10 dagar med bebis med jetlag tog ut sin rätt igår.
Vid halv elva på kvällen somnade Chloe, jag satt i soffan med hålögd blick och somnade mitt i ett mailskrivande, jag var så trött att det värkte i hela kroppen, jag kände att om jag hade fått den minsta motgång så hade jag brustit ut i storgråt.
Det kom plötsligt. Jag är ju så bra på att ta på mig allt. Som Chloes vakna tid t.ex, Manuel har självklart erbjudit sig men jag gillar att gå upp tidigt och har varje morgon (vid halv fyra…) sagt, nej, men jag tar det, jag går upp, det är mysigt och så har jag gått upp, satt på mitt kaffe och njutit.
Men det funkar uppenbarligen bara en begränsad tid. Vi kommer inte till rätta med jetlagen, den förföljer oss och Chloe har fortfarande riktiga upp och ner tider. Vi har försökt alla tips som går att hitta på nätet, men nej…tiden får fixa det där tror jag.
Inatt sov Chloe ändå mellan 22.30-04.30 så det är ju framsteg mot tidigare max fyra timmars sömn, alltid något:)
Men när hon vaknade imorse 04.30 så var det som att det låg ett betongblock på mig, jag kunde inte röra mig, jag hörde henne men långt borta, Manuel gick upp och nästa sak jag vet är att jag vaknar 08.00 till änglasång, eller nej, det var inga änglar som sjöng men det kändes så…dessutom doftade det nybryggt kaffe från köket. Magi!
Så idag är min man min värld (det är han i och för sig alltid;)), det kan ju tyckas självklart att han ska göra det där, men jag uppskattar det 1000 gånger om. Han såg när jag inte orkade och gjorde det så bra för mig.
Så min midsommar började utvilad och bra. Nu ska vi hänga lite hemma och sen blir det grill hos svärmor. Underbart!
P & K Claudia
Superfin artikel i Sydsvenskan igår om Manuel och vår film LÄS HÄR
★
