Den pågår fortfarande. Chloes allra första tågresa.
Vi skulle ju egentligen ha flugit till Stockholm idag men i och med att Chloes täppthet segade sig kvar så vaskade vi flygbiljetten och tog tåget istället. Första tågresan. Vi har filmat och fotat och dokumenterat såklart:). Och Chloe har varit världens snällaste. Hon har sovit i två omgångar och annars har hon mest tittat sig omkring. Hon är inte särskilt imponerad av att tåget rör sig framåt mer av att det är dubbelfönster. Hon vill gärna komma åt det yttre fönstret, haha.
Manuel ska komma och möta oss vid tåget. Underbart! Dels för jag längtar, ja, jag är ju fortfarande galet kär i den mannen:), men också skönt att få hjälp med vagnen och väskorna.
Att komma på var lungt. Jag hade satt Chloe i selen, Seb körde jag fram vagnen till tågdörren, bar på skötväskan och handväskan och satte på min plats, sen gick jag tillbaka och drog upp vagnen för de två trappstegen. Enkelt! Ibland kan jag vara nervös för att göra sånt här själv, jag gör det mer komplicerat i mitt huvud än vad det är, men jag har lärt mig att om man bara är i god tid och kan göra allt i lugn och ro så går det mesta bra.
Nu somnade hon igen…tror tåget är sövande.
Ser fram emot Stockholm! Det kommer bli underbara dagar. Har så mycket roligt inbokat!
Har alltid åkt mycket tåg med barnen redan från det att de var små, min största tåg utmaning var sommaren 2013 när jag och 11 åringen skulle till Köpenhamn och kolla på ons direction, vad händer TÅGSTREJKEN ! Fick planera om med bil till Bromölla, pågatåg till Hyllie, buss över bron, tåg från Kastrup till hovbanegard, men som tur var så har man en 11 åringen som hade stenkoll på läget!
Puh, blev trött bara jag läste…men bra kämpat!
Haha, du låter som mig! Alltid nervös när jag har en större väska med mig och någon till väska utöver :p Men brukar alltid vara ute i god tid, men ändå nervös när jag åker själv.
Men det går ju:)!