Claudia Galli Concha

Igår stod jag inför en av dom största utmaningarna hittills som tvåbarnsmamma.

Manuel var i Paris över dagen och hans plan landade först vid tolv på natten, vilket alltså betydde att jag skulle natta Chloe samtidigt som jag var ensam med Celeste. Det kändes som en spännande utmaning.

Kvällen var lugn hemma, Celeste sov mycket och Chloe och jag åt en mysig middag, ja, det blev fiskpinnar och makaroner men det var det jag hann rodda ihop, förlåt mig kostcirkeln, jag ska bättra mig…;)

Klockan närmade sig halv åtta och Celeste var jättelugn och det såg ut att gå som på räls. Chloe varvade ner med gröt och Alfons, vi borstade tänderna (ja, så gott det går…inte hennes favoritgrej) och sen gick vi in i Chloes rum. Chloe var på väg att somna och DÅ…vaknade Celeste. Jag blev lite smått svettig och tänkte ok, vad gör jag nu. Jag gick och hämtade Celeste som låg i sin säng utanför Chloes dörr. Jag la lilla Celeste bredvid mig och hade Chloe på andra sidan. Puh, det var lungt. Chloe höll på att somna DÅ…vaknade Celeste igen och gav ifrån sig ett primalskrik så Chloe vaknade med ett ryck och satte sig upp.

Haha! Nu blixtrade det till av panik i huvudet. Men då tog jag ett djupt andetag och tänkte att jaha, vad är det värsta som kan hända? Att jag fortfarande ligger såhär när Manuel kommer hem…med två halvvakna bebisar, eller nej, det värsta som kan hända är att dom är vakna och gråter eller allra värst, skriker hysteriskt. När jag tänkte så, så kändes det inte så farligt längre. Paniken rann sakta iväg och jag kunde lungt ligga där och faktiskt njuta av att ha båda mina tjejer på varsin sida. 5 minuter senare sov båda…

Så nu har jag gjort det mesta, varit själv en hel dag, nattat dom samtidigt, gett dom mat samtidigt (ammat och matat).

Känns som jag har klarat det första riktiga testet som tvåbarnsmamma.

P & K Claudia