Halvvägs! På riktigt!? Jag har alltså gått igenom 50% av graviditeten, det känns ju helt galet. Och eftersom det är min andra graviditet och så snabbt inpå så kanske det inte kommer att bli 100% utan lite tidigare…då har jag alltså gjort MER än hälften. Ah! Men jag vet ju att när magen blir större, jag blir tyngre och Baby C sparkar mer och mer så kommer jag att tycka att det är toppen att inte vara gravid så mycket längre…men just nu…jag njuter. Underbara graviditet. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag får ha ännu en behaglig och magisk graviditet.
Men jag har en tanke som har börjat dyka upp då och då…en fasa. Jag tänker på det faktum att vi kommer att ha två tjejer, två underbara tjejer nära i ålder , nästan pseudotvillingar, ren lycka för mig såklart men jag tänker på jämförelser. Andra människors jämförelser, i allt från utseende till talanger till beteenden till ja, allt! Jag har redan nu känt på att folk gärna pratar om våra två tjejer på ett jämförande sätt. Kan nästa verkligen bli lika snäll? Kan nästa verkligen bli lika söt? Kan nästa verkligen bli…Det kryper i mig när jag hör det. Och tanken på vad folk kan säga när vi inte hör gör mig mörkrädd. Jag vet, det är inget jag kan styra men det väcks en lejonmamma i mig vid blotta tanken. Båda våra tjejer kommer såklart att vara två coola, grymma och alldeles underbara individer även om dom är olika (vilket man väl hoppas att dom blir? Sina egna personligheter…).
Jag har själv inga syskon som är nära mig i ålder så jag har sluppit själva jämförelsebiten vilket jag är väldigt tacksam över.
Hur hanterar ni jämförelser som andra gör? Med era barn eller era syskon? Har ni några bra tankar och idéer hur man ska hantera det? Tycker ni ens att det är så att folk jämför?
P & K Claudia
Mellan mina två större tjejer skiljer det ganska precis 19 månader och de har så roligt ihop, De är väldigt nära varandra, på gott och ont. De kan bråka något så otroligt för att i nästa stund ta varandras hand och gå på ngt äventyr ihop. Det var slitsamt då de var mindre men idag då de är snart 5 och den andra är över 6 år så har de så otroligt roligt.
Det är nog lätt att den äldsta blir ”stortjejen” fastän båda är små egentligen.
Annars så är våra tjejer så otroligt olik i personlighet så det har gjort att de är två olika individer och perfekt som de är 🙂
Jag tror inte att jämförelser är dåligt, så länge man inte förväntar sig att den andra ska vara och göra precis som den första, för det kommer ju aldrig att ske 🙂
Det är ju roligt för barnen att höra hur just HON var som liten jämfört med sin syster. Så länge det görs på rätt sätt så kan det vara positivt.
Det är otroligt roligt att ha två täta 🙂 den tredje tjejen för oss kom då de äldre var 4&5 år och det var helt otroligt! De är världens bästa storasystrar som stöttar, hjälper och finns där för lillasyster (fastän hon drar i håret och puttas ibland).
Haha blev en låång kommentar!
Men, njut! För mig gick den andra graviditeten så otroligt fort då man hade fullt upp med en liten redan, så försök att njuta och insupa allt som händer (vilket du verkar göra) 🙂
Mina två är har nästan 14 månader mellan sig, inte riktigt 😉 så väldigt tätt!
Min stora är tjej och så är det lillebror. Min tös har alltid varit snabb i utvecklingen och började bl.a gå redan vid 9 månader. Detta vet jag kommer bli tufft för lillebror då han på något sätt skall leva upp till detsamma. och oftast får jag påminna folk om att han faktiskt bara är 5 månader. Så jag tycker att du inte ska tänka så mycket på det och bara stötta dina barn efter deras egna förutsättningar. Finnas där och lära dem allt de ska veta, så löser sig allt annat.
Det här hör inte alls till ämnet, men hamnade på en sida med massa fina posters och tänkte direkt på dig. Massa fint http://www.littlekajsa.se/
Åh! Vad fina! Tack för tipset Ulle! Ska kollas in ikväll…??????
Hej! Jag har själv vuxit upp som pseudotvilling (har en syster som är 17 månader yngre) och det var både roligt och jobbigt! När vi var riktigt små var det nog mest roligt och vi lekte jättemycket (praktiskt tyckte mamma :P) och bråkade en del såklart. Det svåra med att ha haft en så jämnårig syster har varit just det – att vi är så jämnåriga att jag inte fick vara äldst! Jag kände väldigt sällan den där stoltheten att få vara äldst och få göra en del saker själv för att jag var stor. Det märktes mest när vi börjat skolan båda två. Min lillasyster var betydligt mer framåt och modig än mig och jag var ganska försiktig. Min syster lärde sig läsa, cykla, simma osv nästan innan jag gjorde det och det kändes ibland tråkigt och avundsjukt. Men sen vi kom förbi skolåldern och blev ”vuxna” så är det bara roligt igen! 🙂 Men ett tips från mig som äldsta pseudotvilling är att låta storasystern få känna sig äldst och stor ibland 🙂 Kram!
