Claudia Galli Concha

När jag läser din blogg slås jag av en sak. Mer än vad jag upplever att många andra gör så undviker du å det yttersta att din barn ska behöva uppleva någon form av missnöjeskänsla eller obehag.
(Nu ser jag ju bara den del av ert liv du visar i bloggen).
Det gör mig intresserad. Är ditt syfte med det långsiktigt och kortsiktigt? Är det indirekt ditt eget obehag (man mår dålig när barnen mår dålig) du vill undvika eller bara barnens?
Bemötande av barn eller så kallade fostringsstrategier är ju väldigt intressant och viktigt och jag upplever dig som väldigt medveten så det vore kul att höra dina tankar.
När tänker du börja ”skola in” dina barn i möta och lära sig hantera obehag, utttråkning och motgångar?
Tänker du att barnen tar skada av att bekanta sig med de känslorna som små? Alla människor är ju förmögna att känna alla känslor från början, tänker jag, och blir nyfiken på om du tänker att det skadar barnen att uppleva vissa känslor som små?
Följdfrågan blir ju såklart också då om du tror att det finns nackdelar med att barnen inte lär sig handskas med obehagskänslor och får landa i känslan av att ”jag känner obehag/missnöje nu men det är ok. Inget farlig händer och det går över. Det är bara tråkigt/jobbigt just nu.”