I helgen var vi ju på familjeweekend.
Jag har tänkt mycket på den. På upplevelsen att vara där med människor som är familj. Människor som jag själv inte har valt utan som jag har blivit tilldelad. Det är något speciellt med det och jag känner att jag har mognat väldigt mycket i den situationen på senare tid, förmodligen en mognad som började med att jag fick barn.
Tidigare var jag mycket arg och ifrågasättande.
Jag hade förväntningar och blev besviken. Jag blev upprörd. Jag ville göra upp och säga till.
Inte hela tiden men det var en återkommande grej.
Jag är fri från dom tankarna nu.
Nu ser jag min familj som en gåva, även dom i familjen som jag sällan delar värderingar med ser jag som en gåva, Dom finns i mitt liv och min närhet för att jag ska lära mig något. Och när man släpper förväntningarna…eller när jag släppte förväntningarna så insåg jag ju också hur många extremt härliga människor det finns där bland familjen och hur kul vi har.
Manuel brukar skoja och säga att familj är påtvingade vänner och det är dom ju på sätt och vis, men jag inser viken tur jag har haft med väldigt många av dom påtvingade vännerna.
Det är ju härligt med familj ju!
Vi pratar om det här i veckans podd som är ute nu! Lyssna här
Puss
Det håller jag med dig om, man väljer sina vänner med omsorg,, men familjen kan man inte välja. Därför är det viktigt att bara umgås med de familjemedlemmar /;släkt som ger en positiv energi, Ha en bra dag.☺
Absolut! Visst är det så:).
Kram!