycker att det är hemskt att se att många föräldrar vill lämna sina barn på förskolan så mycket man bara får, för att det är jobbigt att ha dem hemma. Till och med när barnet får syskon lämnar man det ”stora” barnet så mycket det går så att man kan vara hemma med endast bebisen. Kul för det stora barnet att gå till förskolan tycker säkert många av er, men ni skulle höra hur ledsna och bortvalda vissa barn känner sig när föräldern går hem med lillebror eller lillasyster.
Man får lämna 15 eller 20 timmar i veckan när man är föräldraledig, men vissa föräldrar går runt denna regel genom att anmäla sig till kurser eller helt enkelt jobba. Allt för att det stora barnet skall vara hela dagen på förskolan.
Sedan undrar man på måndagen varför har lille ”Kalle” varit så himla jobbig under helgen, JO för att han inte fått umgås mer än en timme / dag med föräldrarna i veckan och sedan har det kanske varit en massa aktiviteter på helgen. Tror fasiken att ”Kalle” är helt slut. Nej har man inte tid eller inte vill ta hand om sina barn så skaffa inga.
Jag beundrar ditt sätt att tänka, att se lilla Chloe som en tillgång och inte en belastning.
Hälsar förskolepedagog som det ibland skär i hjärtat på.
Jag kan helt förstå din tanke och inställning. Önskar att jag tänkt lite mer så när vi fick vår första! Nu när tvillingarna kom så är det fan i mig tufft att ha barn! 🙂 Det är inte fören nu jag har fått dåligt samvete över att inte räcka till och det är självklart jobbigt. Ett barn är inget barn fick jag höra efter första.. ligger nått i det tänker jag nu 🙂 Det är klart att det handlar om inställning.
Samtidigt kan jag uppleva att vissa behöver få höra alla delar av föräldraskapet. Att ha inställningen innan att allt bara ska vara mysigt och gulligt tror jag kan skapa en chock när barnet väl kommer. Förlossningen kan bli tuff, barnet kan få kolik etc etc. Jag tror på att försöka vara ”neutral” inför vad som komma skall. Har exempelvis en svägerska som längtat efter barn i många år och såg det där stora rosa molnet, bara. Nu vill hon inte ha fler. Det blev inte alls som hon tänkt det..
Åh tack för det här, jag håller med dig till 100 %. Jag fick förlossningsdepression just pga att jag inte kände som man ”ska” känna. Hade en jobbig (ja jobbig!!) förlossning som slutade i akutsnitt, infektion i livmodern, fick svamp i underlivet av all antibiotika så fick sitta på en iskloss i 30 graders värme och försökte amma ett barn med kolik. Sen har min dotter fortsatt at skrika och hon började sova vid 18 månaders ålder. Jag är en av dom föräldrarna som säger att det är både jobbigt och underbart på samma gång, ser inget fel med det. Sen tror jag blivande mammor blir lite paffa för dom vill gärna leva i den där romantiserade rosa bubblan men pga mina erfarenheter så tycker i alla fall jag att det är viktigt att vara lite realistisk i det här med barn, för det är tufft och jobbigt och det är OKEJ att känna så.
Jag är helt med dig Claudia! Och jag har egna erfarenheter om att det är provocerande att inte tycka att det är så jobbigt och mest positivt! När jag väntade mitt första barn var kvinnorna på mitt jobb inte sena att trycka upp allt negativt i ansiktet, ”det är hemskt att vara gravid, ”förskräckligt att föda barn”, ”usch för amning”, ”barn sover aldrig” osv osv. MEN inget av det se försökte skrämma mig med (ja, jag säger skrämma för det är precis det som det är, kvinnor som trycker ner andra kvinnor). Och jag lovade mig själv att jag ska ALDRIG någonsin säga något sådant till blivande föräldrar!!!
Jag kan förstå om man har ett barn med kolik att det är tufft, men alla har det olika. Min gosse föddes två månader förtidigt, vi bodde på neo i en månad. Han är lite ledsen ibland, precis som vilket barn som helst, men jag tycker inte ens att det är jobbigt att vara förälder, som alla säger att det ”SKA” vara. För jag är bara så glad att jag får vara förälder, så även om vi fått en tuff start, så har det varit de bästa två månaderna i mitt liv. Jobbigt hade det varit om han inte funnits här.
Vilken lycka det är när alla nära och kära är friska. I en del familjer är en eller flera inte så friska och då är det lite annorlunda. Min önska nu i juletid är att alla barn ska få förbli friska. Kram till din lilla fina familj. Mammakusinen.
Håller med dig fullkomligt, allt handlar om inställning, går man inför en uppgift med inställningen att det ska bli jobbigt eller är jobbigt så blir det ju det. Det får bli som det blir när det inte blev som det skulle! Dvs man ska alltid göra det bästa av situationen, vara närvarande i stunden, det handlar ju i grunden om allting man ska göra ja om livet helt enkelt.
Att skaffa barn är ju en egoistisk handling, något man gör för sin egen skull, vilka andra saker man gör för sin egen skull tycker man är jobbiga?
Ha en riktigt skön helg tillsammans med familjen!
Glad för din skull, men jag förstår liksom inte hela grejen…? Alla barn är ju olika! Vissa barn är glada och nöjda allt som oftast och vissa barn har kolik. Vissa barn är sjuka osv osv osv… Hur har denna ”diskussion” ens blivit så stor liksom? Som mamma till ett kolikbarn som skriker JÄMT kan jag inte låta bli att känna mig lite sårad av vissa kommentarer… Jätteskönt för er att ni känner att det inte alls är jobbigt att ha barn (avskyr förresten ordet jobbigt i det här sammanhanget) men vet ni, efter konstant skrik i 5 månader skulle jag vilja se om ni inte ändrat er uppfattning lite. Jag menar, vissa kommentarer är ju inte riktigt kloka. Exempelvis att vi mammor som inte hinner duscha är oeffektiva osv… alltså, här har det inte funnits knappt ens tid att kissa! En bebis som skriker konstant så att den nästan tappar andan… Nä, orkar inte engagera mig o detta längre, detta är ju bara en så dum och löjlig diskussion så det är inte klokt.
Jag håller med dig! Du är en fantastisk mamma trots att du tycker det är jobbigt! Man får tycka det, när man är nere på botten av alla svarta hål man aldrig någonsin vill tillbaka till så får man klaga lite grann, då får man vara ledsen. Man är en bra mamma iallafall! Styrkekram från en kolikmamma till en annan ❤️
Som jag skrev sist, jag har inga barn. Men skulle nog aldrig vilja vara utan dom när jag väl har dom! Och jag tror knappast att de kommer vara jobbigt. Lite att det blir vad man gör det till 🙂 Som du säger! Kram till bästa Claudia