Tack snälla Lisa för din historia. Så intressant! Jag tar till mig allt, Chloe ska absolut få vara vår stora tjej:). Stor kram ?
Heter också Lisa och har också en knappt yngre syster! (15 månader). Vi blev alltid jämförda, vilket ledde till att jag var den ”duktiga” och hon den ”söta och roliga”, trots att hon var precis lika duktig som jag i skolan och jag hade humor. Och först nu, när jag är 30, är jag nöjd med mitt utseende. Så jag tror du gör rätt i att försöka kämpa emot alla jämförelser, så gott du kan!
Ja, usch vad jobbigt med dom där jämförelserna, folk förstår nog inte hur det skadar, jag ska aktivt kämpa emot dom så mycket jag kan. Kram!
Det är 2 och ett halvt år mellan mig och syrran. Vi är väldigt olika till utseende och personlighet. De enda personer som jämförde oss var lärare som vi båda hade. Min lillasyster har seriöst fått höra varför är du inte mer lik E och E tyckte detta var lätt. Helt jävla sanslöst. Istället för att berömma henne för allt hon gjorde bra. Se bara till att vara uppmärksam och markera så fort någon jämför att det är inte ok. Min syster har nu tvillingtjejer och vi skulle inte komma på tanken att jämföra dom. Dom är så häftig som individer:)
Hej, har tvillingpojkar på 3 år som är väldigt olika. Har aldrig upplevt att det varit ett problem att någon jämför dem på ett osunt sätt. Vi föräldrar är dock väldigt noga med att lyfta fram olika saker som de är bra på. Tror inte att du ska oroa dig för mkt i onödan. en av våra killar var först med att krypa, gå och vara blöjfri men den andra killen har varit först med andra saker. Då lyfter vi fram detta på ett enkelt sätt utan att jämföra dem emellan.
Tänk så mkt glädje dina flickor kommer att ha av varandra. Så underbart.
Och tack för en bra blogg!!
Tack själv Emma!
Det tror jag är helt rätt, att alltid lyfta fram det dom är bra på dom individer. Ja, jag ser fram emot ett liv med våra två tjejer:). Kram!
Det är jobbigt när barnen jämförs av främmande människor. Vi råkade ut för det när vi var ute och åt en gång när våra flickor var små. Dom är totalt olika den ena blond och blåögd den andra mörk och brunhårig. En helt främmande dam kom fram till vårt bord och tittade på vår, då, minsta och sa….åh vilket vackert barn. Jag blev så paff men fann mig iaf så pass att jag svarade att båda mina flickor är vackra! Damen såg lite generad ut och sa javisst men dom där mörka ögonen kommer många män att drunkna i. Inget jag var speciellt intresserad av att höra då hon var ung 1 1/2 år. Men storasyster som nästan var 5 vid tillfället blev ledsen och vi fick mycket att förklara när damen gått. Gjorde så ont i mitt mammahjärta. Det enda råd jag kan ge är att ta det om/när det kommer och inte lägga så stor vikt vid det. Är det släkt och vänner så kan man ju ta upp det men det blir ju värre när det är främmande människor
Ja, vissa människor är verkligen gränslösa. Bra att du fann dig att säga något! Ja, släkt och vänner MÅSTE man ju prata med om det händer. Kram! ⭐️
Jag har tre barn flicka 9 år pojke 7 år och flicka 5 år. Alla har helt olika personligheter. Jag var själv rädd för att kärleken inte skulle räcka men jag älskar alla tre på olika sätt. För dom är olika men även syskon lika till utseendet. Visst ska det alltid jämföras men alla är vi olika! Den nya familjen medlemmen kommer att vara unik på sitt sätt och ha en egen personlighet och jag är säkert på att du inte behöver oroa dig för någonting?. Lycka till med allt?
Våra söner är 21 månader emellan. De är HELT olika, utseendemässigt och personlighetsmässigt och de enda gången de blir jämförda är när vi som föräldrar konstaterar hur olika de är.
Angående syskon väldigt tätt har hejhejvardag skrivit mycket om detta, hennes döttrar är ju pseudotvillingar. Om du inte redan läst där då finns det en massa roligt, fint, tänkvärt och intressant om ämnet på hennes blogg.
Ni kommer hitta ett bra sätt att ta er an detta! Och supergrattis till att du får må så bra!