Claudia Galli Concha

 Det var en trött hårfärg jag kom till salongen med i lördags, löshåret togs ut på fredag kväll så att jag inte skulle sitta i för många timmar på salongen på lördagen.
Sen har man ju alltid en lustig klippning när man har haft extensions för att man klipper in det riktiga håret med det nya så när man väl tar ut det är det väldigt flikigt och det är inte direkt snyggt.
 Prinsessan var med mig en stund på salongen, hon satt glatt och tittade på. Det är ju en lyx för henne att vara med, alla tittar på henne och ler och gullar med henne och det älskar hon. Sen har min frisör laddat upp med diverse leksaker så det är alltid något nytt som spelar och blinkar som man kan leka med, så hon var underhållen hela tiden fram tills Manuel kom och hämtade henne. Kaffet, det obligatoriska. Vad vore ett frisörbesök utan det där kaffet? Det gör liksom upplevelsen till en helhet. Så blandades det till i burken, en blå/lila sörja som skulle ge mig den där kalla blonda tonen.  Första svängen med blekningen kom vi en bra bit med färgen men det krävdes en till sväng för att dom gula tonerna skulle försvinna och håret skulle bli vitare. På väg…jag frågade Therese hela tiden, kommer det ramla av? Kommer det ramla av? Är du säker på att jag inte kommer att bli skallig? Håret kommer att sitta kvar va?
Men Therese lugnande mig genom att titta till håret hela tiden och se så det inte tog för mycket stryk av blekningen. Ja, det  var ju lite såhär jag kände när jag bestämde mig för min nya frisyr och färg;).. Ja, resultatet har ni ju redan sett men här var jag helt nyblonderad och väldigt glad.

Så vad tycker ni? Är det svårt för er att vänja ögat? Jag rycker till varje gång jag råkar se mig i en spegel eller skyltfönster. Även om jag är nöjd så är det fortfarande så ovant!
Men jag är glad att jag gjorde det, man måste ju våga.
”Life is too short to have boring hair”

✭★✭